Digital parasitövervakning vid betesdrift
Mag-tarmparasiter är ett stort problem för får- och nötköttsproducenter, då de påverkar djurens hälsa och produktion. Ny forskning undersöker om aktivitetsmätare kan identifiera infekterade djur och minska behovet av avmaskning.
Betessäsongen innebär flera utmaningar för lamm- och nötköttsproducenter, och en av de största är att hantera infektioner av mag-tarmparasiter. Dessa parasiter kan leda till försämrad tillväxt, sämre allmänkondition och till och med sämre kvalitet på päls och ull. Traditionellt har det varit vanligt att avmaska alla djur i en grupp för att bekämpa parasiter, men detta har visat sig bidra till utvecklingen av resistens hos parasiterna. För att undvika detta och samtidigt upprätthålla djurens hälsa har forskare börjat undersöka alternativa metoder.
En av de mest intressanta metoderna som nu undersöks är användningen av aktivitetsmätare för att identifiera infekterade djur. Tanken är att genom att övervaka djurens aktivitet och idisslingstid kan man tidigt upptäcka tecken på parasitinfektion och därmed minska behovet av generell avmaskning.
Studier visar att djur med hög parasitbelastning ofta har lägre aktivitetsnivåer jämfört med friska djur. Men forskarna har också funnit att andra faktorer, som sjukdomar, hälta och tillgång till bete, kan påverka djurens beteende, vilket gör det svårt att dra entydiga slutsatser. Även om idisslingstiden inte påverkades så mycket som förväntat, fann man att djuren tenderade att ligga ner oftare och längre om de var infekterade.
I en uppföljande studie, presenterad av Oleksiy Guzhva, försökte forskarna även identifiera så kallade ”superspridare” – djur som bidrar mest till att sprida parasiter i flocken. Resultaten visade att dessa djur rörde sig mindre än andra, men att det var svårt att särskilja dem baserat på liggtid eller antal gånger de låg ner. En annan intressant observation var att Holsteinstutar låg ner mer än stutar av Svensk röd ras, oavsett deras infektionsstatus.
Utvecklingen av digitala hjälpmedel för övervakning av betande djur växer snabbt. Flera företag arbetar med lösningar som inkluderar staketövervakning via appar, aktivitetsmätare som rapporterar avvikelser i djurens beteendemönster, och till och med digitala stängsel som kan flyttas elektroniskt. Det finns också teknik som gör det möjligt att övervaka och driva djur med hjälp av drönare.
Dessa digitala verktyg har potential att kraftigt minska arbetstiden för lantbrukare och förbättra djurhälsan genom snabbare och mer exakt övervakning. Dock är det viktigt att notera att Jordbruksverket ännu inte har godkänt att man ersätter manuell tillsyn med tekniska lösningar. Forskning pågår för att utveckla och förbättra dessa system, särskilt när det gäller att minska risken för resistens hos mag-tarmparasiter.
Sammanfattningsvis har teknologin potential att revolutionera hur vi hanterar parasiter hos betande djur, men mer forskning behövs innan den kan bli en integrerad del av den dagliga driften.
Referenser finns i den längre versionen
