Poddavsnitt 5: Hagpusslet - konsten att erbjuda hästen sysselsättning

Detta avsnitt handlar om hagen och hagens utformning. Kan du använda vilken typ av mark som helst för dina hästhagar? Och hur gör vi bäst för att möta hästarnas behov vid planering och utformning av hagar? Programledarna Frida Petters och Magdalena Åkerfeldt samtalar med Margareta Bendroth, husdjursagronom och hästrådgivare på Hushållningssällskapet Sjuhärad, och Pia Petersson, verksamhetsledare på Hästen i Skåne.

Vad är en bra hage för hästen?

Bristen på mark är ett av de största problemen vi har i hästhållningen idag. Dels finns 75 % av hästarna tätortsnära, och där finns väldigt lite mark, dels köper vi hästgårdar med för lite mark till. Vi har därför de hagar vi får istället för de hagar vi vill ha. Många av de problem vi har inom hästnäringen idag, som parasittryck, övergödning och att man inte kan uppfylla hästens grundläggande behov av att vara i flock och söka föda, är kopplade till att vi har ont om mark. En hage är ett ställe där hästen får stå utomhus på olika sätt. En hage i praktiken kan vara en liten ”ruta” på grund av brist på mark eller för att man är rädd att hästen ska skada sig. En hage som blev placerad där marken är dålig och blir upptrampad eller stora rejäla hagar som uppfyller hästens behov. Det är viktigt att vi i planeringen av hagpusslet tänker på att hästen behöver röra på sig och vara ihop med andra hästar för att må riktigt bra.

Hur ser situationen ut för hästföretagare generellt vad gäller tillgängligheten på mark och hagar?

Hästföretagaren tänker lite för lite på hur mycket mark som behövs till det antal hästar man har. Det går exempelvis inte att ha 16 hästar på 4 hektar mark. Då blir det att ha hästarna i små rutor och kanske växla så att hästarna bara får vara ute delar av dagen eller gå ut på natten. Du bör tänka igenom redan när dju köper en hästgård hur mycket mark som behövs och vilken typ av mark som håller för hästarnas tramp.

Vilken typ av mark kan man ha till hagar?

Vi är lite låsta i vår syn på vad en hage är. Där har vi snöat in på att det ska vara platt mark och rutor och det ska vara åkermark för att kunna ha bete. Skog skulle kunna vara bra hagar, liksom åkerholmar, naturbete med varierad natur och att man kan komplettera med hagar på åkermark. En hage kan egentligen se ut hur som helst bara hästarna klarar av att gå där.

All mark passar inte till intensiv hästhållning. Lerjordar som trampas sönder är jättesvåra att få att fungera igen. Då behöver du sköta dem på olika sätt. Det kan vara att hårdgöra vissa ytor med markstabiliserande material som gräsarmering, grus, flis eller bark. Typiska småytor som lätt blir upptrampade är vid grindhål samt platsen för foder och vatten. Det finns lagkrav på att vi måste sköta det. Vissa marker kan vara så steniga så att hästarna riskerar att skada sig, speciellt hästar som är ovana att gå på sådan mark. Man måste välja marken efter vilken typ av hästar man har och mängden hästar.

För att minska upptrampning i hagarna är tipset att hårdgöra markytan runt vatten, i grindhål och vid foderplatser. Ett annat tips är att flytta foderplatsen och grinden om det går, så blir det inte samma tryck på marken hela tiden. Gräsarmering är en bra metod eftersom den är flyttbar. Gräsarmering är en slags genombruten plastmatta, som man lägger på markytan och som tål tramp. 

Om du har mark som lätt blir upptrampad och blöt, är det bra att kontrollera dikena runt om. Diken behöver vara uppgrävda och rensade så att vattnet kan rinna av från hagen. Du behöver också kontrollera att dräneringssystemet fungerar om marken är täckdikad sedan tidigare. Eller så kan det behövas en ny dränering. 

Om du vill använda skog eller andra typer av marker, behöver då hagen rensas?

