Nötkreaturens betespreferenser i naturbetesmarker

Studier genomförda i Uppland under fyra betessäsonger visar att nötkreatur har tydliga preferenser för vissa vegetationstyper. Genom att analysera var djuren betar och jämföra med vegetationens näringsinnehåll, framkommer att:

• När man undersöker den relativa preferensen (RP) beräknad som en kvot genom att jämföra andelen tid spenderad i en vegetationstyp med dess förekomst i hagen, har djuren har högst relativ preferens för näringsrik och frisk vegetation, där RP-värden ligger mellan 1,5 och 2,1.
• Betestrycket påverkar selektionen. Vid lågt betestryck väljer djuren de mest näringsrika områdena, medan vid högt betestryck betas även mindre attraktiva vegetationstyper.
• Torra och skuggiga marker har RP-värden under 0,6, vilket tyder på att djuren aktivt undviker dessa områden när det finns alternativ.
• Blöt vegetation betas till viss del, men betydligt mindre än friska och näringsrika marker.

Effekter på betesdriften

Ojämn betning kan leda till överbetning på vissa ytor och igenväxning på andra, vilket påverkar markens produktionskapacitet och den biologiska mångfalden. Ur naturvårdssynpunkt är det viktigt med en jämn avbetning  för att bibehålla en bra betessvål i samtliga vegetationstyper.

Strategier för att balansera betesmönster:

• Analysera vegetationstyper och anpassa betesplaneringen för att skapa en jämnare betesfördelning.
• Justera djurantalet efter betesmarkens produktionskapacitet för att undvika överbetning eller igenväxning.

Dessa resultat bekräftas av tidigare studier, som visar att betesval styrs av en kombination av näringsinnehåll, smaklighet och säsong. Studien bygger på observationer från nio beteshagar där djurens betesbeteende kartlades och analyserades utifrån vegetationens sammansättning och näringsvärde.