Sök

Under betessäsongen står lamm- och nötköttsproducenter inför flera utmaningar och en av de vanligaste produktionshämmande sjukdomarna hos nöt och lamm är infektioner av mag-tarmparasiter. Forskare undersöker nu om aktivitetsmätare kan hjälpa till att upptäcka infekterade djur och minska behovet av avmaskning.

Parasiter hos får och nötkreatur är en stor utmaning för köttproducenter. Forskning undersöker nu om aktivitetsmätare kan identifiera smittade djur och minska behovet av avmaskning, vilket kan minska risken för resistens.

Mag-tarmparasiter är ett stort problem för får- och nötköttsproducenter, då de påverkar djurens hälsa och produktion. Ny forskning undersöker om aktivitetsmätare kan identifiera infekterade djur och minska behovet av avmaskning.

Slaktanmärkningarna fungerar som en hälsorapport över betessäsongen. Vid varje slakt granskas organ och slaktkropp, och parasiter lämnar tydliga spår. Nedan följer koder som speglar olika typer av parasitpåverkan och som kan ge värdefull vägledning i uppföljningen.

Leverflundra är en parasit som ofta går under radarn i mjölkbesättningar trots att den orsakar betydande produktionsförluster, även vid begränsad förekomst. En studie vid SLU visar att infekterade kor producerar i genomsnitt två kilo ECM mindre per dag än friska kor – en effekt som under en laktation motsvarar cirka 3 700 kronor per ko och laktationen, vilket snabbt blir till stora pengar i besättningen.

Att agera förebyggande är alltid bäst – men när skadan redan skett är det viktigaste att agera. Parasiter på betet ger ofta symtom som inte syns med blotta ögat, men effekten kan snabbt bli stora produktionsförluster. Samtidigt är kostnaden för att agera – provtagning och riktad avmaskning – låg i jämförelse. Agera i tid: provta, tolka och behandla vid behov – det är konsekvent billigare.

Mag–tarmmask försämrar foderutnyttjandet och hämmar tillväxten, särskilt hos förstgångsbetare. Effekten kan märkas tydligt: ungnöt kan tappa 25 till 30 kilo under första betessäsongen. Resultatet blir lägre slaktvikt, sämre klassning och minskad lönsamhet. Ett tapp på 30 kilo kan motsvara nästan 3 000 kronor per djur.