Proteinförsörjning och råproteinets väg genom kon - från foder till AAT
Att förse kon med extra protein blir intressant först när kon kan omsätta det. Om energibehovet inte är tillgodosett (och vommiljön inte fungerar) riskerar extra protein att inte ge mer mjölk utan i stället öka kväveförluster och urea. Därför behöver proteinförsörjningen beskrivas mer precist än enbart ”råprotein”.
- Foderprotein ger bäst respons när energiförsörjning och vommiljö redan fungerar.
- Råprotein är ett grovt mått och måste kompletteras med kunskap om hur mycket som bryts ned i vommen respektive passerar till tunntarmen.
- Vomnedbrutet råprotein är en central kvävekälla för mikrobproteinet.
- AAT (aminosyror absorberade i tunntarmen) kommer både från foderprotein som passerat vommen onedbrutet och från mikrobprotein
Råprotein definieras som kväve (N) multiplicerat med 6,25, vilket bygger på att äkta protein i genomsnitt innehåller 16 procent kväve. Det är praktiskt i fodervärdering men säger inte hur proteinet beter sig i kons magar. I praktiken varierar fodermedlens andel av äkta protein och icke-proteinkväve (ammoniak, nitrat, urea). Man behöver skatta hur stor del av proteinet som bryts ned i vommen respektive passerar. Ett foder kan alltså ha högt råprotein men ändå bidra relativt lite till kons proteinförsörjning.
För att skatta nedbrutet och onedbrutet protein delas råprotein in i (1) en löslig, (2) en potentiellt nedbrytbar och (3) en osmältbar del i NorFors fodervärderingssystem (figur 1).
- Lösligt protein löses upp i vomvätskan och bryts snabbt ner av mikroberna. Icke-proteinkväve tillhör den lösliga fraktionen av råproteinet. Lösligt råprotein är en snabb kvävekälla till vommens mikrober. En väldigt liten del av den lösliga fraktionen kommer över till tunntarmen.
- Potentiellt nedbrytbart råprotein bryts ned långsammare än den lösliga fraktionen och en betydande del av det hinner passera vommen till tunntarmen och bidrar till AAT. Det som bryts ned använder vommens mikrober för att bygga in i sitt mikrobprotein.
- Osmältbart råprotein passerar mag-tarmkanalen oavsett hur länge det är där, och följer med ut i träcken. Den osmältbara delen bidrar varken till proteinförsörjning eller energi.
Mer protein positivt upp till en viss nivå
Försök visar att kors foderintag och vommens mikroorganismer i regel gynnas när råproteinnivån i foderstaten ökar. Detta gäller upp till en viss nivå, vilket bland annat kan förklaras av att ökad kvävetillgång ger förbättrad fibernedbrytning. När råproteinet är för lågt försämras fibernedbrytningen, fibern är kvar längre i vommen och ger mer ”fyllnad”, vilket begränsar foderintaget. Den positiva effekten av ökat råproteinet på foderintaget är avtagande när foderstater har mer än 170 gram råprotein per kilo torrsubstans (ts).
Både sRåprot och potentiellt nedbrytbart råprotein (pnRåprot) bryts ned i vommen och det som passerar kan absorberas i tunntarmen. Vomnedbrutet protein är allt ammoniakkväve (NH3N), nästan allt sRåprot och en del av pnRåprot. I tunntarmen absorberas aminosyrorna från onedbrutet sRåprot och pnRåprot, medan det osmältbara råproteinet (iRåprot) passerar hela magtarmkanalen opåverkat och ut i träcken.
Proteinförsörjning – AAT och PBV
Flera olika fodervärderingssystem benämner proteinförsörjningen som AAT - aminosyror absorberade i tunntarmen och PBV – proteinbalans i vommen. AAT är summan av
- Aminosyror från foderprotein som passerat vommen onedbrutet, och
- Aminosyror från mikrobprotein som bildas i vommen.
Två olika foderstater med samma råprotein kan ge olika AAT då AAT påverkas av nedbrytningshastighet i vommen och balansen mellan energi och kväve i vommen samt fodrets andel av osmältbart råprotein.