Många är rädda att hästarna ska skada sig. Om hästarna inte är vana att gå på mark med varierande terräng är risken större att det händer någonting. Och om de inte är trygga i sin flock. Är det en lugn och trygg flock som känner varandra, och inte jagar varandra i olika sammanhang, så är det mindre risk för skador. Men du bör se över hagen och se till att stänga ifrån exempelvis stenrösen, där du inte vill att hästarna ska gå. Sen är det naturligtvis en ökad risk att hålla hästar i hage med fler saker. Där måste du välja om du vågar ta den risken för att ge hästen ett bättre liv eller inte. Får hästarna gå i kuperad terräng och sätta fötterna på olika sätt, blir de mer hållbara och de blir starkare generellt. Det vi är rädda för kan också vara en fördel om hästen klarar av terrängen.

Vad är viktigt att tänka på när jag ska ha flera hästar i en hage?

Ju större hage du har, desto mindre risk för aggressioner och mindre risk för att hästen skadar sig på exempelvis staketet. Staketen är inte ens intressanta för hästen om det finns mycket att göra i en hage. Är det en trygg flock som inte är för stor och de har gott om plats och mycket att göra, fungerar oftast hästarna bra ihop. Flocken är otroligt viktig för hästen. Många hästar går idag ensamma för säkerhets skull, trots att de skulle må så oändligt mycket bättre av att få gå med andra hästar. I djurskyddsbestämmelserna står det inte ens att hästen måste ha sällskap. Den kan gå ensam i en hage om den ser artfränder. Men eftersom vi vet att hästen är ett utpräglat flockdjur och har sådan glädje, nytta och behov av flocken, skulle vi försöka släppa ihop hästarna mer än vad vi gör idag. Det räcker att de är två, för att de ska må bättre.

Djurskyddsbestämmelserna ser ut som de gör för att det ska vara upp till hästägaren att bedöma vad som är bäst för hästen. För hästvälfärden är väldigt viktigt att vi diskuterar hästens behov av att gå med andra hästar och hur vi kan lösa det på bästa sätt för att minimera skaderisken.

Det är inte så vanligt att tänka på hästen som ett betesdjur eller som naturvårdare på samma sätt som med nötkreatur

Hästen är en underskattad resurs vad gäller att hålla våra marker öppna. Vi har 355 000 hästar idag och vi har mycket betesmarker som växer igen. Tänk vad många fler hästar som skulle kunna bidra till att hålla våra marker öppna och bidra till den biologiska mångfalden. Det finns många studier som visar att just hästen, med det sätt den betar och trampar och gödslar, har en unik plats när det gäller att sköta våra marker. Hästar betar på ett annat sätt än vad nötkreatur och får gör. Hästarnas gödsel är viktig för en viss typ av dyngbaggar som bara lever på hästgödsel. Hästen är därför ett jättebra redskap för att hålla våra marker öppna. Vi bör tänka mer på hästen som betesdjur, även året om. Det kan vara bra att känna till att du kan söka och få miljöersättningar för att låta hästar beta olika marker, och det finns också miljöersättningar för att restaurera naturbetesmarker som har vuxit igen. Kontakta din Länsstyrelse för att höra vilka möjligheter du har att få stöd.

Hur ska jag tänka kring olika säsonger och vinter- och sommarhagar?

Det är jättebra att hästarna kommer ut på bete på sommaren. Det sorgliga är att många sparar mark för att den ska räcka till bete endast tre, fyra eller kanske 5 månader om året, medan hästarna resten av året står i små rutor. Du bör se betet i ett mycket vidare perspektiv. Det finns en del studier som visat att näringsvärdet i gräs kan vara lika bra på vintern som på sommaren. Det innebär att när hästen går i en större hage, exempelvis ett naturbete, och betar så får den i sig näring. Hästen gör också nytta genom att beta gammal förna som annars hade kvävt örter och andra växter som kommer på våren. Vi behöver därför omvärdera betet. Måste betet bara vara tillgängligt för hästen den där semestern på sommaren eller kan det vara så att hästen gör nytta året om?

Man behöver inte skilja på sommar- och vinterbete. Det kan vara bete året om så länge hästen har att äta. I vissa fall kanske hästen inte kan tillgodogöra sig näringen fullt ut på vintern och då behöver du tillskottsutfodra. Men många gånger kan vissa hästraser och individer i princip leva på bete året om. Det förutsätter förstås att marken inte är snötäckt. Det är inte så svårt att tillskottsutfodra och samtidigt låta hästarna bete det de kan.

