Lagringsmöjligheter för halm

Att lagra halm på ett optimalt sätt är viktigt för att kunna hålla halmkvalitén på en godtagbar nivå. Det finns flera olika typ av metoder för att lagra halm och varje metod har olika fördelar och nackdelar. Några av de vanligaste förekomna lagringsmetoderna är:

• Halmlagring utomhus innebär att halmen förvaras direkt på marken, oftast under någon form av skyddande täckning, så som en presenning, geotextilduk, plåt eller liknande. Denna lagringsmetod är ett billigt alternativ men också riskfylld då halmen kan utsättas av regn och markfukt, vilket snabbt ökar fukthalten om täckningen är bristfällig.
• Halmlagring i byggnad utan väggar innebär att halmen förvaras under ett tak utan några väggar. Denna lagringsmetod är ofta en kostnadseffektiv lösning som gynnar en relativt god lagringsmiljö med skydd från nederbörd och markfukt.
• Halmlagring i byggnad med väggar innebär att halmen förvaras i en byggnad med tak och täta väggar. Denna lagringsmetod ger ett optimalt skydd mot nederbörd, möjliggör lång lagringstid och minskar tillsynsbehovet. Däremot ger det höga investeringskostnader och lång bindningstid för byggnaden.
• Halmlagring i plastslang innebär att halmen förvaras i en plastslang på marken, liknande som ensilering i slang. Skillnaden är att halmen kommer förvaras torrt utan någon jäsningsprocess. Denna lagringsmetod är flexibel och kostnadseffektivt men det finns risk att fukt kommer in om plasten går sönder och då kan försämra kvalitén av halmen.

Referenser:

Lindh, G. (2011). Lagring av halm. Sveriges Lantbruksuniversitet. https://stud.epsilon.slu.se/3782/1/lindh_g_111213.pdf