Så fungerar virtuella stängsel för djuren

I virtuella stängselsystem är det inte en fysisk barriär som håller djuren inom en hage, utan en ljudsignal från ett GPS-halsband. När djuret närmar sig den digitala gränsen spelas ett varningsljud, och om det inte vänder om följs detta av en svag elstöt. De flesta djur lär sig dock snabbt vad ljudet betyder och hur de ska bete sig för att undvika elstötar.   

  • Ljudsignal först - Djuret varnas alltid med en ljudsignal vid den osynliga gränsen
  • Elstöt vid fortsatt rörelse - Om djuret inte vänder om på ljudsignalen avges en svag elstöt i halsbandet (alltid efter en ljudsignal).
  • Inbyggd begränsning i antal elstötar - När begränsningen uppnåtts stängs ljud/stötfunktionen av och djuret registreras som rymt i appen
  • Försvinner inte från kartan - Systemet fortsätter sända ut information om djurets position även om djuret rymmer
  • Automatisk återaktivering - Systemet funktion med ljud/elstöt aktiveras automatiskt när djuret går in i hagen igen, oavsett om det drivs tillbaka eller går in självmant. Djuren kan aldrig få en elstöt på vägen in i en hage, bara på väg ut

En dynamisk ljudsignal 

Virtuell stängselteknik bygger på att varje djur bär ett GPS-halsband som både registrerar position och avger ljudsignaler. När ett djur kommer fram till den osynliga gränsen som ritats in i appen, avger halsbandet en ljudsignal, en varning eller uppmaning till djuret att vända om och gå tillbaka in i hagen. Ljudets karaktär skiljer mellan olika märken men utgörs ofta av en stegrande ton, från låg till hög. Hur länge ljudsignalen spelas beror av djurets hastighet: om djuret rör sig snabbt över gränsen spelas ljudet under en kortare tid, medan det spelas längre om djuret står still eller rör sig väldigt långsamt framåt. Detta innebär alltså att den virtuella gränsen utgörs av en ljudzon snarare än en skarp avgränsning, som ett vanligt stängsel. Djuren kan därmed, i viss mån röra sig utanför gränsen, vilket måste tas i beaktning vid planering och utformning av en virtuell hage.

Om djuret inte vänder tillbaka innan ljudsignalen avslutats följs den av en svag elstöt. Styrkan på elstöten varierar beroende på märke, men är svagare än en elstöt från ett väljordat elstängsel. Elstöten utdelas när ljudsignalen nått sin högsta ton och djuret inte vänt tillbaka. Eftersom ljudsignalen låter lika varje gång, kan djuren lära sig att avgöra hur nära de är att få en elstöt och hinna vända tillbaka i tid. Vid all användning av virtuella stängsel är målet att djuret ska lära sig att reagera på ljudet och därmed undvika elstötar.  

Illustration över hur virtuella stängsel fungerar för djuren
Illustration över hur virtuella stängsel fungerar för djuren
Illustrationer av ett virtuellt stängsel där djuren får en varningssignal vid den virtuella gränsen (streckade linjen). Signalen avbryts när djuret vänder tillbaka. Direkt utanför den virtuella gränsen finns en ljudzon, ett område där djuren kan vistas en kort stund innan de får en svag elstöt om de inte vänder tillbaka.

Djurens reaktioner på ljudsignalen 

Resultat från olika försök visar att både nötkreatur och får efter inlärningsperioden fortsätter röra sig vid gränsen och få ljudsignaler med få eller inga efterföljande elstötar. Djuren utvecklar därmed en god förmåga att tolka signalerna och förstå var gränsen går. Resultaten visar också att djuren snabbt upptäcker när gränsen flyttas och anpassar sig till den nya betesytan. Detta beteende tyder på att ljudet inte skapar rädsla, utan att djuren lär sig att använda signalen för att orientera sig och utnyttja betesytan effektivt.  Den snabba anpassningen är en viktig del för att tekniken ska fungera väl i olika betessystem, såsom strip-bete, rotationsbete eller där gränserna förändras utifrån olika naturvårdande aspekter.  

Elstötens funktion och rymningar 

Strömstyrkan på elstöten från halsbanden är avsevärt lägre än i ett traditionellt elstängsel, vanligen under en tiondel av den högst tillåtna nivån för konventionella elstängsel. Däremot kan varaktigheten på stöten skilja något mellan olika leverantörer. Om djuret inte vänder om efter en elstöt avges en ny ljudsignal, och om det fortfarande inte vänder, följer ytterligare en elstöt.  

Systemen har en inbyggd begränsning för hur många ljudsignaler med tillhörande elstötar som kan avges i följd. För flera märken är gränsen tre försök. Därefter stängs funktionen för ljud och stöt av, och djuret registreras som ”rymt” i appen. Systemet fortsätter dock att skicka djurets positionsdata, så att det lätt kan lokaliseras och föras tillbaka till hagen. När djuret passerar den osynliga gränsen på väg tillbaka in i hagen, antingen självmant eller genom drivning, aktiveras funktionen för ljud och stöt automatiskt igen. Djuren kan inte få ljudsignaler eller stötar när de går tillbaka in i hagen, alltså korsar gränsen åt motsatt håll. I en enkätstudie bland norska lantbrukare som använder virtuella stängsel uppgav man att djuren i genomsnitt rymde ungefär en gång per betessäsong, oftast på grund av att de blivit skrämda. En stor fördel med tekniken är att du direkt får reda på när ett djur rymmer och dessutom kan du se exakt var det befinner sig på kartan i appen. 

Djuren lär sig snabbt 

Forskning och praktiska erfarenheter visar att nötkreatur och får på bara några dagar lär sig att koppla ihop ljudsignalen med att vända om för att undvika att få en elstöt. Antalet elstötar per ljudsignal minskar betydligt redan efter någon dag, beroende på hur mycket djuren interagerar med gränsen. Studier på får och praktiska erfarenheter med nötkreatur visar dessutom att de lär sig snabbare om de går tillsammans med andra djur som redan kan systemet, ett fenomen som kallas social facilitering. 

Hur en god inlärning bör gå till kan du läsa mer om i avsnittet Inlärning av virtuella stängsel för första gången.

I samarbete med

Materialet är producerat av Lotten Wahlund och Frida Petters på RISE.