Så tolkar du din foderanalys: Mineraler

Mineraler 

Det är vanligt att analysera de viktigaste mineralerna för djuren. Innehållet påverkas jordens innehåll, vilka arter som finns i vallen, gödsling och skördetidpunkt. Blad innehåller oftast mer än stjälkar, därför har klöver ofta lite mer mineralämnen än gräs och tidigt skördad gröda mer än sent skördad. 

I vanliga analyspaketet ingår 10 eller 11 olika mineraler. Då ingår makromineralerna kalcium, fosfor, magnesium, kalium, natrium, klor och svavel och mikromineralerna järn, mangan, zink och koppar. I analyspaket med 14 mineraler ingår också kobolt, selen, molybden och jod på analyssvaret. 

Kalcium 

Kalcium varierar mycket i vallfoder. Genomsnittet i vallfoder är runt 5 och 6 gram kalcium per kilo ts. Kalkrika jordar kan ge så högt som 10 till 15 gram per kilo ts, medan jordar fattiga på kalk bara 2 till 3 gram per kilo ts. Baljväxter innehåller mer kalcium än gräs. Majsensilage är fattig på kalcium, knappt 2 gram per kilo ts.

Fosfor 

Fosfor är i genomsnitt 2,7 gram per kilo ts i vallfoder. Majsensilage ligger vanligen lite lägre i fosfor 2 gram per kilo ts. Ifall fosfor är högre än kalcium i vallfoder bör du ifrågasätta resultatet. 

Magnesium 

Magnesium i vallfoder är i genomsnitt 2 gram per kilo ts. Variationen är inte så stor, från 1 till 3 gram per kilo ts. Majsensilage ligger runt 1,8gram per kilo ts. 

Kalium 

Vallens innehåll av kalium speglar jordens kaliumstatus väl. I genomsnitt ligger kalium i vallfoder på 20 till 25 gram per kilo ts. Majsensilage har betydligt lägre innehåll av kalium, cirka 10 gram per kilo ts. 

Grovfodret som ges till sinkor bör ha lågt kalium, lägre än 20 gram per kilo ts, för att minska antalet kalvningsförlamningar. Kalium bidrar till en stor del av katjonerna i katjonanjonbalans. 

Natrium 

Natrium är lågt i vallfoder, bara 0,5 till 1,5 gram per kilo ts. Natrium och klor speglar närheten till salt hav. Vallfoder från norra Sverige har lägre nivå av Na (cirka 0,5 till 1 gram per kilo ts) än södra (1 till 2 gram per kilo ts). Västkusten i södra Sverige har lite högre natriuminnehåll än ostkusten. Natrium bidrar med katjoner till beräkningen av katjonanjonbalans.  

Klor 

Klor i vallfoder är vanligen mellan 2 och 8 gram per kilo ts. Precis som natrium speglar klorinnehållet närheten till salt hav. I norra Sverige är det vanligt att klor är mellan 2 och 5 gram per kilo ts. Medan i södra Sverige är klorinnehållet 4 till 10 gram per kilo ts. Västkusten ligger ett till två gram högre än ostkusten. Klor ser ut att öka med skördenummer, lägst i förstaskörden och ökar i andra, tredje och fjärdeskörden. Natrium och klor förväntas hänga ihop. I vanligt koksalt är innehållet 40% natrium och 60% klor på viktsbasis. Lika distinkt är det inte i vallfoder, klor kan vara både 5 och 10 gånger högre än natrium. Klor bidrar med anjoner till beräkningen av katjonanjonbalans.  

Svavel 

Svavel i vallfoder är oftast mellan 1 och 3,5 och i medel ca 2 gram per kilo ts, majsensilage är i medel cirka 1. Om analyssvaret på vallfoderprovet visar på 4 gram svavel per kilo ts, så bör man ifrågasätta det. Svavel är en anjon och ingår i beräkningen av katjonanjonbalans. Svavel kan hämma upptag av koppar och selen. I totalfoderstaten ska svavelhalten vara under 4 gram per kilo ts. 

