Mikrobprotein, AAT och PBV
Mikrobproteinet, det vill säga proteinet som bildas av vommens mikroorganismer, är centralt för både produktion och proteineffektivitet, då mikrobprotein utgör en stor del av de aminosyror som absorberas i tunntarmen (AAT). Mikrobproteinet är extra intressant eftersom dess aminosyrasammansättning ligger nära mjölkproteinets.
- Att satsa på foderstater som gynnar mikroorganismer i kons vom är en bra proteininvestering.
- Mikrobproteinet står för en stor del av AAT.
- Mikrobproteinerna har en aminosyraprofil som passar väl för mjölkprotein.
- PBV beskriver det som är viktigt för vommens mikroorganismer: balansen mellan vomnedbrutet råprotein och fermenterbar energi.
- Fodermedel, torrsubstanshalt och ensileringsstrategi påverkar hur stor andel av råproteinet som bryts ned i vommen.
Gynna mikroberna i vommen
Det finns ekonomiska fördelar med att maximera bildningen av mikrobprotein. Mikrobprotein har en gynnsam aminosyrasammansättning, samtidigt som vomnedbrutet råprotein ofta är en billigare proteinkälla än protein som passerar vommen.
Mikrobernas förökning i vommen styrs av tillgänglig energi och kväve. Energin kommer från vomnedbrutna kolhydrater såsom fiber, stärkelse och socker, medan kvävet kommer från vomnedbrutet råprotein och kroppsegen urea. För att mikroberna ska kunna utnyttja kvävet effektivt behöver energi och kväve finnas tillgängliga samtidigt. Om kvävet frisätts långt innan energin finns, eller tvärtom, tappar man i effektivitet.
En del kväve- och energikällor är tillgängliga i vommen mycket snabbt och andra långsammare. Till de snabbare kvävekällorna räknas lösligt råprotein som bryts ned väldigt snabbt i vommen. Det lösliga råproteinet består av peptider, fria aminosyror, ammoniak, nitrat och urea. Som långsammare kvävekälla räknas potentiellt nedbrytbart råprotein, som måste brytas ned med mikrobernas enzymer. Snabbast tillgängliga kolhydrater är olika sockerarter, därefter stärkelse och löslig fiber (finns i betfiber). Fiber såsom hemicellulosa och cellulosa, som finns i NDF (Neutral Detergent Fiber), bryts ned långsammare. Om kvävet frisätts långt innan energin finns, riskerar man får överskott av ammoniak i stället för bildning av mikrobprotein. Ammoniak tas upp och transporteras till levern för att avgiftning till urea, vilket är energikrävande process (läs mer här).
PBV och vomnedbrutet råprotein
För att bedöma om mängden vomnedbrutet protein står i rimlig proportion till de nedbrytbara kolhydraterna används uttrycket proteinbalans i vommen (PBV). Ett negativt PBV-värde visar att en foderstat behöver kompletteras med vomnedbrutet råprotein för att mikroorganismerna ska kunna utnyttja tillgängliga kolhydrater.
Påverkan på produktionen
Sammanställning av flera försök visar att mängden mjölkprotein ökar med ökande PBV upp till en viss nivå. Ökningen av mjölkprotein var linjär upp till +20 gram PBV per kilo torrsubstans (ts) i foderstaten, medan ökningen var avtagande upp till +30 för att därefter minska. Motsvarande ökning med mjölkprotein har man också sett när man bara har studerat vomnedbrutet råprotein. I försök ses ofta ökat foderintag och ökad mjölkproteinmängd när andelen vomnedbrutet protein ökar från låga nivåer upp mot en mer optimal nivå (från sju procent till elva-tolv procent av torrsubstansen), då andelen onedbrutet protein hållits konstant. Vid för höga nivåer av PBV eller vomnedbrutet råprotein ökar kväveöverskottet och leder därmed till sämre proteineffektivitet.
