Åkerböna som proteinfodermedel till grisar

Ungefär 72 miljoner ton växtbaserat råprotein används som foder i EU varav 25 % importeras. Alternativa råproteinkällor som produceras i Europa behövs för att minska det nuvarande beroendet av importerat råprotein. Åkerböna, en ettårig baljväxt som härstammar från Mellanöstern under förhistorisk tid, är väl anpassad till de flesta klimatområden i Europa. Åkerböna kan vara ett bra proteinfodermedel för djur, inklusive grisar, både på ett miljömässigt och ekonomiskt sätt. Åkerbönor har dock variationer i näringsinnehåll beroende på sort. Jordbruksverket rekommenderar produktion av vitblommiga åkerbönor för användning i grisfoder. 

Sorter

Tvåhundratjugo olika sorter av åkerbönor från hela världen har identifierats av centrum för växtförädling av livsmedelsgrödor i Sverige, SLU Grogrund. Det finns en hög genetisk mångfald i egenskaper som växthöjd, blomningstid, blomfärg, fröstorlek och färg samt fröavkastning. Åkerbönesorter kan i allmänhet karaktäriseras efter blomfärgen, det vill säga färgblommiga och vitblommiga sorter, men detta är inte den enda karaktäriserande faktorn. Avkastningen och näringsvärdet hos sorten är viktigare än blomfärgen när man överväger vilken åkerbönesort man ska odla för grisar.

Antinutritionella faktorer 

Tanniner är komplexa ämnen som varierar i struktur och sammansättning. De binder till protein, vilket ger det en bitter smak och gör det svårsmält, vilket minskar den genomsnittliga dagliga tillväxten och fodereffektiviteten hos grisar. Färgblommiga sorter innehåller högre halter av tanniner, medan vitblommiga sorter har lägre halter. Åkerbönor innehåller också andra antinutritionella faktorer som vicin (V) och convicin (C). Vitblommiga sorter har en hög nivå av VC, vilka är svåra att avlägsna i tekniska processer.

Näringsinnehåll

Åkerbönor innehåller cirka 30 % råprotein, beroende på sorten, och har lägre halter av svavelhaltiga aminosyror som metionin och cystin, men har ett högt lysininnehåll. Därför passar åkerbönor bra ihop med foder som rapskaka, som har en högre mängd av aminosyror som åkerbönor saknar. Åkerbönor kan också blandas med lupin och utesluta soja i grisfoder.

Produktionsresultat

Smågrisar behöver aminosyror i protein för att upprätthålla en snabb tillväxttakt, och 20 % inblandning av åkerbönor, oavsett färg, i smågrisarnas foder påverkar inte det genomsnittliga dagliga intaget och fodereffektiviteten. Max 15 % inblandning av åkerbönor i suggfoderblandningar rekommenderas för att undvika fertilitetsstörningar i form av minskad kullstorlek och lägre mjölkavkastning.

Författare: Stanley Zira, RISE