Minska metan med foder

Torrsubstansintag påverkar mest

Den främsta faktor som styr hur mycket metan som bildas i vommen är mängden torrsubstansintag av foder. Men eftersom djuren måste äta för att producera livsmedel så är det inte rimligt att begränsa foderintaget. Genom att utfodra en balanserad foderstat och näringstätt foder till djur med hög avkastning och tillväxt kan man öka produktionen av livsmedel och minska mängden metan per kilo produkt även om det leder till högre metanutsläpp per djur. 

Fettsyror minskar metan

Att tillsätta fett, och då gärna omättade fettsyror från till exempel krossat malt rapsfrö eller rapskaka minskar metanproduktionen i vommen. Fett kan även användas för att öka energiinnehållet i foderstaten. Men utfodras mer än cirka 5 procent fett per kilo torrsubstans så kan det leda till sämre fibersmältbarhet och lägre foderintag. 

Metanproduktionen minskar med cirka 3–5 procent för varje ökning med 1 procent fett av torrsubstans i foderstaten. Effekten är högre ju mer kraftfoder som ingår i foderstaten. Utöver de rekommenderade maximalt 5 procent fett per kilo torrsubstans så kan ytterligare 2 procent vomskyddat fett (även kallat "försåpat”) tillsättas. Vomskyddat fett påverkar inte mikrober, foderintag eller metanproduktionen direkt. 

Fett bidrar med mycket energi utan att öka mängden tillgängliga byggstenar för vommikrober att bilda metan av. Fett är giftigt för de metanproducerande mikroberna som kallas metanogener. Omättat foderfett mättas i stor utsträckning av vommikrober. När fett mättas binder det till sig väte, väte som annars hade används till att bilda metan. Foderfett som är omättat, till exempel från raps, solros och linfrö, är därför mer effektiva på att sänka metanproduktionen än foderfett som redan i hög grad är mättat, som till exempel palmfett.

Beroende på vad det är för fett och hur fettet utfodras kan de påverka mjölkens fetthalt och fettsyresammansättning samt fettsyresammansättningen i köttet.

Stärkelse minskar metan

Att öka andelen kraftfoder bidrar till en energitätare foderstat, med mer stärkelse och mindre fibrer vilket kan sänka pH (blir mer surt) i vommen och leda till lägre metanproduktion per kilo intaget foder i torrsubstans. Även majsensilage och helsädesensilage kan öka andelen stärkelse och minska andelen fiber i foderstaten. När stärkelse bryts ner i vommen ökar produktionen av propionsyra. När propionsyra bildas går det åt väte och därmed finns mindre väte att bilda metan av i vommen. 

Kraftfoder kostar mer än grovfoder. För mycket lättsmälta kolhydrater som socker och stärkelse i foderstaten kan leda till vomacidos (sur vom). Både fett- och proteininnehållet i mjölken kan sjunka om vommen blir sur, vilket i sin tur sänker ersättningen per kilo mjölk. Sur vom ökar även risken för leverbölder och påverkar tillväxten negativt. 

Den metanreducerande effekten av tillskottet 3-NOP/ Bovaer® och fett ökar när de kombineras med höga kraftfodergivor. 

Fibrer ökar metan

Generellt gäller att ju mer fibrer i foderstaten desto mer metan bildas. När fibrer bryts ner i vommen bildas mer ättiksyra och smörsyra samtidigt som väte bildas, väte som sedan ombildas till metan i vommen. 

Foder med hög fibersmältbarhet som till exempel tidigt skördat vallfoder leder till lägre metanbildning per kilo foderintag i torrsubstans än sent skördat vallfoder. Eftersom hög smältbarhet leder till högre foderintag som ger ökad avkastning eller tillväxt, leder hög fodersmältbarhet också till högre metanproduktion per djur men lägre metanproduktion per kilo mjölk eller kött. Djur med lågt näringsbehov, som sinlagda kor, bör ändå utfodras foderstater med mycket fibrer för att inte bli för feta samtidigt som de för djurvälfärdens skull ska kunna äta sig mätta. 

I samarbete med

Materialet är producerat av Johanna Karlsson, Växa