Skaffa koll och minska smittrycket av parasiter för förstagångsbetare
Under många betessomrar har intraruminalinlägg, ”kapslar” varit ett vanligt sätt att hantera löpmagsmask på förstagångsbetande nötkreatur. Med minskad tillgång och ökade kostnader för sådana preparat växer motivationen att hantera parasiterna på ett annat sätt. Varje gård har sina egna förutsättningar och de rutiner man bestämmer sig för måste vara praktiskt rimliga. Här är några tips på hur man kan gå till väga.
Skaffa koll med träckprov
Träckprov behöver tas i ökad utsträckning. Avmaskning ska, av resistens-, miljö- och kostnadsskäl, inte ske utan att behov av sådan är påvisat. Att avmaska innan eller vid betessläpp är inte en bra modell varken för miljön, ekonomin eller för möjligheten att hantera parasiter i framtiden.
Börja med att ta träckprov på förstagångsbetarna fyra till sex veckor in i betessäsongen. Man behöver oftast inte samla ihop djuren utan kan smyga sig på dem när de vilar, och samla färsk träck – från minst tre djur – när de reser sig och gödslar.
På förstagångsbetare kan provsvaret (mängden parasitägg, EPG) ligga till grund för beslut om huruvida man behöver avmaska. Kontakta din veterinär för att diskutera provsvaret och eventuellt behov av avmaskningsmedel.
Avmaskning sker vanligen med pour-onpreparat. Det är viktigt att inte underdosera. Uppskatta djurens vikt (måttband för bröstomfång kan vara ett hjälpmedel) och dosera individuellt efter kroppsvikt eller efter de tyngsta djuren i gruppen.
Även senare på säsongen kan det vara en god idé att kontrollera parasittrycket. Högst risk är det för förstagångsbetare som kommer ut på beten där andra obehandlade förstagångsbetare gått tidigare under säsongen eftersom de uppförökar smittan.
”Näst-bästa tips” för att minska smittrycket
Det allra bästa betet för en förstagångsbetare ur löpmagsmasksynpunkt är ett bete som under tidigare betessäsong inte betats av nötkreatur. Det är ofta svårt att ordna ett sådan bete och därför kan man behöva göra andra åtgärder som sänker parasittrycket.
- Grundregeln är ”aldrig kalv efter kalv”. Förstagångsbetare förökar upp smittan och smittrycket på betet ökar över säsongen om det går djur i hagen.
- Låt vuxna djur beta fållan sist på hösten eller först på våren innan kalvar släpps. De uppförökar inte masken i samma utsträckning och fungerar lite som ”dammsugare”.
- Att först beta av fållan med får eller häst är en effektiv metod för att minska trycket av löpmagsmask.
- Om det går att slå gräset först – gör det, och låt solen göra jobbet med att döda löpmagsmaskar innan djur släpps dit (minst tre veckor).
- Se till att djuren är i gott skick. Kalvar upp till cirka åtta månaders ålder har generellt svårt att klara sitt näringsbehov bara genom gräs. Dikalven får det den behöver genom mjölken, medan mjölkkalven behöver tillskott till exempel genom en kraftfodergiva.
- Missa inte betescoccidios (Eimera alabamensis) som också kan bli ett problem i permanenta kalvfållor. Symptomen syns inom någon vecka efter betessläpp och yttrar sig som sänkt tillväxt, lös träck och hos allvarligt drabbade djur även vattnig, blodblandad diarré. En del får feber. Det är viktigt att proverna för beteskoccidios tas i rätt tidpunkt när äggutskiljningen är som störst.
Hantering av betesparasiter är komplext - men börjar med att man skaffar sig koll på hur läget på gården ser ut – så, träckprova mera!
Texten är skriven av
Sanna Soleskog, Boehringer Ingelheim AH Nordics.
Läs mer
Parasiter på betet – effekter på mjölkproduktionen | Kunskapsbanken
Parasiter på betet – effekter på köttproduktionen | Kunskapsbanken
Slaktanmärkningar - fokus parasiter | Kunskapsbanken
Betesburna parasiterhos nötkreatur i ekologisk produktion - Jordbruksverket
Parasiter hos kalvar hos Kalvportalen
