Mineralernas roll hos växande ungnöt

Kategori: Rapport

Version: Grundläggande

Grundläggande

Avancerad

Kontakt: Elisabeth O'Hara

Skriv ut

Elisabeth O'Hara

Expert nöt

elisabeth.ohara@ri.se 010 516 59 46

Elisabeth O'Hara porträtt — Elisabeth O'Hara

Mineraler och vitaminer är avgörande för ungnötens hälsa, tillväxt och produktion. I intensiva uppfödningssystem är en väl fungerande skelett- och benhälsa särskilt viktig för att djuren ska nå sin tillväxtpotential och för att undvika problem som stelhet, hälta och felställningar. En balanserad foderstat, med analyserat grovfoder kompletterat med mineralfoder och kraftfoder, utgör grunden för en optimal uppfödning.

Mineraler delas upp i två huvudgrupper: makromineraler och mikromineraler. Makromineraler behövs i större mängder, medan mikromineraler, som också kallas spårämnen, krävs i betydligt mindre mängder. Förutom att djuren ska få i sig tillräckligt av båda mineralgrupperna måste hänsyn även tas till dess balans, eftersom flera mineraler samverkar med varandra. För mycket av en mineral, kan nämligen störa upptaget av en annan.

Vitaminer delas in i fettlösliga och vattenlösliga. De fettlösliga vitaminerna behöver djuren få i sig via foder eller mineraltillskott, medan de vattenlösliga bildas i kroppen.

Makromineraler: Kalcium, fosfor, magnesium, kalium, natrium & svavel

Mikromineraler: Koppar, selen, jod, mangan, järn, kobolt & zink

Fettlösliga vitaminer: A, D, E & K

Vattenlösliga vitaminer: B & C

Makromineraler

Enligt tidigare forskning och praktiska erfarenheter är kalcium, fosfor och D-vitamin extra viktiga att kontrollera. Kalcium samverkar med fosfor, vilket gör balansen mellan dessa mineraler central. Kalcium och fosfor behövs för skelettets utveckling men även för muskler, nervsystem och ämnesomsättning. Förhållandet mellan dem beskrivs i den så kallade kalcium/fosfor-kvoten, som bör ligga mellan 1 och 2,5. I praktiken är överutfodring av fosfor vanligt, och det leder ofta till en obalanserad kvot. Resultatet blir i stället en kalciumbrist, vilket ökar risken för olika skelettproblem. Obalanser i Ca:P-kvoten kan orsaka felaktig benväxt, artrosliknande förändringar och smärta. Därför är det vanligt att kalcium behöver tillsättas i foderstaten till ungnöt i intensiva system. D-vitamin har en lika viktig roll för skelettet och samverkar med både kalcium och fosfor. Vitaminet får djuren naturligt i sig via grovfoder och solens strålar, däremot är dessa källor ofta otillräckliga och ofta är tillsatt D-vitamin i foderstaten nödvändigt.

Magnesium är viktigt för muskler och nerver, men höga halter av kalium kan hämma upptaget av magnesium, vilket gör K:Mg-kvoten viktig. Brister kan vara akuta med krampsymptom men även diffusa symptom som stelhet, försämrad aptit eller tillväxtstörningar kan uppkomma.

Mikromineraler

Mikromineralerna (spårämnen) koppar, zink, mangan, selen, jod, kobolt och järn behövs i små mängder men har stor betydelse för djurens välbefinnande. De påverkar bland annat immunförsvar, fertilitet, päls, blodbildning och skelettutveckling. Brist är svår att upptäcka eftersom symtomen ofta är ospecifika. Kopparbrist kan ge dålig päls och låg tillväxt, selenbrist kan orsaka muskeldegeneration, hjärtproblem och reproduktionsstörningar, och zinkbrist kan försämra benmineralisering och immunförsvar. Balansen mellan mineralerna är avgörande – överskott av en kan försvåra upptaget av en annan.

Vitaminer

De fettlösliga vitaminerna A, D och E är särskilt viktiga för ungnöt. Vitamin A och D har en direkt betydelse för skelettets utveckling och mineralupptag, medan E-vitamin behövs för ett starkt immunförsvar och god köttkvalitet. Brist på A- eller D-vitamin kan leda till mjuka eller deformerade ben, medan E-vitaminbrist kan ge problem med immunförsvaret och muskelskador samt försämrad köttkvalitet.

Bedömning av mineralstatus

För att följa upp mineralbalansen hos ungnöt används foderanalyser, blodprov och leveranalyser. Blodprover speglar framför allt den akuta balansen för makromineraler och vitamin D, medan levern är den bästa indikatorn för långsiktiga nivåer av mikromineraler och vitamin A.

Sammanfattning

De mest kritiska mineralerna och vitaminerna för ungnöt är kalcium, fosfor, magnesium, koppar, zink, mangan samt vitaminerna A, D och E. Brist på dessa kan påverka benhälsa, immunförsvar, tillväxt och reproduktion. Därför är foderanalysen och en foderstat viktiga verktyg i ungnötsuppfödningen. Genom att anpassa mineral- och vitaminbalansen efter djurens behov, ras och produktionssystem kan man förebygga hälsoproblem och optimera tillväxten.

Praktiska råd:

Gör markkartering och ta foderanalyser – det ger underlag för att beräkna näringsinnehåll och mineralbalans i grovfodret.
Beräkna en foderstat som är anpassad till djurens kategori, tillväxtnivå och behov.
Komplettera grovfodret med kraftfoder och mineralfoder så att djuren får rätt balans av energi, protein och mineraler.
Tilldela mineraler dagligen och säkerställ att djuren faktiskt äter upp rätt mängd.
På bete: tillhandahåll lösa mineraler i balja. För grupper större än 20 djur – ställ ut flera baljor så att alla kommer åt.
I stall: strö lösa mineraler på grovfodret eller blanda in dem på fodret eller i mixervagnen.
Fri tillgång på grovfoder för att främja näringsintag och foderbehov

Författare

Artikeln är skriven av Gård & Djurhälsans medarbetare Caroline Eriksson och Vanessa Brodin; Produktionsrådgivare Nöt samt Anneli Larsson; djurhälsoveterinär Nöt.