Håll smittorna ute – biosäkerhet i praktiken

Smittskydd har aldrig varit viktigare än nu. Hur kan du som fjäderfäproducent veta att biosäkerhetsrutinerna verkligen fungerar och hur får du personal och besökare att följa dem varje dag, i alla lägen?
Internationell forskning har gett oss nya insikter, en del bekräftar det vi redan vet och vi får också tips om hjälpmedel och stöd. Studier från Frankrike och Kanada har tittat närmare på just det här: varför biosäkerheten brister, hur den kan bli bättre och vad som faktiskt fungerar i verkligheten.
Här sammanfattar vi vad de kom fram till, och vad du som lantbrukare kan ha nytta av.

1. Mer än regler: Människan i centrum

Efter ett stort utbrott av fågelinfluensa i Frankrike 2016–2017 ville forskarna förstå varför vissa ankbesättningar blev sjuka trots att alla egentligen visste vad de borde göra. Forskarna åkte ut till 127 ankgårdar och intervjuade lantbrukare, observerade stallar och mätte hur biosäkerheten följdes.
Det visade sig att lantbrukarnas personlighet, kunskapsnivå och inställning spelade stor roll. De som hade bra koll på hur smittor sprids, såg nyttan med biosäkerhet och trodde på sin egen förmåga att påverka och hade betydligt bättre rutiner. Det var också tydligt att det inte bara handlar om regler och teknik, det handlar om människor och om hur vi tänker, känner och agerar.

Lärdom: Det räcker inte att skriva instruktioner. Vi måste förstå varför vi gör som vi gör och följa dem.

2. Vad händer när ingen tittar? 

I Kanada gick forskarna ett steg längre: de satte upp dolda kameror i entréerna till åtta olika fjäderfästallar. Målet var att se hur anställda, besökare och delägare faktiskt betedde sig utan att de visste att de blev filmade.
Resultatet? I snitt gjordes fyra misstag per besök. Över hälften av felen handlade om att gränsen mellan "rent" och "smutsigt" område inte respekterades. Andra vanliga missar var att inte byta stövlar, slarva med handtvätt eller glömma att fylla i loggboken.

Lärdom: Det folk säger att de gör stämmer inte alltid med vad de faktiskt gör.

3. Hjälper det att säga till? 

Nästa steg var att testa om det gick att förbättra biosäkerheten med olika insatser. På 24 gårdar jämfördes tre varianter:

• Gårdar med synliga kameror (men där övervakningen skedde i smyg)
• Gårdar där man gjorde regelbundna revisioner (så kallade audits)
• Kontrollgrupp utan åtgärd

Kortsiktigt fungerade synliga kameror bra, folk bytte stövlar oftare när de trodde att de blev övervakade. Men efter sex månader hade effekten försvunnit.
Revisionerna däremot, alltså att någon kom och kontrollerade rutinerna då och då, hade ingen långsiktig effekt alls.
Det som däremot spelade stor roll var hur entrén till stallet var utformad. Fanns det en tydlig fysisk gräns, som en bänk eller tröskel, så följdes reglerna bättre. Var det bara en röd linje på golvet var det sämre efterlevnad.

Lärdom: Vill du att folk ska göra rätt, gör det lätt att göra rätt.

4. Rätt person på rätt plats 

I en annan del av studien lät forskarna 114 personer som filmats göra ett personlighetstest. De ville se om det fanns samband mellan personliga egenskaper och hur noga man följde biosäkerheten.
Det gjorde det. Personer som var ansvarsfulla, handlingskraftiga och analytiska följde rutinerna mycket bättre. Erfarenhet och utbildningsnivå hade också betydelse – men inte lika stark som personligheten.

Lärdom: Personlighet spelar roll, både vid nyanställningar och i hur ansvar fördelas.

5. Teknik som hjälper 

Slutligen testade forskarna ny teknik på två gårdar: RFID-system med sensorer som kunde registrera om någon tvättade händerna eller bytte stövlar vid in- och utpassering. Systemet kunde ge direkt återkoppling, till exempel via skärmar eller sms.
Tekniken visade sig förbättra rutinerna tydligt, så länge entrén var smart utformad. Om det var rörigt, trångt eller ologiskt uppbyggt hjälpte inte tekniken så mycket.

Lärdom: Teknik är ett bra stöd, men den måste passa gårdens förutsättningar.