Vommens mikroorganismer gynnas av både vomnedbrutet råprotein och vomnedbrutna kolhydrater, och PBV anger balansen mellan tillgängligt kväve och kolhydrater. En foderstat med negativt PBV-värde visar att det finns för lite vomnedbrutet råprotein. En foderstat med allt för högt PBV (värden över 40 gram per kilo ts) har antingen för lite kolhydrater eller för mycket vomnedbrutet protein. För de som föredrar vomnedbrutet protein bör den inte överstiga 12 procent i foderstaten.
En analysrapport för ett ensilageprov presenterar råprotein, andelen lösligt råprotein och ammoniak. Det hjälper till att tolka hur mycket råprotein som är snabbt tillgängligt i vommen. Hög andel lösligt råprotein resulterar i lägre AAT och ökat PBV. Låg andel lösligt råprotein i gräsklöverensilage är förknippat med snabb förtorkning på fält och användning av syrabaserade ensileringsmedel.
Vommens mikroorganismer kan använda lösligt råprotein, och därmed ge AAT, förutsatt att det finns energi. Gräsklöverensilage med högt PBV behöver därför kompletteras med fodermedel som ger snabbt nedbrytbara kolhydrater såsom stärkelse från spannmål eller majs och löslig fiber från betfiber eller betmassa.
Foderbehandling för mer vomstabilt protein
För att få mer vomstabilt protein som absorberas som aminosyror, kan man behandla råvaror på olika sätt men oftast med en typ av värmebehandling. Behandlingar av olika slag är en avvägning med målet att få det mindre tillgängligt för mikroorganismerna i vommen och fortfarande tillgängligt för att absorbera aminosyrorna i tunntarmen. Behandling resulterar i högre andel osmältbart råprotein, men man eftersträvar så lite osmältbart som möjligt. Foderförsök där man jämfört obehandlade foderråvaror med behandlade har dock visat marginell effekt på mängden mjölkprotein och ECM.
Referenser
Albaaj, A., G. Foucras, and D. Raboisson 2017. Changes in milk urea around insemination are negatively associated with conception success in dairy cows. J. Dairy Sci. 100:3257-3265. https://doi.org/10.3168/jds.2016-12080
Eriksson & Rustas 2014. Effects on milk urea concentration, urine output, and drinking water intake from incremental doses of potassium bicarbonate fed to mid-lactation dairy cows J. Dairy Sci. 97:4471-4484 http://dx.doi.org/10.3168/jds.2013-7861
INRA 2018. INRA feeding system for ruminants (2nd Edition), Wageningen Academic Publishers, Wageningen, the Netherlands. DOI : 10.3920/978-90-8686-292-4
NASEM 2021. National Academies of Sciences, Engineering and Medicine: Nutrient Requirements of Dairy cattle: 8th Revised Edition. The National Academic Press, Washington DC, USA;. DOI: https://doi.org/10.17226/25806 .
NorFor, 2011. NorFor - The Nordic feed evaluation system. H. Volden (ed.). EAAP publication No. 130. Wageningen Academic Publishers, Wageningen, The Netherlands. DOI: http://doi.org/10.3920/978-90-8686-718-9
Schei, I., Sommerseth, J.K., Åkerlind, M., Kjeldsen, A.M., H. Volden & Nielsen, N.I., 2026. The effect of processing protein feedstuffs to increase AAT in dairy cow diets in the NorFor system– a meta study focusing on milk production responses Proceedings of the 13th Nordic Feed Science Conference 9-10th of June 2026 in Uppsala, Sweden.
Sommerseth, J. K., I. Schei, M. Åkerlind, A. M. H. Kjeldsen, H. Volden & N. I. Nielsen, 2026. Dietary AAT calculated in NorFor and its effects on responses in energy-corrected milk and milk protein yields in dairy cows. Proceedings of the 13th Nordic Feed Science Conference 9-10th of June 2026 in Uppsala, Sweden.
Spek, J.W. ∙ Bannink, A. ∙ Gort, G., W. H. Hendriks W.H. & Dijkstra J., 2012. Effect of sodium chloride intake on urine volume, urinary urea excretion, and milk urea concentration in lactating dairy cattle. J. Dairy Sci. 95:7288-7298. http://dx.doi.org/ 10.3168/jds.2012-5688.
Texten är producerad av
Maria Åkerlind
