Avelsframsteg
Avelsframsteg definieras som en genetisk förbättring av olika egenskaper genom selektion. Ett genetiskt framsteg kan leda till förbättrad produktivitet och lönsamhet. Hur stort avelsframsteget blir beror på säkerheten i avelsvärderingen, intensiteten i urvalet, den genetiska variationen hos egenskapen och generationsintervallet.
Säkerheten i avelsvärderingen
Med en större säkerhet kan avelsframsteget bli större. Dessutom spelar arvbarheten, det vill säga hur stor del av egenskapen som är ärftlig, en roll hur säker avelsvärderingen blir – desto högre arvbarhet resulterar i säkrare avelsvärdering. En egenskap som har låg arvbarhet påverkas i högre grad av miljön framför arvet.
- Exempel: En högre säkerhet uppnås med mer data om grisen och dess släktingar. Data samlas dagligen in i avelsbesättningar till en databas. Från databasen görs regelbundna avelsvärderingar. Exempel på egenskap med hög arvbarhet är köttprocent och egenskap med låg arvbarhet är fruktsamhet.
Selektionsintensitet
Desto högre intensiteten är av avelsurvalet, det vill säga selektion av nästa generations föräldradjur, desto snabbare blir avelsframsteget. Selektion görs med fördel med hjälp av avelsvärden som tas fram av avelsvärdering.
- Exempel: I en avelsbesättning bör en stor del av nästa generation tas fram av gyltor för att öka intensiteten i urvalet, då gyltor oftast har en högre genetisk potential.
Additiv genetisk variation
För möjligheten att välja ut de bästa djuren för nästa generation måste det finnas en genetisk variation av olika djur inom populationen. Genom en hög variation kan avelsframsteget förbättras.
- Exempel: Genom att ha en variation av djur med både höga och låga avelsvärden finns det förutsättningar att selektera de allra bästa djuren för nästa generation.
Generationsintervall
Med ett kortare generationsintervall ökar avelsframsteget.
- Exempel: Ett kortare generationsintervall uppnås till exempel med en så låg ingrisningsålder som är möjligt inom rekommenderat intervall.
