Utformning av virtuella hagar

Virtuell stängselteknik gör det möjligt att forma och justera beteshagar nästan hur som helst. Du kan snabbt skapa nya gränser, öppna ytor eller temporärt stänga av områden beroende på behov. Men för att tekniken ska fungera bra i praktiken behöver hagarnas utformning alltid utgå från djurens perspektiv. Det handlar både om att djuren ska förstå åt vilket håll de ska vända och att det faktiskt ska vara fysiskt möjligt för dem att vända och i tid när ljudsignalen hörs. Annars ökar risken för onödiga elstötar och stress. En stark rekommendation är därför att själv testa och lära dig tekniken fullt ut innan du börjar använda den på djuren, läs mer i avsnittet ”Inför inlärning av virtuella stängsel första gången” [länk]. 

Tänk på avstånden

Det är viktigt att djuren har genomgått en ordentlig inlärning innan mer avancerade gränsdragningar introduceras, läs mer under avsnittet ”Inlärning av virtuella stängsel för första gången” [länk]. En virtuell gräns placerad på en ”svår” plats till exempel mitt över en brant eller i en snäv vinkel ställer högre krav på deras förmåga att tolka och hinna reagera på ljudsignalen. Kom ihåg att gränsen du ritar upp är startpunkten där korna börjar höra ljudsignalen, och att de därför kan gå över den så kallade ljudzonen ett antal meter innan de får en elstöt. Hur långt djuret kommer beror på system och hastighet. Systemen är inte heller helt exakta, särskilt i skogig eller buskig terräng där det kan det variera flera meter från den gränsen du sätter upp i appen, till den som korna upplever. Tänk därför igenom noggrant om det finns ställen där det är extra viktigt att korna inte får gå.  

Form och funktion – när gränsen blir svår att förstå 

De flesta leverantörer har rekommendationer för hur hagar bör utformas. Där det ofta finns begränsningar i hur små hagarna får vara och/eller hur små vinklar en virtuell gräns får ha. För trånga vinklar eller för små ytor kan leda till att djuren får ljudsignaler från flera håll samtidigt och inte förstår åt vilket håll de ska vända. Det är därför viktigt att rita gränser som ger djuren tydliga, förutsägbara och logiska ”vändpunkter”. 

Placeringen av gränserna spelar också stor roll. Några exempel där djuren kan ha svårt att göra rätt är i: 

• Branta nedförsbackar. Djur som rör sig i hög fart hinner kanske inte uppfatta och reagera på ljudsignalen i tid.
• Tät skog, buskage eller stenig terräng där fysiska hinder kan göra det svårt för djuren att vända om när signalen ges.
• Ologiska placeringar som kan skapa förvirring exempelvis där en gräns går mitt över ett naturligt gångstråk. 

Kort sagt ska gränsen vara utformad så att den både är begriplig och praktiskt genomförbar för djuren att vända på, när ljudet hörs. 

Placering av resurser – tänk på beteende, inte bara karta 

Vid planeringen är det viktigt att ha koll på hur marken som ska hägnas in ser ut och var olika resurser finns. Nedan följer några exempel 

• Vatten: Det är lätt att råka utesluta vatten i en ny virtuell hagutformning, särskilt när gränser snabbt och enkelt kan flyttas. Vissa leverantörer erbjuder funktioner där du kan markera exempelvis vattnets placering.
• Liggplatser och andra attraktiva ytor: Om en virtuell gräns placeras alldeles intill en populär viloplats, vatten eller saltsten kan detta skapa frustration och eventuellt öka risken för att djuren hamnar för nära gränsen.
• Fysiska staket: Om en virtuell gräns placeras parallellt med ett elstängsel får denna inte vara för smal, djuren måste ha plats att vända och risk finns att de känner sig trängda av att inte kunna röra sig i sidled, något som ökar risken för stress och onödiga elstötar.
• Byggnader kan påverka GPS-signalerna: Om byggnader finns i hagen och djuren vistas bredvid eller i dessa kan det finns risk för felpositionering av djuren som utlöser ljudsignaler på felaktiga positioner. Läs noga hur din leverantör rekommenderar dig att hantera detta. 

Det är därför viktigt att tänka på hela hagens funktionella miljö, inte bara på var de virtuella gränserna hamnar på kartan i appen. 

Var på plats i hagen när du ritar dina gränser 

En stark rekommendation är att alltid gå ut i hagen för att rita ut virtuella gränser. Satellitbilderna i kartan kan ge en snabb överblick, men de visar till exempel inte: 

• träd som fallit under vintern
• diken, stenar eller andra hinder kan vara svåra att uppfatta
• buskage som vuxit upp sedan senaste säsong
• branter där djuren inte hinner vända
• små sänkor eller höjdskillnader som påverkar djurens rörelsemönster
• ett staket som har gått sönder
• andra fel som skulle vara uppenbara på plats i hagen 

Precis som när man bygger ett fysiskt stängsel behöver man göra ett ordentligt förarbete. Felaktigt placerade gränser kan i värsta fall leda till onödiga elstötar, rymningar eller till och med skador om djuren inte kan göra en korrekt vändning. 

Att placera en gräns i en brant backe eller i tät vegetation gör det svårare för djuren att både uppfatta ljudsignalen och utföra vändningen. Genom att vara på plats ute i hagen när du ritar gränsen blir det mycket enklare att bedöma vad som faktiskt är en lämplig placering. 

I samarbete med

Materialet är producerat av Lotten Wahlund och Frida Petters på RISE.

Läs mer om virtuella stängsel

• Vad är ett virtuellt stängsel- och hur fungerar det?
• Så fungerar virtuella stängsel för djuren
• Frågor och svar: Hur fungerar virtuella stängsel för djuren?
• Hur kommer jag i gång med tekniken?
• Checklista inför uppstart med virtuella stängsel
• Potentialen med virtuella stängsel i lantbruket
• Frågor och svar - Utformning av virtuella hagar
• Inför inlärning av virtuella stängsel första gången
• Inlärning av virtuella stängsel för första gången