Minska behovet av proteinfoder

Det går att minska kväveförlusterna från mjölkproduktionen utan att sänka avkastningen. Nyckeln är inte att ge så lite protein som möjligt, utan att balansera protein och energi så att både vommens mikrober och juvrets behov tillgodoses.

Dijkstra på Fodringsdagen 2026
Dijkstra på Fodringsdagen 2026. Foto: Johanna Karlsson

Tre slutsatser för gården

  • Kring 140 till 160 gram råprotein per kilo torrsubstans brukar räcka som medel under en hel laktation
  • Något högre proteinnivå i tidig laktation och något lägre i sen laktation gör att mjölkproduktionen inte påverkas negativt.
  • För att lyckas krävs att foderstaten har balans mellan kväve och energi för vommikroberna.

Vad betyder det för lönsamheten?

Protein är ofta en av de dyrare komponenterna i foderstaten. Om råproteinhalten sänk utan produktionsförlust minskar normalt inköpet av proteinfoder samtidigt som kväveförlusterna reduceras.

Högre kväveeffektivitet utan lägre mjölkavkastning

Enligt den nederländske forskaren Jan Dijkstra finns det ett stort utrymme att förbättra kväveeffektiviteten i mjölkproduktionen. Teoretiskt kan 43 procent av fodrets kväve omvandlas till mjölkprotein. Resten förloras via urin och träck, vilket är biologiskt oundvikligt.

Forskning visar att samma råproteinnivå kan ge mycket olika kväveeffektivitet. Balansen mellan protein och energi ofta är viktigare än själva proteinnivån.

Mikroberna avgör hur väl kvävet utnyttjas

Vommens mikroorganismer behöver både kväve och energi för att växa. Om det finns för lite kväve försämras mikrobernas aktivitet. Om det finns för mycket kväve i förhållande till energin ökar istället kväveförlusterna.

Proteinbalansen i vommen (PBV) är därför ett viktigt mått kopplat till foderstater. I praktiken används ofta en viss säkerhetsmarginal med positiv PBV kring 8 till 12 gram per kilo torrsubstans för att mikrobernas inte ska riskera få för lite kväve Läs mer om Mikrobprotein, AAT och PBV.

Aminosyrornas roll

Protein från vommikrober och vomstabilt protein tas upp i tunntarmen som aminosyror som sedan används för att till exempel bygga mjölkprotein i juvret. Enligt Jan Dijkstra begränsas troligen inte produktionen av mjölkprotein av enskilda aminosyror som man tidigare trott. Utan juvret verkar ha en viss flexibilitet när den utnyttjar aminosyror och att aminosyror snarare bör hanteras i grupper än enskilt. Läs mer om Enskilda aminosyror och vomskyddade tillskott.

Hur lågt går det att gå?

Långtidsförsök från Nordirland, England och Nederländerna visar att kor kan producera lika mycket mjölk med omkring 140 till 160 gram råprotein per kilo torrsubstans som med högre nivåer samtidigt som kvävet i urinen minskar. Däremot har ännu lägre råproteinnivåer oftare lett till sänkt produktion.

Praktiska råd

  • Följ upp gårdens kväveeffektivitet via tankmjölksurea regelbundet.
  • Fokusera på balansen mellan protein och energi, inte bara råproteinhalten.
  • Anpassa råproteinnivån efter laktationsstadium och produktionsnivå.
  • Utvärdera foderstaten tillsammans med rådgivare innan större förändringar görs.

Målet är inte att utfodra så lite protein som möjligt, utan med rätt mängd protein. När energi och protein balanseras bättre kan både lönsamheten och kväveeffektiviteten förbättras.

Källor

Dijkstra, J. (2026). The Road to Maximum Milk Nitrogen Efficiency. Fodringsdagen, Seges, Danmark.

Law, R.A. m.fl. (2009). Effect of dietary protein content on animal production and blood metabolites of dairy cows during lactation. Journal of Dairy Science, 92:1001-1012.

Texten är författad av

Maria Åkerlind och Johanna Karlsson, Växa