Fler laktationer per ko – mer mjölk och bättre ekonomi
Kor som stannar längre i produktion ger mer mjölk, lägre rekryteringskostnader och en jämnare, mer lönsam besättning. Kostnader som högre veterinärkostnader för äldre kor eller förlorat genetiskt framsteg vägs i praktiken upp av både högre produktion och lägre rekryteringsbehov när fler kor når sina bästa laktationer.
Äldre kor ger högre årsproduktion
En stor andel unga kor innebär både lägre mjölkavkastning och högre kostnader, eftersom produktionskurvan är tydlig: första-kalvare mjölkar i genomsnitt 75–85 procent jämfört med en andra-kalvare gör, medan kor från och med tredje laktationen når 105–115 procent jämfört med en andra-kalvare. När fler kor får möjlighet att nå laktation tre till fem stiger därför den genomsnittliga årsproduktionen i hela besättningen, något som i hög grad påverkas av rekryteringsprocenten.
Räkneexempel
Med 10 000 kg ECM som riktvärde för en andra-kalvare och en typisk laktationsfördelning i besättningen framträder effekten av olika rekryteringsnivåer på den genomsnittliga årsproduktionen:
- Gård 1: 40 % rekrytering, 2 laktationer i snitt - cirka 9 550 kg ECM per ko och år
- Gård 2, 25% rekrytering, 3 laktationer i snitt - cirka 10 150 kg ECM per ko och år
Det motsvarar cirka +600 kg ECM per ko och år, eller drygt 6 % högre årsproduktion per ko, utan att ändra fodernivåer eller produktionsförutsättningar, enbart genom att fler kor hinner nå sina mest högproducerande år. Det är alltså inte de äldre korna som drar ned resultatet, utan den stora andelen unga djur.
Den verkliga kostnaden ligger i rekryteringen
En studie visar att kostnader som ofta kopplas till längre livslängd, som veterinärinsatser eller ett något långsammare genetiskt framsteg, utgör en liten del av helheten. De verkliga kostnaderna uppstår när livslängden är kort, då en större andel unga kor mjölkar mindre, fler djur behöver ersättas och fler kalvar binds i rekryteringen i stället för att ge intäkt.
Enligt studien nås den lägsta totalkostnaden när korna i genomsnitt når omkring fem laktationer, då är rekryteringsbehovet lågt och andelen högproducerande kor som störst. Efter den nivån ökar kostnaderna gradvis igen för varje extra laktation. Detta på grund av högre risk för sjukdom och nedsatt fruktsamhet hos äldre kor och dels för att det genetiska framsteget går långsammare när färre unga djur tas in i besättningen.
Räkneexempel
Om vi utgår från samma gårdar som ovan, där båda gårdarna har 100 årskor.
- Gård 1: 40 % rekrytering: behöver ersätta 40 kor per år -
Med två årgångar kvigor i uppfödning och 15 % marginal motsvarar det ungefär 92 kvigplatser. - Gård 2: 25 % rekrytering: behöver ersätta 25 kor per år
Det innebär två årgångar plus marginal, totalt cirka 58 kvigplatser.
Skillnaden är alltså runt 34 djur, vilket antingen minskar kostnader för foder, arbete och stallplats, eller frigör utrymme för köttdjur och därmed högre intäkter.
Satsa på ökad livslängd
Längre livslängd och lägre rekryteringsprocent är en av de mest lönsamma förbättringarna i mjölkproduktionen. När fler kor når laktation tre till fem ökar mjölkavkastningen samtidigt som plats och resurser för rekrytering minskar. Resultatet blir en mer resurseffektiv och lönsam besättning.
Beräkningarna:
Artikeln baseras på ett webbinarium inom Räkna på-serien utfört av Hushållningssällskapet Sjuhärad, finansierat av Stiftelsen Seydlitz MP Bolagen.