Om jag vill nyttja betet hela året, hur ska jag tänka kring parasittryck?

Om jag har för lite mark kan det finnas en risk att det blir för högt parasittryck för hästarna. Har jag tillräckligt mycket mark, behöver inte hästen beta nära sina rator och då blir den inte smittad av parasiter. Då är det inget problem. Naturbetesmarker behöver inte mockas för gödseln gör nytta där den ligger. Det hänger återigen på hur mycket mark jag har och hur jag kan byta hagar, rotationsbeta och låta hästarna gå i olika hagar olika år och tider. Det är också bra att hästen kan sambeta eller växelbeta med andra djurslag. Då kommer man ifrån problemet med högt parasittryck.

Margareta berättar om hur hon utnyttjar grannens sinkor eller ungdjur så får de äta upp ratorna i hästarnas hagar. Tidigare stängde Margareta in ratorna med elnät och lät får gå och beta där. Det finns många sätt du kan minska parasittrycket utan att behöva ta till avmaskning. Men du bör kolla upp med träckprov så att dina hästar ligger på en godtagbar nivå vad gäller parasiter. På naturbeten minskar dyngbaggarna parasitsmittan i gödselhögarna, så mockar vi bort gödseln så mockar vi bort förutsättningarna för att naturen själv ska kunna ta hand om parasitsmittan.

Hur kan jag individanpassa foderintaget när hästen är på ett naturbete?

Det är ett problem. Det finns hästar som inte klarar av att gå på bete obegränsat och sen kan det också finnas hästar med olika näringsbehov i en liten grupp av hästar och då kan det vara svårt att gruppera dem efter deras behov. Vissa sätter på hästarna betesreducerare, vissa tar in hästarna delar av dygnet, vissa sätter dem i en mindre fålla en del av dygnet. Men det är inte alltid så lätt att lösa. Det är den stora nackdelen med att ha hästarna på naturbete eller bete. En annan nackdel som folk upplever är att man inte vet vad hästen får i sig och kan inte räkna en foderstat på ett bete. Det kan vara svårt att inte veta vad hästen får i sig. Samtidigt kan hästen normalt sett själv bestämma vad den får i sig och så får du hålla koll på hullet med ett enkelt viktmåttband. Det ligger inbyggt i de flesta hästraser att de ska äta mer på sommaren och hösten, och äta upp sig inför vintern. Problemet med våra hästar är att många är feta redan när de börjar komma ut på betet, så att de har för högt hull året om istället för att ta av sina reserver. Däför gör det kanske inte så mycket att hästen går ner lite i vikt på vintern, utan att den blir mager, för det är naturligt att de följer den cykeln.

Hur kan jag anpassa betet utifrån behoven hästarna har?

Margareta berättar att hon har haft uppfödning av varmblodiga travhästar i många år som betat både naturbeten och åkermarksbeten. Margareta har kopplat på åkermarksbeten för att naturbetena inte räckte näringsmässigt till digivande ston med föl. Det är viktigt att se till att hästarna får det de behöver på de olika typerna av betesmark och att förstå att naturbeten avkastar mindre än vad ett åkermarksbete gör. Just att kunna kombinera beten är bra så att hästarna får tillgång till många olika växter, får röra sig i olika terräng och också gå på åkermarksbete.

Om betet inte räcker till får du komplettera med grovfoder. Du bör inte vänta med att tillskottsutfodra för när hästarna går ner i vikt går det väldigt snabbt. Därför är det bra att ha koll på hullet och tidigt upptäcka när det är på väg ner.

Vi har också med oss en expert, Pia Petersson. Pia är verksamhetsledare för Hästen i Skåne, som är en ideell förening som driver projekt för den skånska hästnäringen. Hästen i Skåne har bland annat haft Brösarpsprojektet, som många säkert känner till. 

Brösarpsprojektet gick ut på att visa att hästar blir hållbara över tid om de får en uppväxt på stora, kuperade naturbetesmarker. Det var blivande hopphärstammade hästar i yttersta toppsporten i hoppning. Det var unga ston som var ett-, två- och treåriga ston.

