Mycoplasma bovis i mjölkbesättningar
Mycoplasma bovis (M. bovis) är en bakterie som bland annat kan ge sjuka kalvar och lägre mjölkproduktion. Den största risken att få in smittan är via inköpta djur, men smittan finns än så länge i en mindre del av mjölkbesättningarna. Om smittan finns i besättningen är en viktig del att hindra spridning från kor till kalvar.
M. bovis ger lägre mjölkproduktion och högre kalvdödlighet, utöver att sjukligheten kan påverka tillväxt och eventuell framtida produktion hos kalvarna. För en besättning med 100 kor kan det kosta mellan 70 000 och 200 000 kr årligen, och nya beräkningar håller på att tas fram.
Mycoplasma bovis är en bakterie som kan orsaka till exempel juverinflammation och höga celler hos vuxna kor. Kalvar kan få lunginflammation, ledinflammation eller infektion i mellanörat. Penicillin fungerar inte och sjukdomen kan vara svår att behandla. Det finns inget vaccin. Sjukdomen kan blossa upp vid stress, som flytt, annan sjukdom, kalvning eller hög beläggning.
En ny avhandling har undersökt situationen med M. bovis i mjölkbesättningar i Sverige, hur det påverkar besättningarna och hur en besättning kan undvika att få in M. bovis eller hantera det om bakterien väl kommit in
Undvik att få in smittan
Den största risken för att få M. bovis är genom inköp av djur. Om besättningen behöver köpa in djur kan det därför vara bra att ha koll på den egna och den säljande besättningens hälsostatus innan inköp. Enligt test på tankmjölk 2023 hade 9 % av mjölkbesättningarna bakterien. Den är vanligast i Skåne och södra Sverige, medan den ännu inte finns i norra Sverige. Det finns ett abonnemang på test av tankmjölk en gång i kvartalet (FriskKo, Växa) som kan hjälpa till att snabbare upptäcka M. bovis i sin besättning, eller för att använda som underlag när djur köps in. Att även testa på mjölk från förstagångskalvare gör att smittan kan upptäckas tidigare. Besättningar som är med i det frivilliga kontrollprogrammet Smittsäkrad besättning (SSB) testas också varje år.
i tankmjölk avseende antikroppar för Mycoplasma bovis under 2024 inom Smittsäkrad besättning och/eller
FriskKo® samt andelen av de provtagna besättningarna som visats ha antikroppar eller ej. Källa: Djurhälsostatistik 2023-2024, Växa.
God kännedom om biosäkerhet är viktigt för många smittor. Att vara med i det SSB kan vara ett sätt att göra det på. Den nya avhandlingen såg en koppling att gårdar som inte hade M. bovis oftare var med i SSB.
Större besättningar har högre risk för M. bovis, vilket kan bero på mer kontakter med andra besättningar, inklusive inköp, eller att de har svårare att göra sig av med smittan.
Hantering i drabbade besättningar
Det går att minska eller stoppa smittspridningen inom en besättning. Smittan sprids framför allt via kontakt nos-till-nos (också indirekt via gemensamma vattenkoppar eller foderstationer), eller via mjölk (både mellan kor vid mjölkning eller från ko till kalv via mjölk).
En viktig del är att se till att smittan inte går från kor till kalvar. Det kan till exempel göras genom att ha kalvarna i en separat och avskild del utan kontakt med korna, och att utfodra kalvarna med mjölkpulver eller pastöriserad mjölk. Att ge kalvar mjölk från kor med höga celler ökar risken för att kalvarna får M. bovis från korna. Att ha mindre grupper av kalvar minskar risken för lunginflammation generellt, och avhandlingen visar att det också är kopplat till mindre risk för M. bovis.
Det är också möjligt att minska spridningen mellan korna, till exempel genom gruppering med smittade kor skilda från friska kor. Tänk på att vanlig bakterieodling vid juverinflammation inte upptäcker M. bovis.
Vissa gårdar lyckas bli av med smittan. Det behövs dock mer forskning om hur en gård bäst kan arbeta för att utrota den, utöver det som redan nämnts.
Om du har frågor eller vill diskutera smittan i din besättning är du välkommen att kontakta någon av veterinärerna i Kunskapssupporten för M. bovis. Kunskapssupporten för Mycoplasma bovis