CAB 

Katjonanjonbalans, CAB, är en beräkning och ligger i genomsnitt på 300 milliekvivalenter per kilo ts i vallfoder. Det är en differens mellan antalet katjoner och antalet anjoner. När CAB är positivt värde är det fler kalium- och natriumjoner än klorid- och svaveljoner, och vice versa när CAB är negativt.

Nitrat  

Vanliga nivåer av nitrat i vallfoder är 0 till 3 gram per kilo ts. Nivåer mellan 3 och 6 gram per kilots är oftast säkert att utfodra. Det kan vara giftigt för kor att äta grovfoder med mer än 6 gram nitrat per kilo ts. Foder som har nivåer 9 gram och mer bör inte utfodras. Totalfoderstaten bör ha lägre nivå än 1,2 gram nitrat per kilo ts. Viktigt att foder med högt nitrat ges samtidigt med andra fodermedel, kor kan tillvänjas om det sker långsamt. 

Järn 

Vallfodrets innehåll av järn är 100-150 milligram per kilo ts vallfoder. Om man har fått med jord i foderprovet eller använt rostigt borr, då kan man se förhöjda värden av järn på över 500 milligram per kilo ts och oftast kombinerat med högt värde på aska.  

Mangan 

Mangan i vallfoder är i genomsnitt 65 milligram per kilo ts. Sammanställning av alla analyser tyder på att mangan tas upp i växten under hela växtsäsongen. Tidigt skördad vall kan innehålla 50 milligram mangan per kilo ts medan sent skördat på säsongen kan nivån vara 80. Mangan i majsensilage ligger vanligen mellan 20 och 30 milligram per kilo ts. 

Zink 

Zink i vallensilage och majsensilage ligger vanligen mellan 25 och 35 milligram per kilo ts 

Koppar 

Kopparinnehåll i vallensilage är vanligtvis mellan 5,5 och 8 milligram per kilo ts. Majsensilage har kopparnivåer strax under 5 milligram per kilo ts. I totalfoderstaten är det önskvärt med nära 10 milligram koppar per kilo ts. 

Kobolt 

Det är sällan som kobolt analyseras. Innehållet av kobolt i vallensilage är vanligen mellan 0,05 och 0,20 milligram per kilo ts. Väldigt få majsensilage har analyserats på kobolt, och genomsnitt är för dem 0,04 milligram per kilo. I totalfoderstaten till kor är det önskvärt med en koncentration på 0,2 milligram kobolt per kilo ts. Kobolt behövs för att vommens mikroorganismer ska kunna bilda vitamin B12, kobalamin. 

Selen 

Över lag är det få prov som analyseras på selen. Selen finns i låga nivåer, vanligen 0,02 till 0,07 milligram per kilo ts vallensilage. Selen i majsensilage är i medel 0,02 milligram per kilo ts. I hela foderstaten är det önskvärt med åtminstone 0,2 milligram per kilo ts.  

Jod 

Jod analyseras sällan. I vallensilage är det vanligt mellan 0,2 och 0,6 milligram per kilo ts. Majsensilage har nivåer strax under 0,2 milligram per kilo ts.  

Molybden 

Molybden i vallensilage ligger vanligen mellan 1 och 3 milligram per kilo ts. För högt molybden är en vanlig orsak till kopparbrist hos kor. Kopparbrist kan föranledas av så lite som 5 milligram molybden per kilo ts i totalfoderstaten. Då både molybden- och svavelnivåerna är höga är risken för kopparbrist större, då kan man justera upp koppar i foderstaten. 

Författare: Maria Åkerlind, Växa

För att läsa om andra delar kring foderanalysen, klicka på någon av länkarna nedan

Så tolkar du foderanalysen: Samlingssida

Så tolkar du foderanalysen: Snabbguide

Så tolkar du foderanalysen: Torrsubstans

Så tolkar du din foderanalys: Smältbarhet och energi

Så tolkar du din foderanalys: Protein

Så tolkar du din foderanalys: Mjölksyra och lagringsduglighet