Påverka grovfodrets andel nedbrytbart råprotein
Typ av grovfoder och ensileringsstrategi påverkar andelen nedbrytbart råprotein. Vallensilage har ofta högt PBV som beror på hög andel lösligt råprotein som bryts ned snabbt i vommen. Generellt har blötare ensilage högre andel lösligt råprotein jämfört med torrare förtorkat ensilage och hö. Syrabaserade ensileringsmedel leder generellt också till lägre andel lösligt råprotein. Lägre andel lösligt råprotein betyder att större andel av råproteinet är potentiellt nedbrytbart och det kan därmed ”spara” protein till dels AAT och även en långsammare fraktion, vilket kan förbättra matchningen mot långsammare energifrisättning.
Skillnader med olika foder
Energin i fodermedel och foderstaten är direkt kopplat till AAT. Det förklarar varför majsensilage och tidigt skördat gräs-klöverensilage kan ha samma AAT-värde, trots att råproteininnehållet är hälften i majsensilaget. Fiber i tidigt skördat vallfoder bryts ned snabbt och ger mycket fermenterbar energi till mikroberna. Majsensilage bidrar också med mycket fermenterbar energi via stärkelse, men det förutsätter att foderstaten samtidigt innehåller tillräckligt med vomnedbrutet råprotein (och därmed PBV) för att mikroberna ska kunna utnyttja energin.
Två foder med liknande råprotein kan ge olika effekter i vommen och AAT, därför är kombinationen av olika grovfoder och kraftfoder viktigare för balansen än en enskild foderråvara.
Då kan foderurea användas
I foderstater med låg andel PBV och hög tillgång till snabbt nedbrytbara kolhydrater, kan billig foderurea användas för att öka PBV och tillgängligt kväve. Foderurea och kraftfoder som innehåller urea kräver noggrann hantering på gård och exakt utfodring. Försök har visat att alltför hög andel foderurea i en foderstat minskar foderintaget och även mjölkproduktionen jämfört med foderstater med protein från vanliga foderråvaror. Man bör inte överskrida en (1) procent foderurea i hela foderstaten eftersom högre halter kan ge risk för ammoniakförgiftning. Vid hög andel foderurea som kvävekälla behöver foderstaten samtidigt innehålla tillräckligt med svavel, eftersom vommikroberna använder svavel vid syntes av de svavelhaltiga aminosyrorna metionin och cystein och B-vitaminerna tiamin och biotin. Kvoten mellan kväve och svavel i foderstaten bör ligga mellan 10:1 och 12:1.
Urea bör inte utfodras till kalvar innan de har en väl fungerande vom. Höga nivåer av lösligt och vomnedbrytbart råprotein kan dessutom förvärra värmestress, vilket bör beaktas sommartid om urea finns i foderstaten och särskilt till betande kor.
Referenser
INRA 2018. INRA feeding system for ruminants (2nd Edition), Wageningen Academic Publishers, Wageningen, the Netherlands. DOI :10.3920/978-90-8686-292-4
NASEM 2021. National Academies of Sciences, Engineering and Medicine: Nutrient Requirements of Dairy cattle: 8th Revised Edition. The National Academic Press, Washington DC, USA;. DOI: https://doi.org/10.17226/25806 .
NorFor, 2011. NorFor - The Nordic feed evaluation system. H. Volden (ed.). EAAP publication No. 130. Wageningen Academic Publishers, Wageningen, The Netherlands. DOI: http://doi.org/10.3920/978-90-8686-718-9
The importance of macro-minerals: sulfur. Agri-King UK
Sommerseth, J. K., I. Schei, M. Åkerlind, A. M. H. Kjeldsen, H. Volden & N. I. Nielsen, 2026. Dietary AAT calculated in NorFor and its effects on responses in energy-corrected milk and milk protein yields in dairy cows. Proceedings of the 13th Nordic Feed Science Conference 9-10th of June 2026 in Uppsala, Sweden.
Schei, I., Sommerseth, J.K., Åkerlind, M., Kjeldsen, A.M., H. Volden & Nielsen, N.I., 2026.The effect of processing protein feedstuffs to increase AAT in dairy cow diets in the NorFor system– a meta study focusing on milk production responses Proceedings of the 13th Nordic Feed Science Conference 9-10th of June 2026 in Uppsala, Sweden.
Texten är producerad av
Maria Åkerlind
