Del 1: Förståelse för fjäderplockning hos värphöns

Den allvarliga formen, "severe feather pecking" (SFP), innebär att fjädrar rycks loss från rygg och stjärt, ibland äts de upp. Fjäderplockning är vanligare i frigående system där hönsen har mycket kontakt med varandra. Det är därför viktigt att förstå varför beteendet uppstår. Mild fjäderplockning, som sker i ung ålder, är ofta harmlös och en del av det sociala samspelet. Men SFP är aggressivt och smärtsamt, och kan sprida sig snabbt i flocken.

Orsakerna är många: 

• Brist på strö
• Hög djurtätheter
• Dålig belysning
• Avsaknad av sittpinnar

Höns som inte får utlopp för sitt naturliga behov av att picka, riktar ofta beteendet mot andra hönor. Miljön under uppväxten är särskilt viktig, om kycklingar inte får tillgång till strömaterial före fem veckors ålder, ökar risken för fjäderplockning senare i livet.

Även gener och stress spelar in. Vissa linjer är mer benägna att plocka än andra, och hönor som härstammar från stressade mödrar är ofta mer rädda och lättare att trigga till plockande. Fjäderplockning är alltså ett komplext samspel mellan arv, miljö och djurvälfärd.