Första året släpptes tvååriga ston tillsammans med islandshästar på Brösarps backar. Backarna är väldigt kuperade, det är en höjdskillnad på 60 m. Islandshästarna ”rann” nedför backarna medan varmblodsstona inte visste var de skulle sätta benen de första fjorton dagarna. Sen blev de ganska vassa på det och det slutade med att de galopperade nerför backarna och det är brant. De utvecklade sin kroppskontroll, vilket de inte hade innan. Vi kunde också ställa klockan efter dem. Vi hade naturligt vatten, de gick ner i ån och drack. Genom backarna rinner ett av Skånes renaste vatten så de kunde dricka där. Tre gånger om dagen, samma tid, gick de över backarna och drack och sedan gick de tillbaka. På kvällen galopperade de runt backarna. Vi kunde se hur mycket de rörde sig och hur mycket tid de låg ner och sov. Hästen sover bara i REM-sömn när den ligger på sidan och det var ca 20 minuter på ett dygn. Men hästar vilar ganska mycket. Vi kunde mäta detta genom en speciell sorts grimmor med sensorer, så vi har kunnat följa hästarna i realtid och har väldigt mycket data på dem.

Hagens utformning kan ju inbjuda till rörelse. En backe inbjuder till att klättra uppför. Det ser man om man tittar på ett gäng barn som leker, där en platt asfalterad yta inte inbjuder till så mycket mer än fotboll. Men om det finns ett träd att klättra i och en backe att springa upp och ner för så gör barnen det. Så är det även med hästarna. Vi hade motsvarande hästar som gick på Bollerups lantbruksinstitut, på en ganska stor odlad vall. De gick tillsammans med kor. Korna hade förmodligen en lite lugnande inverkan på hästarna. Hästarna rörde sig inte lika mycket som hästgruppen på Brösarp. Vi såg också att hästarna har fri sikt på Bollerup till skillnad från Brösarp och det verkar också lugnande på hästarna, så de rörde sig mer på Brösarp. På Bollerup fanns det ingen större anledning att röra på sig för maten var under mulen hela tiden. Hästarna rörde sig heller inte så mycket och de gick upp mycket mer i vikt än vad hästarna på Brösarps backar gjorde. Vi vägde hästarna innan vi släppte dem och när vi tog hem dem. En häst kunde gå upp nästan 100 kg på en säsong på Bollerup jämfört med gruppen på Brösarp som gick upp 15-20 kg. Hästarna på Brösarp växte ändå, men var mer musklade än de på Bollerup.

Vi kan rekommendera att föda upp hästar på den här typen av naturbetesmarker, men betet måste räcka. Det var hästar som behövde mer mat än vad islandshästar behöver. Sommaren 2020 var det väldigt varmt och torrt och då behövde vi stödutfodra hästarna från mitten av augusti ungefär. Det innebar att hästarna stod där ensilagebalen stod, så den största rörelsen då var att de gick över backarna tre gånger på ett dygn för att dricka. Det var lite förödande för rörelsen. Vi kan svara på om de blir hållbarare först om 15 år, men en del av de här hästarna är redan ute i sporten och gör bra resultat.

Vi skulle vilja göra motsvarande projekt med ston och föl, där fölen från början kommer ut i denna miljö. Det kräver att det är en stor flock som går tillsammans redan, för man kan inte släppa ihop nyfödda föl och ston som inte känner varandra. Vi har också fått lite för mycket varg i Skåne och det är inte så kul med nyfödda föl. Vi har tre vargrevir och bland annat där vi hade hästarna.

Några myter

Myt: Fångbenägna hästar bör gå på stripbete

Margaretas och Pias kommentarer: Den myten kan vi väl avfärda. Ett stripbete är en smal remsa i en hage där man låter hästarna beta av, sedan flyttar man staketet så att de får en ny remsa att beta av. Fånghästar behöver röra på sig. Det behöver alla hästar, men särskilt fånghästar. Men hästarna rör sig inte om de inte har en yta som de kan röra sig på och dessutom är det första korta gräset som håller på att växa det som är farligast för fånghästen. Fånghästar mår bättre på hela betet för de rör sig mer, speciellt om betet är något förvuxet och kanske har torkat lite. Stripbetning gör också att hästen kommer nära ratorna eftersom ytan är mindre och då ökar parasittrycket. Har du ont om mark är stripbetning det mest effektiva sättet att få betet så stor del av ytan som möjligt. Så det är fördelar för betet, men nackdelar för hästen. 

