Foderkvalitet i naturbetesmarker – Hur påverkas betet?
Naturbetesmarker är en viktig foderresurs för lantbrukets betesdjur, men beteskvaliteten varierar stort beroende på vegetationstyp och säsong. Studier från SLU visar att betets näringsinnehåll påverkas av markens näringsstatus, fuktighet och ljus. Betesdjuren väljer i första hand det mest näringsrika betet, men vid brist äter de även foder av lägre kvalitet.
Olika betestyper ger olika foder
Studien identifierar fem huvudtyper av naturbetesmarker:
- Torra marker är näringsfattiga och ger lågt fodervärde men har hög biologisk mångfald.
- Friska marker ger ett näringsrikare bete.
- Blöta marker producerar mycket biomassa, men foderkvaliteten är ofta sämre.
- Skuggiga marker har generellt lågt fodervärde och begränsad mängd bete.
- Näringsrika marker har hög produktion och bäst foderkvalitet. Dessa marker betas oftast först av djuren.
Näringsinnehållet förändras under säsongen
Betesprover visar att energi- och proteininnehållet är högst i näringsrika och friska marker (8,8–10,6 MJ/kg ts, 174 g råprotein/kg ts) och lägst i skuggiga och blöta marker. Fiberhalten är högre i blöt och skuggig vegetation, vilket gör fodret svårare att smälta.
Under sommaren sjunker energi- och proteininnehållet samtidigt som fiberhalten ökar. Det innebär att betets kvalitet är bäst under tidig sommar, men försämras längre in på säsongen, särskilt i skuggiga och blöta marker.
Vad väljer djuren?
Mulprover visar att nötkreatur föredrar näringsrikt bete, framför allt gräs, och undviker mossa, löv och örter om det finns tillräckligt med högkvalitativt bete. När betestillgången minskar tvingas de att äta foder med lägre näringsvärde för att täcka sitt behov.
Slutsats
Naturbetesmarker kan ge ett näringsrikt och värdefullt foder, men fodervärdet varierar beroende på vegetationstyp och säsong. Djuren föredrar beten med högt näringsvärde, men vid begränsad tillgång äter de även mindre näringsrika växter.
Länk till Rapporten
Artikeln baseras på rapporten Naturbetets näringsinnehåll och avkastning i relation till nötkreaturens val av plats vid bete, vila, gödsling och urinering (Andrée et al., 2011), SLU.
