Olika system för köttproduktion från Idisslare ger olika påverkan på klimat och biologisk mångfald
Köttproduktionens miljöpåverkan diskuteras ofta, särskilt när det gäller idisslare som kor och får. De kritiseras för sina utsläpp – men glöms ibland bort som viktiga för bevarandet av biologisk mångfald. En svensk studie har bedömt hur olika uppfödningsmodeller för nöt- och lammkött påverkar klimat, markanvändning, kväveutsläpp och naturvärden.
- Klimat eller mångfald? De mest klimatsmarta uppfödningmodellerna (tillexempel mjölkrastjur, vårlamm) ger minst biologisk mångfald – och vice versa.
- Naturbete ger höga naturvärden, men också högre klimatpåverkan per kilo kött.
Klimatpåverkan – stor skillnad mellan produktionsform
När utsläppen beräknades i koldioxidekvivalenter per kilo slaktvikt, framkom tydliga skillnader:
- Mjölkrastjurar hade lägst klimatpåverkan 13–15 kilo koldioxidekvivalenter.
- Köttrasstutar och kvigor hade lägst klimatpåverkan – upp till 35–37 kilo koldioxidekvivalenter.
- Bland lammen hade vårlamm lägst klimatpåverkan (cirka 31 kilo), medan vinterlamm låg högst (cirka 42 kilo).
Huvudorsakerna till utsläppen var:
- Metan från idisslarnas fodersmältning
- Hur gödseln hanteras i stall, lager och vid spridning
- Odling på mulljordar (där dessa förekom)
Mjölkrasdjur ger mindre klimatpåverkan per kilo kött eftersom kons utsläpp delas mellan mjölk och kött. Köttrasdjur, särskilt stutar och kvigor, beräknas hela klimatpåverkan komma från köttproduktionen.
För att ge en helhetsbild av klimatpåverkan för svenskt kött har forskarna även gjort överslagsberäkningar baserade på produktionsandelar:
- Den genomsnittliga klimatpåverkan för svenskt nötkött är cirka 22 kilo koldioxidekvivalenter/kilo slaktvikt (inklusive uppbyggnad av markkol samt odling på mulljordar), eller 19 kilo om dessa inte räknas in.
- För svenskt lammkött beräknas genomsnittet till cirka 34 kilo koldioxidekvivalenter per kg slaktvikt (inklusive mulljordar), respektive 26 kilo exklusive dessa faktorer.
Biologisk mångfald – naturbetet gör skillnad
För att mäta påverkan på mångfalden användes en poängskala där naturbetesmark gav högsta värde medan asfalt och hårdgjorda ytor inte gav något värde alls.
Resultatet visade:
- Mjölkrastjurar gav minst positivt bidrag – de går oftast inte på bete.
- Köttrasdjur, särskilt stutar och kvigor, bidrog mest tack vare naturbete.
- Vinterlamm gav mest positivt bidrag bland lammen, tack vare lång uppfödningstid och stort markbehov.
- Gotland sticker ut med höga värden för mångfald på grund av låg betesavkastning per hektar.
Även ekologisk odling och små fältstorlekar gav ett visst positivt bidrag.
Vad studerades?
Forskarna jämförde flera uppfödningsmodeller i olika delar av landet – från Götalands slätt- och skogsbygder till Gotland och Nedre Norrland. För nötkött analyserades Mjölkrastjur och -stut samt Köttrastjur, -stut och -kviga. För lammkött studerades vårlamm, höstlamm och vinterlamm.
Beräkningarna gjordes för typiska produktionssystem i varje område. Siffrorna bygger på typvärden för professionell produktion, justerade av experter med hjälp av statistik.
Studien och rapporterna är genomförda med medel från stiftelsen Lantbruksforskning under 2021-2022 och är ett samarbete med flera organisationer, samordnade gjorde Serena Ahlgren.
Läs mer:
Hela rapporten finns här: Forskningsrapport, fd SP-Rapport
En förkortad version av rapporten finns här: Forskningsrapport, fd SP-Rapport
En vetenskaplig publikation av delar av rapporten finns här: Climate and biodiversity impact of beef and lamb production – A case study in Sweden - ScienceDirect
Läs mer om hur olika foder och tillskott påverkar metanbildningen:
