Näringstransport mellan vegetationstyper i naturbetesmarker

Tidigare studier har visat att djuren tenderar att välja de mest näringsrika betesområdena, men frågan är om detta också leder till en näringstransport inom hagen. För att undersöka detta undersöktes och analyserades både djurens preferenser för olika vegetationstyper och var de valde att lämna sin träck och urin i en studie vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. 

Djurens val av betesplatser

Studien visade att djuren föredrog att beta på näringsrika och friska marker, medan torra, skuggiga och blöta marker i större utsträckning undveks. För att kvantifiera dessa val användes måttet relativ preferens (RP), vilket beskriver hur stor andel av betestiden som djuren spenderar på en viss vegetationstyp i förhållande till hur stor andel av hagen den utgör. Ett RP-värde över 1 innebär att djuren föredrar den vegetationstypen, medan ett värde under 1 innebär att den undviks.

Relativa preferensvärden för bete på näringsrik vegetation låg på över 2, vilket innebär att djuren spenderade en stor andel av sin betestid där jämfört med hur stor yta vegetationstypen utgjorde av hagen. Däremot var RP för torr vegetation generellt under 0,5, vilket visar att den undveks som betesplats.

Var gödslar och urinerar djuren?

Analysen av var djuren släppte sin träck och urin visade ett tydligt samband med var de betade. I näringsrika marker var RP för både bete och gödsling högt (över 2), medan torra och skuggiga marker undveks även för gödsling.

Ett undantag var de blöta markerna, där RP för bete ofta låg runt 1 men där deposition av gödsel och urin var signifikant lägre (RP under 1), vilket tyder på att djuren undvek att gödsla i dessa områden trots att de betade där.

Näringstransport inom hagen

Djurens selektiva beteende kan leda till en näringstransport inom hagen, där näringsämnen flyttas från betade områden till viloplatser och områden där djuren ofta vistas. I denna studie noterades att djuren ofta vilade på torrare partier, men att dessa områden i många fall inte överlappade med betesytorna.

Den torra vegetationen hade låg preferens för bete men i vissa hagar höga RP-värden för vila. Trots detta återfanns inga tydliga tecken på näringsberikning genom gödsling i torra områden, vilket innebär att dessa ytor inte gynnades av någon betydande näringstillförsel.

Däremot kan en viss näringstransport ha skett från betade ytor till viloplatser på den näringsrika vegetationen. När träck och urin lämnades på redan näringsrik mark kan detta förstärka skillnaderna mellan vegetationstyperna, snarare än att utjämna dem.

Slutsats

Studien visar att djurens selektion av betesplatser och gödslingsytor i viss mån styr näringsflödet inom hagen. Näringsrik vegetation betas och gödslas mer än torra, skuggiga och blöta ytor, vilket kan bidra till att förstärka redan existerande skillnader i näringsinnehåll mellan vegetationstyper. Den potentiella näringstransporten mellan näringsrika och näringsfattiga ytor är begränsad, då djuren i stor utsträckning återför näringen till de områden där de betar, snarare än att sprida den till näringsfattiga delar av hagen.