Virtuella stängsel och arbetstid – vad förändras i vardagen?
I dagsläget finns inga studier för hur arbetstiden och management förändras när djuren går på beten med virtuellt stängsel. Genom att använda virtuella stängsel fördelas arbetstiden annorlunda. Vissa tidskrävande och fysiskt belastande moment försvinner, medan nya uppgifter kopplade till teknik och djurhantering tillkommer.
RISE har tagit fram en rapport som belyser användningen av virtuella stängsel ur ett arbetsmiljöperspektiv. Det är denna kunskap som ligger till grund för denna sammanställning. Eftersom tekniken fortfarande är ny i Sverige saknas det i dagsläget mätbara fakta.
Arbetstid för tillsyn
En av de mest framträdande förändringarna rör tillsynen av djuren. Med virtuella stängsel utrustas djuren med GPS-baserade halsband som visar deras position i en app. Det gör att lantbrukaren snabbt kan lokalisera samtliga djur utan att behöva gå eller köra längs hela beteshagen. Det kan minska arbetstiden som annars läggs på att leta efter enskilda djur, särskilt i stora eller svåröverskådliga marker. Lagkravet på daglig tillsyn gäller oavsett virtuella eller traditionella stängel. Appen kan dock göra övervakningen enklare och mer effektiv.
Arbete med teknik
När det gäller stängselunderhåll skiljer sig systemen tydligt åt. Traditionella stängsel kräver återkommande underhållsarbete av stängslet. Detta arbete innefattar både reparationer och röjning runt stängsel under säsong. Dessa kostnader finns med i jämförelsen för att investera i virtuella stängsel kontra traditionellt stängsel se artiklarna för nöt respektive får. Samtidigt tillkommer nya arbetsuppgifter kopplade till tekniken. Det handlar bland annat om att planera och justera betesgränser i appen och hantera tekniska frågor så som uppkopplingsproblem.
Nya arbetsuppgifter
En särskild arbetsuppgift som är specifik för virtuella stängsel är hanteringen av halsbanden. Dessa ska sättas på djuren vid betessläpp och tas av efter säsongens slut. Under säsongen behöver halsbanden justeras om djuren växer, och vid enstaka tillfällen tappar djuren halsbandet och då ska det sättas på igen. Efter betessäsongens slut, krävs även ett visst underhåll av utrustningen. Den behöver rengöras, tas ur batterier, laddas till underhållsnivå och sedan förvaras lämpligt inför nästa säsong.
Uppstartsarbete
Ett annat viktigt moment är den initiala arbetsinsatsen. För den lantbrukare som börjar arbeta med virtuella stängsel krävs det tid för att lära sig den tekniska delen av systemet. Dessutom ska djuren tränas för systemet. Erfarenheter från studien visar att denna inlärningsfas kan upplevas som krävande, men att den tid som investeras i början ofta ses som väl använd. När systemet väl är på plats och både människa och djur är vana vid det, upplever många att arbetet flyter smidigare.
Bättre arbetsmiljö
Internationella erfarenheter ger ytterligare perspektiv. I Norge, där virtuella stängsel har använts under en längre tid, upplever många lantbrukare en förbättrad arbetsmiljö jämfört med traditionella stängsel. Det finns ingen enskild tydlig förklaring till detta, men det kan hänga samman med minskad tid för tillsyn i fält, färre tunga arbetsmoment vid stängsling samt en generellt ökad överblick över djuren.
Vilket system som passar gården beror både på vilka förutsättningar som gården har, men också på vilka arbetsmoment som passar personalen som arbetar med djuren. För många framstår tekniken som ett verktyg som kan bidra till en mer flexibel vardag, snarare än en lösning som entydigt sparar tid. Det finns annan teknik tillgänglig för den som vill övervaka djuren på betet och fortfarande ha kvar det traditionella stängslet. På marknaden finns även GPS-halsband som positionerar djuren på betet.
Vad säger försöksgården?
Innan virtuella stängsel blev tillåtna genomfördes flera forskningsstudier runt om i Sverige. Eftersom det ännu inte finns någon praktisk erfarenhet utanför forskningen pratade vi med en lantbrukare som deltog i en av studierna, för att höra deras upplevelser av systemet. Då arbetet skedde inom ett forskningsprojekt är det svårt att bedöma hur arbetstiden påverkas, eftersom mycket tid går till moment som hör till dokumentation och projektets rutiner.
Gården vi frågade hade både mycket stora naturbeten med särskilda värden och betesvallar. Man upplevde vinster framför allt på naturbetena: det blev enklare att lokalisera djuren och slippa köra runt och leta efter dem. Det blev också lättare att avgränsa områden som skulle skyddas och att beta nära murar. Med fysiska stängsel behöver stängslet normalt sättas en bit innanför till exempel en mur, vilket kräver underhåll i form av röjning i den remsa som djuren inte kommer åt. Med virtuella stängsel undviks sådana ”döda ytor” där djuren varken kommer åt eller vågar gå nära. Försöksgården såg särskilt stor nytta ur ett betesutnyttjandeperspektiv och kommer att investera i virtuellt stängsel nu när det är tillåtet. Gården planerar även att använda systemet på vissa betesvallar för strippbetning.
Deras medskick till andra som investerar i virtuella stängsel är att gå ut i den tilltänkta hagen och lägga stängslet på plats. Låt arbetet med att utforma de virtuella hagarna ta tid och säkerställ att det inte skapas hörn och smala passager som gör att djuren känner sig trängda. Att göra arbetet ordentligt och genomarbetat från början är väl investerad tid för det framtida arbetet med djuren.
För att ta del av amerikanska erfarenheter se Amerikanska erfarenheter av virtuella stängsel.
