Livsmedelsverkets roll på slakteri
Livsmedelsverkets officiella veterinärer spelar en central roll i att säkerställa både djurskydd och livsmedelssäkerhet på svenska slakterier. Genom sina kontroller fungerar de som en viktig länk mellan slakteri, gård och myndighet – och deras observationer kan ligga till grund för djurskyddsärenden hos Länsstyrelsen.
- Officiella veterinärer på slakteri kontrollerar djurens hälsa, hantering och slakt enligt djurskyddsregler.
- Upptäcks tecken på bristande djurhållning finns en lagstadgad skyldighet att anmäla detta till Länsstyrelsen.
Livsmedelsverkets roll
På slakterier arbetar Livsmedelsverkets officiella veterinärer med att kontrollera att djuren är friska, hanteras korrekt och att slakten sker enligt djurskyddsreglerna. Deras uppgift är inte bara att säkerställa livsmedelssäkerheten, utan också att upptäcka tecken på brister i djurhållningen innan slakt, som kan ha uppstått i ursprungsbesättning, under transporten eller på slakteriet.
Skyldighet att informera Länsstyrelsen
Om en veterinär ser något som tyder på att djuren inte haft det bra på gården, till exempel djur med kraftig avmagring, infekterade sår, vanvårdade klövar eller smutsiga pälsar, väcks en misstanke om att något brustit i skötseln. Veterinären har då en lagstadgad anmälningsskyldighet enligt djurskyddslagen. Det innebär att de måste rapportera sina iakttagelser till den Länsstyrelse som ansvarar för djurhållningen i det län där djurägaren har sin verksamhet.
Dokumentation och underlag
För att Länsstyrelsen ska kunna göra en rättssäker bedömning behöver veterinären redovisa allt som kan ha betydelse för utredningen. Rapporten innehåller därför ofta en noggrann beskrivning av djurens tillstånd, med konkreta exempel på vad som observerats – till exempel ”flertalet djur från samma besättning är kraftigt avmagrade” eller ”djuret är kraftigt nedsmutsat med stora partier gödselpansar på kritiska områden”.
För att styrka observationerna bifogas ofta fotodokumentation från slakteriet. Bilder på skador, sår, smuts eller magra djur utgör ett viktigt bevisunderlag, och gör det lättare för Länsstyrelsen att förstå omfattningen och allvaret i veterinärens bedömning.
Rapporten innehåller också identitetsuppgifter som gör det möjligt att spåra djuren tillbaka till rätt gård. Här anges till exempel öronnummer, transporthandlingar, leverantörens namn, produktionsplatsnummer och datum för leverans till slakt. Genom dessa uppgifter kan Länsstyrelsen med säkerhet fastställa varifrån djuren kommit och vem som ansvarar för deras skötsel.
Utöver detta kan rapporten även innehålla uppgifter om transporten till slakteriet – till exempel om djuren lastats i dåligt skick eller om transportörens hantering väckt oro. I vissa fall kan veterinären även notera om flera leveranser från samma gård tidigare visat liknande problem, vilket stärker misstanken om att bristerna är återkommande.
Viktig roll att upptäcka djurskyddsproblem
På detta sätt fungerar Livsmedelsverkets veterinärer som myndighetens ”ögon” utanför gården – en viktig länk i kedjan som gör det möjligt att upptäcka djurskyddsproblem som annars skulle kunna förbli dolda.
I samarbete med
Materialet är framtaget i samarbete med Gård & Djurhälsan.
Läs mer
Övergripande om vad som händer när Livsmedelsverket upptäcker en djurskyddsbrist på slakteriet
När Livsmedelsverket informerar länsstyrelsen – två lantbrukares berättelser
Länsstyrelsens roll när de får in misstankar om brister i djurskyddet
Tillbaka till den övergripande artikeln om Rätt djur till slakt
