Fika med Piggfor - utfodring av slaktgrisar

Tillväxt, foderutbyte och kronor per kg kött

Att föda upp en slaktgris från 30 kilo till 100 kg tar cirka 13 till 14 veckor. En bra tillväxt är om grisen i snitt växer minst ett kilo om dagen under den här perioden. Tillväxten är ofta det man fokuserar på men minst lika viktigt är att ha koll på foderutbytet, energieffektivitet och hur många megajoule (MJ) det går åt per kilo tillväxt. En annan parameter som är viktig att hålla koll på är hur många kronor som går åt för att producera ett kilo griskött. För att veta detta måste vi veta hur mycket grisen äter.

Hur får man koll på hur mycket grisen äter? 

Om man har blötfoder så finns det möjlighet i blötfoderdatorn att följa upp hur många MJ det gått för varje ventil för varje omgång. Åtgången matas in i resultatuppföljningen för att få koll på foderutbytet. Foderutbytet är en central del i produktionen då det påverkar bland annat tillväxten. 

Vad påverkar foderutbytet? 

• Desto yngre grisen är desto större är potentialen för ett effektivt foderutbyte. Foderutbytet stiger succesivt desto äldre grisen blir. Det beror på att underhållsbehovet ökar med en stigande vikt och grisen ansätter mer fett. Det kostar lite mer foder och energi att ansätta fett. 
• Foderutbytet beror också på kön. Majoriteten av alla hangrisar i Sverige kastreras. Dessa djur ansätter lite mer fett och mindre kött än om de skulle varit hangrisar. Kastraterna har därmed något lägre fodereffektivitet. 
• Hälsoläget spelar också en roll gällande foderutbytet. Är smittrycket högre i en besättning så går det åt mer näring för grisen att växa. En stressad gris har en högre ämnesomsättning då näring behöver gå till annat än tillväxten. 
• Genetiken spelar en roll. De moderna faderraserna som finns tillgängliga i Sverige, Hampshire eller Duroc, är ganska likvärdiga genetiskt. Den genetiska utvecklingen går varje år framåt – den genetiska potentialen för en högre tillväxt och ett bättre foderutbyte ökar oavsett ras.
• En grundförutsättning för ett bra foderutbyte är ett välbalanserat foder. Saknas någon del, som till exempel aminosyror, påverkar det foderutbytet negativt. 

Att hålla koll på foderutbytet under uppfödningsperioden kan göras genom att väga grisarna. 

Fasutfodring

Grisens behov av aminosyror sjunker under uppväxtperioden och vill man ha en effektiv utfodring så bör både råvaror och aminosyror justeras under uppfödningstiden genom fasutfodring. När grisen är ung och ska ansätta mycket kött och muskler behöver grisen ges förutsättningar för detta.

Fasutfodring innebär att man har foder med högre aminosyranivå i början av uppfödningsperioden. Sedan kan man trappa ner och spara på proteiner och aminosyror och i stället använda mer spannmål mot slutet. Man kan effektivisera sin produktion genom att lära sig använda ett fasfodersystem på ett bra sätt. Vanligt är att man använder två eller tre faser för att utnyttja grisens potential i början och använda ett lite billigare foder i slutet av uppfödningstiden. För mycket protein och aminosyror i den sista fasen kan bromsa tillväxten för att de stora grisarna inte har användning av de höga nivåerna i slutet. 

Ett foder

Vad som kan vara en utmaning är om grisarna är ojämna – då kan det vara mer fördelaktigt med ett foder. Det för att undvika att byta från en fas till en annan vid fel tidpunkt för några av grisarna i omgången. Även de minsta grisarna i gruppen måste fångas upp för att orka växa. Den lilla grisen har ett högre aminosyrabehov för att kunna växa och byter man över till nästa fas för tidigt finns en risk att tillväxten bromsas. 

Olika råvaror

Vid insättning ska man ta hänsyn till vad grisen varit van vid – om den ätit blötfoder eller om den ätit torrfoder. Också att man är försiktig med de ”tuffaste” biprodukterna, till exempel drank, vid insättning och de första veckorna. Då är det viktigt att det fodret fasas in så man är snäll mot grisarna i början. Lite högre aminosyraprestanda i början och lägre i slutet. 

Foderkurvan

I början ska man vara försiktig med att ge för stor giva men sedan kan man trycka på i slutet. Foderkurvan bör anpassas till besättningens produktion. Har man koll på hur mycket grisarna växer och vad de har för foderutbyte kan foderrådgivaren hjälpa till att göra en foderkurva som passar grisarna i besättningen för en optimal utfodring under hela uppfödningstiden. Foderkurvorna kan behöva anpassas till den genetik man har i besättningen. Hampshirekorsningar har lite bättre aptit i början upp till 30 och 60 kg, medan för Durockorsningarna bör givan ökas lite mer försiktigt under den här perioden. Där når man istället maxgivan vid 70 till 80 kg. Oavsett genetik är planen att utfodra grisarna efter aptit – att ge dem så mycket som de orkar äta.

Om man inte skulle vara nöjd med klassningen vid slakt får man bromsa utfodringen. Detta kan variera mellan besättningar och är beroende på miljö, management och foder. 

Klassningen

Besked om klassningen, köttprocenten, och slaktad vikt på grisarna kommer från slakteriet. Köttprocenten anger andelen kött i slaktkroppen och i den har man plockat bort ben, organ och fett. Faktorer som påverkar klassningen är vikt, hälsoläge, foderutbyte och vilket foder som tilldelats.