Rätt grovfoder i rätt tid till dräktiga tackor

Under tackans senare dräktighet tar fostren mer plats i bukhålan vilket gör att utrymmet för matsmältningssystemet minskar. Tackan kan då äta mindre mängd grovfoder, särskilt om det är fiberrikt. Det kan leda till att tackan inte får i sig den mängd energi och protein som hon behöver, särskilt om hon bär två eller fler lamm. 

Näringsvärdet i grovfoder kan variera avsevärt. Det är viktigt att veta vilken grovfoderkvalitet man har så att högdräktiga och nylammade tackor kan bli näringsförsörjda.  

I tidig dräktighet kan tackor klara sig på bara grovfoder och få i sig den mängd som motsvarar näringsbehovet. De kan i viss mån anpassa sin konsumtion efter grovfodrets kvalitet som under denna period kan ha ett lägre näringsinnehåll. 

I sen dräktighet sjunker tackornas förmåga att konsumera mer fiberrikt foder och de får i sig mindre mängder. En tacka i sen dräktighet behöver därför grovfoder med hög näringskoncentration och lågt fiberinnehåll för att täcka sitt näringsbehov. Proteinkvaliteten bör också höjas, med en ökad andel våmstabilt protein. Aminosyror som absorberas i tunntarmen (AAT) är ett användbart mått på detta.  För att komplettera grovfodret är det praktiskt att använda kraftfoder, i så fall med tillvänjning senast från tre veckor innan beräknad lamning, tidigare om grovfodret är av sämre kvalitet.  

Både för djurvälfärden och produktionsresultaten bör tackan ha normalt hull under hela dräktigheten. Underutfodring av tackor under den senare delen av dräktigheten gör att de efter lamning producerar mindre råmjölk. Tackans förmåga att ta hand om sina lamm och ge dem di blir också sämre. Om tackan inte utfodras efter sitt näringsbehov kan det leda till högre lammdödlighet och att lammen växer sämre. 

Tillbaka till samlingssidan Grovfoder och dess utfodring till får och lamm – vad vet vi idag?