Myt: Risken för giftiga växter gör att man inte bör ha hästar på naturbete

Margaretas kommentarer: Hästar har normalt sett fått lära sig från flocken och mamman vilka växter de kan äta och inte och de har även en nedärvd kunskap om detta. De flesta giftiga växterna är inte så giftiga för hästen att det är ett problem om de skulle få i sig exempelvis en liljekonvalj eller johannesört. Men har hästen tillräckligt att äta av annat går de normalt inte på de giftiga växterna. Vissa växter äter hästen ändå och man har sett på vilda hästar att de äter i viss mån giftiga växter som exempelvis ek, malört, renfana och johannesört. Det är intressant för vi är så rädda för att hästarna ska äta giftiga växter men de vilda hästarna äter dessa växter, kanske för att provocera immunsystemet eller hålla parasiterna nere. Vi vet inte. Vissa hästar kan få smak för ekollon och då finns risk att känsliga individer dör av det, men de flesta hästarna klarar av att äta en lagom mängd om de har tillräckligt mycket annat att äta samtidigt.  

Myt: Skaderisken är större i kuperade hagar

Pias kommentarer: Den myten slår vi hål på. Möjligheten att hästen får bättre kroppskontroll, bättre muskulatur och längre hållbarhet ökar väsentligt om den går i kuperade hagar. 

Handfasta tips

Om ni skulle ge några handfasta tips vad hästföretagare och hästägare kan göra vad gäller hagar och utformning av hagar som kan förbättra hästvälfärden – vad skulle det vara?

• Tänk mark, mark, mark. Du måste ha tillräckligt med mark för att kunna göra bra hagar till dina hästar. Har du mycket mark slipper du allt arbete med att grusa upp och mocka hagarna, hästarna trivs bättre, de har mer att göra och kan gå i flock. Det är det första och viktigaste tipset.
• Dränera! I Skåne har vi många ställen med tung lerjord, vilket betyder att gräset växer bra, men hästarna står till knäna i lera på vintern. Man ser alldeles för många hästhagar som ser ut på det viset vinter efter vinter. Lägg dränering.
• Om du inte har så bra hagar, kan du berika med olika typer av foder i hagen och att du inte låter allt foder vara på samma ställe, utan att hästarna får gå och leta. Du kan bygga gångar i hagarna och lägga in stockar och andra saker som gör det mer spännande. Men framför allt att du hindrar hästen från att bara stå på ett ställe och äta näringsrikt foder hela dagen. Det finns många sätt du kan göra det på, och då kan du få en häst som blir mer stimulerad och som rör sig mer i hagen. Och placera vattnet långt bort. Bär inte ut vatten, utan gräv ned en vattenledning eller använd en eluppvärmd eller isolerad vattenslang som kan ligga ute året om.
• Var inte så rädd för att hästen ska skada sig. Det kan vara värt att ta risken med naturbeten för att hästen ska få ett bättre liv där hästen får vara sysselsatt hela dagen och gå och leta föda och röra sig mycket, göra egna val och fatta egna beslut. Det gör otroligt mycket för hästvälfärden att hästen får sina grundläggande behov uppfyllda på ett naturligt sätt. Det kan många hagar erbjuda idag. Exempelvis så  har hästarna större risk att få kotledsinflammation i en liten hage där de vänder hela tiden.
• Tänk på att hästen är ett djur som äter många växtarter. Hästen är till stor nytta för att hålla våra marker öppna. Just hästen är unik för att främja en del insekter och svampar. Ska vi ha kvar en biologisk mångfald i Sverige är det viktigt att vi ser hästen som en resurs och att vi försöker hjälpa till att hålla markerna öppna. Och du kan även få bidrag för det.