Sök

Att förse kon med extra protein blir intressant först när kon kan omsätta det. Om energibehovet inte är tillgodosett (och vommiljön inte fungerar) riskerar extra protein att inte ge mer mjölk utan i stället öka kväveförluster och urea. Därför behöver proteinförsörjningen beskrivas mer precist än enbart ”råprotein”. 

Urea i mjölk är en bra markör och fungerar som ett kvitto på utfodringen. Urea har flera ursprung. Det vanligaste är överskott av ammoniak i vommen som transporteras genom vomväggen till blodet och avgiftas i levern till urea. Ureahalten i mjölken speglar hur mycket urea som finns i blodet. Överskott av urea utsöndras med urinen. För mycket protein i foderstaten kan göra korna mer känsliga mot värmestress. Obalans i protein och energi kan påverka reproduktionen.

Mikrobproteinet, det vill säga proteinet som bildas av vommens mikroorganismer, är centralt för både produktion och proteineffektivitet, då mikrobprotein utgör en stor del av de aminosyror som absorberas i tunntarmen (AAT). Mikrobproteinet är extra intressant eftersom dess aminosyrasammansättning ligger nära mjölkproteinets.

För att kunna påverka enskilda essentiella aminosyror via foder krävs ofta att de skyddas från nedbrytning i vommen. Fria aminosyror bryts annars snabbt ned av vommens mikroorganismer. Därför finns kommersiellt framtaget vomskyddat metionin och lysin. Principen är att skyddet ska vara stabilt i vommens pH men ”släppa” i löpmagen så att aminosyran blir absorberbar i tunntarmen. Effekten av vomskyddade aminosyror är ofta tydligast när foderstaten i övrigt är balanserad (energi och PBV) men tillförseln av den specifika aminosyran är i underskott. I praktiken kan det handla om att man vill bibehålla mängden mjölkprotein men minska AAT och råprotein i foderstaten, eller att man vill stödja kornas immunsystem runt kalvning. 

Allt fler foderstrategier till mjölkkor rör sig från ”hur mycket AAT” till ”hur mycket av enskilda aminosyror”. Proteinets byggstenar är aminosyror, och i praktiken är det tillförseln av absorberbara aminosyror (AAT) som avgör hur mycket mjölkprotein som kan bildas. Aminosyror har också visats viktiga för immunitet och reproduktion. AAT beskriver totalsumman av absorberade aminosyror från både foderprotein som passerat vommen och mikrobprotein. Totalsumman kan vara missvisande om tillförseln av essentiella aminosyror är obalanserad. I sådana fall kan mjölkproteinproduktionen begränsas trots att AAT ser bra ut. I dagsläget behövs mer forskning innan vi kan optimera foderstater fullt ut på enskilda aminosyror till kor.