Hållbara mjölkkor ger lönsamhet
Många kor hinner idag slås ut innan de hunnit bli lönsamma. Medvetna val kring rekryteringskvigor för att minska ofrivillig utslagning samt att minska andelen kor som inte går till slakt är exempel på områden att arbeta vidare med på besättningsnivå.
Hållbara mjölkkor ger lönsamhet
Det tar flera laktationer innan en ko har producerat tillräckligt mycket mjölk för att täcka kostnaden för uppfödningen som rekryteringskviga. Investeringen att föda upp en rekryteringskviga betalar sig oftast först någon gång i andra laktationen, men kan variera mycket mellan besättningar. Flera studier har också visat att en majoritet av korna slås ut innan de hinner blir lönsamma. Ökad livslängd och lönsamhet på gårdsnivå behöver alltså inte innebära att fler väldigt gamla kor stannar kvar i besättningen, utan att se till att fler förstakalvare kan behållas i besättningen och därmed hinner blir lönsamma. Samtidigt kan kor generellt öka i mjölkmängd upp till ungefär fjärde laktationen och den individuella lönsamheten för en ko har setts vara som bäst vid fem eller fler laktationer.
En ko i Sverige idag lever i 61 månader och hinner därmed producera mjölk i ungefär 2,6 laktationer. Det är en kort livslängd jämfört med andra länder. Den genomsnittliga utslagsprocenten ligger idag på över 35 procent, och mer än var fjärde förstakalvare slås ut.
Dålig fruktsamhet, tillsammans med juversjukdom och låg avkastning, är de vanligaste orsakerna till utslagning hos mjölkkorna. 17 procent av de vuxna korna som slås ut går inte till slakt utan självdör eller avlivas på gård.
Simuleringar har visat att lönsamheten ökar på gårdar som förbättrar reproduktion, hälsa eller överlevnad hos korna. Förbättrad reproduktion gav särskilt stor effekt på lönsamheten och ökade också hållbarheten på korna, som i snitt blev mer än 1 år äldre.
Hållbarheten hos korna hänger också ihop med antalet rekryteringskvigor – ju fler kvigor desto fler kor behöver slås ut om kvigorna inte säljs eller slaktas. Se därför till att aktiva och medvetna val, från seminering av moderkon till uppfödning och seminering av kvigan, ligger bakom hur många rekryteringskvigor som tas fram och väljs ut för att slippa ofrivillig utslagning av äldre kor.
Samtidigt går en stor del av de vuxna korna inte på slakt, utan 17 procent självdör eller avlivas på gård. Beroende på när i laktationen kon dör är kostnaderna/inkomstbortfallet per ko mellan 17 000 och 42 000 kronor. Ju tidigare desto större förlust. Sjukdomsförekomsten, framför allt av juverinflammationer och kalvningsförlamningar, ökar med ökande ålder. Det kan därför också vara lämpligt att arbeta specifikt med djurhälsan för att öka livslängden på korna, även om livslängden under svenska förhållande också påverkas mycket av till exempel skötselrutiner.
