Förebyggande av mastit – kalvar och dräktiga kvigor

Kategori: Rapport

Version: Avancerad

Kontakt: Elin Gertzell

Elin Gertzell

Expert mjölkproduktion

Att förebygga mastit börjar med kvigkalven. Kalvar är känsliga för infektioner som påverkar deras tillväxt, medan dräktiga kvigor löper ökad risk för juverinfektioner, särskilt i slutet av dräktigheten God skötsel, till exempel goda råmjölksrutiner, och en bra hygien, minskar risken för juverinfektioner senare i livet.

Kalvar

Den unga kalven är känslig för infektionssjukdomar som leder till diarré och luftvägsproblem. Dessa sjukdomar kan leda till försämrad hälsa senare i livet, sämre tillväxt och sämre mjölkproduktion när kvigan blir en mjölkproducerande ko.

Skötseln av kvigkalvarna kan även påverka juverhälsan senare i livet. Bland annat är goda rutiner för utfodring från råmjölksperioden till kalvning viktiga för att förebygga mastit hos nykalvade kvigor. Dessutom kan juverbakterier överföras till kalven om den får mjölk från kor med mastit. Risken är troligen störst om man ger sådan mjölk till kalvar som går i grupp eftersom det inte är ovanligt att kalvar suger på varandra. Om kalvarna suger på spenarna finns risk att juverbakterier överförs direkt till spenarna men också risk att spenvävnaden skadas.

Dräktiga kvigor

Kvigans juver kan infekteras med bakterier under olika tidsperioder men risken är troligen störst bland högdräktiga kvigor. Juverinfektion kan leda till skador på juvervävnaden på grund av subklinisk eller klinisk mastit. Dessa skador upptäcks oftast inte förrän vid kalvning genom att kvigan har klinisk mastit eller en eller flera juverdelar som är förstörda och inte producerar mjölk.

Orsaker till juverinfektion och mastit hos kvigor är till exempel skador på grund av spensugning under uppväxten, juverödem under högdräktighet, dålig hygien i närmiljön och att dräktiga kvigor går tillsammans med mjölkkor eller sinkor med juverinfektion.