Tjur eller stut, mjölkras eller korsning – så ser lönsamheten ut
Intensiv tjuruppfödning är oftast det mest lönsamma alternativet – men stutar på naturbetesmarker kan vara rätt val i vissa regioner, visar en studie från SLU. Korsningsdjur efter mjölkkor slår i de flesta fall renrasiga mjölkrasdjur på intäktssidan
Korsningsdjur ger bättre netto
Ett sätt att öka slaktintäkten för kalvar efter mjölkkor är att seminera en del av mjölkkorna med köttras. I en studie vid SLU jämfördes stutar av mjölkras × charolais med renrasiga mjölkrasstutar i två produktionsmodeller med olika intensitet och slaktålder. Yngre stutar (högre intensitet) slaktades vid 21 månader efter en betessäsong, medan äldre stutar (lägre intensitet) slaktades vid 28 månader efter två betessäsonger.
Jämförelserna gjordes för tre olika geografiska områden och tre olika besättningsstorlekar. Mjölkras × köttraskorsningstjurar var mestadels lönsammare än rena mjölkrastjurar. Stutar var inte lika påverkade av ras.
Stutar lönsammare på naturbete
Stutar kostade mer att föda upp än tjurar, främst på grund av högre kostnader för arbete och byggnader – stutarna var äldre vid slakt och tog fler stallplatser. Äldre stutar (28 månader) hade nästan 40 % högre byggkostnad och 25 % högre arbetskostnad jämfört med yngre stutar (21 månader). Stutar hade också en högre total foderkonsumtion. Men under rätt förutsättningar kunde stutar vara lönsammare än tjurar. Det gällde framför allt om det fanns stora, väl arronderade naturbetesmarker med miljöersättning för särskilda värden – i synnerhet för renrasiga mjölkrasstutar med 28 månaders slaktålder. Stutar kunde också vara mer lönsamma om det fanns byggnader utan annan lönsam användning.
Stutar som ingick i koncept med merbetalning för naturbeteskött kunde vara mer lönsamma än tjurar. En kombination av merbetalning, lägre ensilagekostnad och mer digital tillsyn (mindre fysisk tillsyn) under betet ökade lönsamheten – och i vissa fall var stutar i större besättningar lika eller mer lönsamma än tjurar.
Olika delar av landet
Beräkningar gjordes för tre geografiska områden, se faktaruta nedan. Av naturbetesmarken förutsattes att 30 % av arealen hade miljöersättning för särskild skötsel och resterande 70 % hade allmän skötsel.
| Nedre Norrland (Nn) | Götalands norra slättbygd (Gns) | Götalands skogsbygd (Gsk) | |
|---|---|---|---|
| Bete, andel naturbetesmark | 20 | 100 | 100 |
| Kompensationsområde | 3 | 6 | |
| Vallavkastning, ton ts/ha | 7 | 9 | 9 |
| Grovfoderlagring | Plansilo | Plansilo | Rundbal |
Större besättningar mest lönsamma
Lönsamheten var generellt bäst i Götalands norra slättbygd (Gns), tack vare de lägsta foderkostnaderna i det området.
Resultatet från de ekonomiska beräkningarna visar att korsningstutarna visserligen hade ett lite högre ekonomiskt resultat än de rena mjölkrasstutarna hade, men slaktålder hade större betydelse för resultatet än ras. Kompensationsstöd och miljöersättningar gjorde i förekommande fall de äldre stutarna mer lönsamma än de yngre stutarna. För tjurarna var en korsningstjur som föddes upp intensivt mer lönsam än en mjölkrastjur och en lägre intensitet i uppfödningen. En tjur med kortare uppfödningstid konsumerar mindre mängd foder vilket var den stora anledningen till högre lönsamhet för dessa djur.
Högre byggkostnad vid längre uppfödningstid
Generellt skiljde sig kostnaderna mindre mellan de olika uppfödningsalternativen än vad intäkterna gör. Dock var kalvpriset högre för korsningsalternativen eftersom korsningskalven var tyngre vid insättning och hade ett högre pris på grund av köttrastillägg. Korsningsstutarna åt 6 och 11 % mer ensilage än mjölkrasstutarna vid uppfödningen till 21 respektive 28 månaders ålder. Motsvarande för tjurarna var 5 % mer ensilage och 6 respektive 3 % mindre spannmål vid uppfödning av 15 respektive 18 månader. Den extensiva modellen med stutar hade nästan 40 % högre byggkostnad eftersom djuren är inne en extra stallperiod och det åtgår då fler stallplatser samt 25 % högre arbetskostnad än den intensivare stutuppfödningen. Hos tjurarna var motsvarande siffra enbart runt 10 % högre byggkostnad och knappt 20 % högre arbetskostnad än den intensivare tjuruppfödningen. Kostnaderna skiljde inte mycket mellan de olika områden som jämfördes, förutom kostnaden för ensilage som var nästan 60 öre högre per kg ts i Gsk och Nn än i Gns.
Om studien
Beräkningarna bygger på medelpriser för åren 2014–2018. Konsumtions- och slaktdata hämtades från Hessle m.fl. 2019 (stut) och Nadeau m.fl. 2020 (tjur). Vallfoderkostnaderna beräknades som bidragskalkyler med hänsyn till fältstorlek och form i respektive region. Nötkreatursstöd, gårdsstöd, kompensationsstöd och miljöersättningar för betesmark ingick i beräkningarna. Fullständig beskrivning av beräkningarna finns i Holmström m.fl. 2021. Observera att vid högre avräkningspriser än de som användes i studien ökar tjurens fördel gentemot stuten, eftersom tjuren är tyngre och får bättre EUROP-klassning.
Materialet är framtaget av Kristina Holmström, SLU & HS
Läs mer:
Hessle m.fl., 2019, https://doi.org/10.3390/ani9121064..
Nadeau m.fl. 2020, Performance of dairy x beef bulls and dairy bulls. Book of abstract, 33944.
Holmström m.fl. 2021, https://doi.org/10.1016/j.jnc.2021.126010
