Vallensilage i mjölkproduktionen

• Vallfodret är stommen i mjölkkornas foderstat, de äter mer än 15 kg ts per dag om det har bra kvalitet
• Ett spätt och tidigt skördad vallfoder är nyckeln till bra näringsvärden, blanda olika partier för att öka konsumtionen
• Den hygieniska kvaliteten ska var på topp, var noggrann med skörd, inläggning och uttag från silon

Lönsamt med bra vallfoder i mjölkproduktionen

Foderkostnaden i mjölkproduktionen förbättras rejält när vallfodret är tidigare skördat och har hög smältbarhet. Jämför man ett vallfoder av den bästa kvaliteten med det medelgoda vallfodret är förtjänsten flera tusenlappar per ko och år [länk till artikel Värdet av bra vallfoder i mjölkproduktionen]. Ett bra vallfoder som ger hög vallfoderkonsumtion leder också till friskare kor och förutsättningar för en högre mjölkavkastning, vilket förbättrar lönsamheten ytterligare. 

Näringsvärden att eftersträva i vallfoder till mjölkkor

I foderstater till svenska mjölkkor har smältbarheten av vallfodret mycket stor betydelse för näringsvärdet. Smältbarheten bör vara 76-80 procent. Omsättbar energi anges i Megajoule, MJ OE. Sträva efter ett energivärde på 11-11,5 MJ OE per kilo ts eller nettoenergi 6,5-7,1 MJ NE per kilo ts till de mjölkande korna.  Energihalten sjunker på försommaren med cirka 0,05 MJ OE per dygn i samband med förstaskörden (0,03 MJ NE/dygn).

Vallprotein är kons viktigaste proteinkälla 

Råproteinhalten bör ligga på 150-180 gram per kilo ts i ett bra ensilage. I en blandvall med 20 procent klöver sjunker råproteinhalten i normala fall med cirka 5 gram per kilo ts per dag under försommaren. Genom att tidigarelägga förstaskörden med en dag tappar man cirka 130-150 kilo ts per hektar och dag i avkastning men vinner cirka 0,3 procent protein per dag. Proteinhalten i gräsvall sjunker nästan dubbelt så snabbt som i en klöver/lusernvall.

AAT och PBV

Aminosyror absorberade i tunntarmen (AAT) beskriver hur mycket aminosyror, proteinets byggstenar, som kon kan tillgodogöra sig från fodret. Proteinbalans i vommen (PBV) beskriver balansen mellan det våmlösliga proteinet och de lättlösliga kolhydrater som behövs för att ta tillvara dessa proteiner. 

Ett högt PBV-värde innebär att fodret har hög andel lättlösligt protein som ger ett överskott av kväve i våmmen, vilket ökar ureahalten i blodet. I tankprovet får man varje vecka en analys av mjölkens innehåll av urea. Ligger värdet mellan 3-5 är det en bra balans mellan protein och energi i vommen. Utanför det intervallet kan man överväga att justera foderstaten, mer lösligt protein om urea ligger lågt och mer energi i foderstaten om man har höga urea värden.

Löslighet och kvalitet på råproteinet

Råproteinet säger inget om kvaliteten på proteinet. Förtorkning i gynnsamt väder upp till ett dygn är positivt för vallens proteinkvalitet. Ts-halten har en stor betydelse för ensilagets andel av lösligt råprotein. Vid en ts-halt på 30 procent är cirka 60 procent av råproteinet lösligt. Om ensilaget är torrare, cirka 50 procent ts-halt, är andelen lösligt råprotein cirka 40 procent eller lägre. Minskad andel lösligt råprotein ökar proteinets värde för kon, AAT ökar och PBV sjunker. Lösligt protein är normalt 40–60 procent i ensilage av blandvall.

Fiberinnehåll och kvalitet bestämmer kornas konsumtion

Det totala innehållet av fibrer i ensilaget anges som NDF (Neutral Detergent Fibre). Fibrer utgörs av cellulosa, hemicellulosa och lignin. I tidigt skördat vallfoder är smältbarheten på fiber normalt 60-80 procent. NDF och dess sammansättning styr delvis nedbrytningshastigheten och fyllnadsvärde i vommen och påverkar hur mycket djuren äter. 

Vallfodrets innehåll av NDF bör vara 400-450 gram per kg ts till högavkastande kor om det går att blanda med mera fiberrika fodermedel. Det gäller när du har möjlighet att blanda in mer fiberrikt vallfoder, halm eller helsäd i kombination med ett spätt vallfoder. Om fodret ges som enda grovfoder bör NDF ligga på 450-500 gram per kilo ts för att gynna idisslingen. Totalt i en foderstat till mjölkkor bör NDF inte vara under 33 procent av ts-intaget. Den osmältbara fibermängden (iNDF) är det som går rakt igenom djuret och är normalt 140-170 gram per kilo NDF.

Värdefull information vid mineralanalys

Att ta analys på de viktigaste mineralerna i vallfodret kostar ofta inte så mycket extra. Det ger både en bra grund för foderstatsberäkningar, val av mineralfoder och information inför nästa års växtodlingsplan och gödslingsstrategi. Mineralerna varierar betydligt mer i vall än i spannmål. Kalcium, kalium och järn varierar mest i vallprover. Baljväxter ger generellt högre innehåll av fler mineraler jämfört med gräs. Kalciuminnehållet är starkt kopplad till andelen baljväxter i vallen, ett högt innehåll är en indikation på stor andel baljväxter. Kalium varierar mest beroende på kaliumstatus i jorden och gödsling.

Vallfodrets hygieniska kvalitet och lagringsstabilitet

Basen för en god hygienisk kvalitet och lagringsstabilitet är en jämn snabb förtorkning. Ett blött ensilage ger oftast problem. Så fort som vallen är slagen börjar nedbrytningen av grödan och snabb förtorkning och inläggning är viktigt för smakligheten. Nedbrytningen gör att smaken försämras succesivt då proteiner och kolhydrater bryts ner. 

Andelen ammoniumkväve ger information om hur väl ensileringsprocessen lyckades. Höga värden (över 80 gram per kilo kväve) tyder på att proteinet i ensilaget är i nedbrytning vilket även begränsar kornas konsumtion. 

Luktar ensilaget mycket illa är det ofta ett tecken på att smörsyreinnehållet är högt, ett sådant foder mycket negativt för foderintaget och mjölkavkastningen.

Tillbaka till översiktssidan om Utfodring av grovfoder.
Hela Grovfoderverktyget, med kunskap även kring odling samt räknehjälp och mycket mer, hittar du på Grovfoderverktyget.se. 

Läs mer: 

Greppa Näringen Praktiska råd. Hjälpreda för beräkning av vallskörd - för silos

Grovfoderverktyget

Tolkning av foderanalysen, Greppa Näringen

Läs mer om provtagning av foder på gård här.

Läs mer om protein och proteineffektivitet här.