Vilket ensilage är mest lönsamt där du bor?
Till dräktiga, sinlagda dikor är rörflensensilage ett billigare och mer lönsamt alternativ än blandvall eller rörsvingelhybrid.
Klicka här för att öppna den interaktiva kartan
Figur 1. Lönsamhet uttryckt som täckningsbidrag för dikor och köttrastjurar när de utfodras med olika ensilage i tre olika geografiska områden under tre olika väderförhållanden.
Djurets produktion viktigare än vallfoderkostnad
Rörflensensilage är det mest lönsamma valet till dräktiga, sinlagda dikor – oavsett om det är ett normalt år, ett blött år eller ett torrt år jämfört med ensilage av blandvall eller rörsvingel. Det gäller både i Götalands skogs- och norra slättbygder samt i nedre Norrland. Rörflen ger den bästa lönsamheten för dikor när den räknas som täckningsbidrag i bidragskalkyler. Det beror på att den ger god avkastning i vallproduktionen och får därmed en låg produktionskostnad. Eftersom dikorna dessutom har en lägre ensilagekonsumtion av rörflen än övriga ensilage som studerats så påverkas även foderkostnaden positivt.
Till köttrastjurar är ensilage av ängssvingel mer lönsamt än rörsvingel, utom under torra år då rörsvingel ger bättre resultat. Köttrastjurar äter mindre ensilage av ängssvingel men når ändå högre slaktvikt än med rörsvingel – därför ger ängssvingel oftast bäst lönsamhet.
I tabell 1 visas den gräsart som ger det bästa ekonomiska resultatet för uppfödning av köttrastjurar där de föddes upp på ensilage av rörsvingel eller ängssvingel, eller sinlagda dikor utfodrade med rörsvingelhybrid, blandvall eller rörflen. Olika gräsarter är olika konkurrenskraftiga i olika väderförhållanden. Tabellen visar väder under normalår, blöta år med försenad skörd samt år med torka.
Tabell 1. Det utfodrade ensilaget som gav bäst resultat till köttrastjur eller till sinlagd diko på olika platser i Sverige, under tre olika väderförhållanden: normalt skördeår, försenad skörd på grund av mycket nederbörd samt torrt år med minskad vallavkastning. Markerad med * gav negativt resultat
| Djurkategori | Götalands skogsbygd | Götalands norra slättbygd | Nedre Norrland | |
|---|---|---|---|---|
| Köttrastjur | Normal | Ängssvingel | Ängssvingel* | Ängssvingel |
| Sen skörd | Ängssvingel | Ängssvingel* | Ängssvingel | |
| Torka | Rörsvingel | Rörsvingel* | Rörsvingel | |
| Diko | Normal | Rörflen | Rörflen* | Rörflen |
| Torka | Rörflen | Rörflen* | Rörflen | |
Tips för ökad lönsamhet
Vallfoder till Dikor
Till dräktiga och sinlagda dikor är rörflensensilage det mest lönsamma alternativet. Det gäller oavsett om året är normalt, blött eller torrt och både i Götalands skogs- och slättbygder samt i nedre Norrland.
Varför rörflen?
- Bra uthållighet i vallen – lägre kostnader över tid
- Dikorna äter mindre rörflensensilage jämfört med blandvall och rörsvingelhybrid
- Mindre foderåtgång = lägre foderkostnad per ko
Vallfoder till köttrastjurar
När det gäller köttrastjurar ser lönsamheten olika ut beroende på väderförhållandet.
- Normalt eller regnigt år (sen skörd): Ängssvingel ger högst netto. Tjurarna äter mindre av ängssvingel men når ändå en högre slaktvikt än med rörsvingel
- Torrt år: Rörsvingel ger bäst lönsamhet. Avkastningen blir bättre än för ängssvingel vid torka
Tänk på:
- Senarelagd skörd innebär lägre näringsvärde och högre foderkostnad -räkna med det i kalkylen
- Under torra år blir vallfoderkostnaden en ännu större andel av den totala kostnaden
- Anpassa fodret till djurkategori
Texten är skriven av Kristina Holmström, SLU & HS
