Mag- och tarmparasiter

Anmälningspliktig sjukdom – Nej

Sjukdom

Grisar kan bära på flera olika mag- och tarmparasiter. Kraftiga infektioner kan ge synliga symtom, medan milda infektioner ofta inte märks på grisen men ändå påverkar foderutnyttjande och tillväxt. Smågrisar, växande djur och suggor är särskilt känsliga.

Smittämnen/ smittvägar

De vanligaste parasiterna är spolmask, knutmask, piskmask, röd magmask, trådmask samt encelliga parasiter som koccidier. Parasiterna sprids via träck, direkt eller via kontaminerat foder, vatten eller miljön. Hos en del parasiter kan äggen överleva i flera år i fuktiga miljöer.

Symtom

Symtomen varierar beroende på parasit och infektionens omfattning. Spolmask kan minska tillväxten samt ge upphov till hosta. Spolmask kan även ge ärrbildningar på levern, så kallade white spots, vilket kan leda till att levern kasseras vid slakt. Knutmask hos suggor kan påverka hull och kullstorlek, och piskmask kan orsaka blodig diarré och dödsfall. En del koccidier ger diarré hos smågrisar medan andra sorter sällan ger symtom förutom nedsatt tillväxt.

Åtgärder

• Kontakta veterinär om flera djur får diarré eller växer dåligt.
• Träckprov är det vanligaste sättet att ta reda på vilka parasiter som finns i besättningen.

Förebyggande arbete

Förebygg smitta med:

• God hygien
• Torra miljöer
• God biosäkerhet
• Att undvika att blanda åldersgrupper. 

Strategisk avmaskning minskar smittrycket. Ju längre tid ett utrymme används för grishållning, desto större risk för uppbyggnad av parasitägg i miljön.