Näringsinnehåll och foderkvalitet i naturbetesmarker – Vad säger forskningen?
Naturbetesmarker är en viktig resurs för hållbar animalieproduktion, men de varierar kraftigt i näringsinnehåll och foderkvalitet beroende på vegetationstyp och säsong. För att optimera betesutnyttjandet krävs en anpassad betesstrategi där hänsyn tas till både tillgång och näringsvärde. Studier från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) visar att betets sammansättning och kvalitet påverkas av markens näringsstatus, fuktighet och ljus. Näringsrika och friska marker ger generellt det bästa betet, medan torra, skuggiga och blöta områden kan ha lägre fodervärde. Djuren väljer i första hand näringsrikt gräs, men tvingas vid brist att konsumera mindre näringsrika växter.
Avkastning i olika vegetationstyper
Avkastningen i naturbetesmarker varierar beroende på marktyp, näringstillgång och väder. Det innebär att produktion varierar mycket från år till år vilket också speglas i studien. Torra marker, som är näringsfattiga, producerar generellt låga mängder biomassa, i studien mellan 1100-1800 kg torrsubstans (ts) per hektar och säsong medan friska betesmarker har betydligt högre produktion, 2600-3300 kg ts. Blöta marker kan ha den högsta produktionen, som i det här fallet där produktionen låg mellan 5000-6140 kg ts per hektar och säsong, men fodervärdet kan vara lägre. Produktionen i näringsrika marker är generellt också hög, här mellan 4400-5100 kg ts/ha och säsong.
Energiinnehållet varierar
Betesprover samlades in både genom att klippa bete från burar utställda i betesmarken samt från sk mulprov, dvs en näve av bete som togs i direkt anslutning till där djuren betade. Analys av klippta betesprover visar att den näringsrika och friska vegetationen generellt har högre energiinnehåll och proteinhalter än de torra och skuggiga områdena. Energiinnehållet (MJ/kg ts) är högst i näringsrik och frisk mark (8,8–10,6 MJ/kg ts) och lägst i blöt och skuggig mark (7,6–10,0 MJ/kg ts).
Protein och fiberinnehåll i naturbetesmarker
Proteinhalten varierar beroende på vegetationstyp och säsong. Den näringsrika vegetationen har högst råproteinhalt (174 g/kg ts) men med viss variation mellan år. Torra och skuggiga marker har lägre nivåer (93–134 g/kg ts). Fiberhalten (NDF) är också högst i blöta och skuggiga områden, vilket minskar smältbarheten.
Under säsongen sker en gradvis minskning av betets energiinnehåll samtidigt som fiberinnehållet ökar. Under tidig sommar har betet generellt högre energivärde, men längre in på säsongen sjunker kvaliteten, särskilt i skuggiga och blöta områden.
Vad väljer djuren?
Mulproverna visar tydligt att nötkreatur prioriterar bete med högt näringsinnehåll. Under juni och juli innehöll mulproverna de högsta nivåerna av energi och protein, vilket speglar djurens selektiva betesbeteende vid god tillgång på näringsrikt bete. När betesmängden minskar styrs dock deras val inte enbart av näringsvärdet utan även av tillgången. När bete med högt näringsinnehåll blir bristfälligt övergår de till att konsumera mindre näringsrikt foder för att täcka sitt behov av föda. Mulproverna visar att kor föredrar gräs framför örter, löv och mossa, och konsumerar det i högre grad utifrån låg tillgång på näringsrikt gräs.
Vegetationstypernas egenskaper
Studien identifierar fem huvudtyper av marker på naturbeten:
- Torr – Betet är näringsfattigt med låg produktion av växtmassa. Dessa marker återfinns främst på väldränerade, magra jordar eller berghällar och har hög biodiversitet. Vegetationen består ofta av smalbladiga gräs, fetbladsväxter och örter.
- Frisk –Friska marker högre näringsinnehåll och en mer blandad och näringsrik växtlighet med bredbladiga gräs och örter.
- Blöt – Blöt vegetationstyp har mycket hög växtproduktion men ofta lägre fodervärde. Dessa marker återfinns i sänkor, nära vattendrag och på odränerad mark. Vegetationen är tät och domineras av högvuxna gräs, starr, tåg och andra fuktgynnade växter.
- Skuggig – Skuggiga marker har begränsad foderproduktion och ofta lågkvalitativt bete. Skuggiga betesmarker återfinns ofta i skogskanter och under träd där gräsproduktionen är lägre. Vegetationen kan domineras av piprör och kruståtel samt inslag av mossor och risväxter, vilket ger ett mindre smakligt och näringsrikt foder.
- Näringsrik – Denna vegetationstyp består ofta av tidigare gödslad mark med hög produktion och bra fodervärde. Dessa områden har påverkats av tidigare jordbruk och kännetecknas av frodig och snabbväxande vegetation med hög andel bredbladiga gräs och kvävegynnade arter. De ger ett näringsrikt bete och betas ofta först av djuren.
Tabell 1. Näringsinnehåll i olika vegetationstyper i naturbetesmarker under olika delar av säsongen. Tabellen är hämtad från rapporten och är en sammanvägning av försöksresultat från rapporten och studier av Steen et al., 1972; Andersson, 1999; Spörndly och Widén, 2007; Hessle et.al. 2008a; Lifvendahl, 2004
| Näringsinnehåll | Månad | Torr | Frisk | Fuktig/Blöt | Näringsrik |
|---|---|---|---|---|---|
| Omsättbar Energi (MJ/kg ts) | juni | 10,2 | 10,4 | 10,1 | 10,6 |
| juli | 9,2 | 9,5 | 8,0 | 10,0 | |
| Augusti-september | 9,0 | 9,3 | 7,7 | 9,7 | |
| Råprotein (g/kg ts) | juni | 120 | 150 | 150 | 160 |
| juli | 110 | 140 | 120 | 160 | |
| Augusti-september | 120 | 130 | 120 | 170 | |
| Fiber, NDF (g/kg ts) | juni | 500 | 500 | 520 | 400 |
| juli | 530 | 530 | 600 | 430 | |
| Augusti-september | 540 | 540 | 600 | 440 | |
Genom att anpassa betesplaneringen efter betets kvalitet och avkastning, kan djurens näringsintag optimeras. Det bidrar till ett mer effektivt och hållbart utnyttjande av betet.
Referens
Artikeln baseras på rapporten Naturbetets näringsinnehåll och avkastning i relation till nötkreaturens val av plats vid bete, vila, gödsling och urinering (Andrée et al., 2011), SLU.