Sök

Kalvningsintervallet – tiden mellan två kalvningar - är helt avgörande för en lönsam mjölkproduktion. Målet för de flesta besättningar är 12 – 12,5 månader. Ett ofrivilligt förlängt kalvningsintervall kostar cirka 600 kronor per månad och ko för varje månad som överstiger 12,5 månader. Genom att sänka kalvningsintervallet med en månad kan en besättning med 100 kor därmed spara 60 000 kronor per år. 

Att öka kornas livslängd är en av de mest lönsamma investeringarna en mjölkbesättning kan göra. När korna får fler laktationer hinner de både betala tillbaka sin uppfödning och leverera fler dagar med hög avkastning. För att lyckas krävs uppföljning av de nyckeltal som mest påverkar hur länge korna stannar i produktion.

Kor som stannar längre i produktion ger mer mjölk, lägre rekryteringskostnader och en jämnare, mer lönsam besättning. Kostnader som högre veterinärkostnader för äldre kor eller förlorat genetiskt framsteg vägs i praktiken upp av både högre produktion och lägre rekryteringsbehov när fler kor når sina bästa laktationer. 

Avelsstrategin påverkar gårdens ekonomi mer än man tror. Valet av doser avgör inte bara nästa generations rekryteringskvigor – det styr också hur många kalvar som föds som mjölkrastjurar eller som lönsamma köttraskorsningar. Med rätt avelsstrategi kan gården tjäna över tusen kronor mer per djur.

Djurflödet visar hur antalet mjölkande kor varierar över året och hur jämnt stallet utnyttjas. Genom att sprida kalvningarna över året, styra när korna blir dräktiga igen och planera när kvigorna kalvar in, håller du djurflödet stabilt. I artikeln finns hjälpmedel till att göra en snabb analys över hur jämt antalet mjölkande kor är över året på din gård.

Inkalvningsåldern anger när kvigan får sin första kalv – och därmed blir mjölkko. En hög inkalvningsålder kan kosta 500 kronor per kviga för varje månad inkalvningen överstiger 24 månader. För en besättning med 100 kor kan en sänkning av inkalvningsålder från 27 till 24 månader innebära besparing på 52 500 kronor per år. Genom att planera uppfödningen, följa tillväxten och seminera i tid kan kostnaderna minska och livstidsproduktionen öka.

Att agera förebyggande är alltid bäst – men när skadan redan skett är det viktigaste att agera. Parasiter på betet ger ofta symtom som inte syns med blotta ögat, men effekten kan snabbt bli stora produktionsförluster. Samtidigt är kostnaden för att agera – provtagning och riktad avmaskning – låg i jämförelse. Agera i tid: provta, tolka och behandla vid behov – det är konsekvent billigare.

En lönsam mjölkproduktion börjar långt innan första kalvningen. Med rätt tillväxt, rätt foder och rätt tidpunkt för inkalvning kan du sänka kostnaderna rejält – och samtidigt få kor som producerar mer mjölk.

Att låta en kviga växa långsammare på ett billigare foder kan verka som en god affär, men sanningen är ofta den motsatta. Beräkningar visar att den extra uppfödningstiden nästan alltid blir dyrare i slutändan, oavsett foderpris.

Forskningen är tydlig: kvigkalvens tillväxt under de första månaderna är direkt avgörande för hennes framtida produktion. Genom att satsa på hög näringstillförsel före avvänjning går det att säkra en högre mjölkavkastning och öka vinsten med upp mot 1 000 kronor per insatt kviga.