Fika med Piggfor - utfodring av suggor

Betäckning

Efter en påfrestande tid under digivningen behöver suggan återhämta sig och att återigen bygga upp konditionen. Därför kräver hon under betäckningsperioden mycket foder och bör ges fri tillgång – cirka 40 – 45 mega joule (MJ). Under brunsten försvinner ofta aptiten men när hon återigen kommer i gång att äta igen bör en sugga som tappat 10 % av sina kroppsreserver under digivningsperioden ligga på cirka 35 MJ. Detta gäller blötutfodring.

Torrutfodras suggorna kan man räkna med att ett kg foder innehåller runt 9 MJ och då motsvarar 35 MJ knappt fyra kilo foder. Det är viktigt att hålla koll på volymvikten vid torrutfodring så att suggorna verkligen tilldelas den mängd foder man tror att man ger. För att hålla koll på volymvikten kan man använda sig av en våg och ett litermått.

Vid avvänjningen kan man byta till dräktighetsfoder och låta suggorna äta så mycket de kan för att få i sig energi och viktiga aminosyror. 

Dräktighet

Under digiviningen tappar suggan många gånger både fett, muskler och mineralreserver. Det är viktigt att hon får en chans att fylla på reserverna i god tid innan den nya kullen börjar kräva näring. Det brukar ta suggan cirka fyra till fem veckor innan hon kommer tillbaka i form efter avvänjningen. Ett bra sätt att hålla koll på konditionen är att mäta späcket med en späckmätare. I början av dräktigheten behöver suggorna cirka 25 MJ och behovet ökar successivt i takt med att fostrena växer. I slutet av dräktigheten och innan grisningen behöver suggorna drygt 30 MJ.

Behovet av aminosyror, kalcium och fosfor är högt innan grisning för att suggan ska kunna förbereda sig inför grisning och börja producera mjölk. Suggan som är en bra mjölkproducent måste ges förutsättningar att få i gång mjölkproduktionen i samband med grisning. Kroppen börjar förbereda sig redan 1 – 2 veckor innan grisning och därför är utfodringen viktig dessa veckor för att hon ska kunna producera mycket råmjölk.

Grisning

Vid grisningen är det bra att använda sig av ett övergångsfoder med syfte att boosta mjölkproduktionen att komma i gång. Ofta får suggorna inte foder så många gånger om dagen och då är ett övergångsfoder som innehåller mycket fibrer och ger energi under lång period bra. Det är viktigt att suggan inte grisar på fastande mage! Att grisa är ett hårt och långdraget arbete som kräver mycket energi. Finns inte energin kan grisningsförloppet ta ännu längre tid med risk att smågrisarna blir mindre livskraftiga och inte får den goda starten i livet. En långdragen grisning kan också påverka förmågan att ge råmjölk.

En smågris föds med en vikt på 1,4 – 1,5 kg utan energireserver och immunförsvar. För att den ska överleva måste den få i sig 200 – 250 gram råmjölk. Därför är det viktigt att ge suggan goda förutsättningar att producera mycket råmjölk som alla smågrisar får ta del av.

Med övergångsfoder kan megajoulintaget hållas uppe under grisningsperioden. Ibland kan oro uppstå för att ge suggan för mycket näring då man inte vill riskera att hon ska bli sjuk i difeber. Den risken minskar med ett bra övergångsfoder.

Om man inte har möjlighet att ha ett separat övergångsfoder kan man blanda det svagare dräktighetsfodret med det mer näringstäta digivningsfodret till en mix. Detta för att göra övergången så skonsam som möjligt.

Det är också viktigt att komma ihåg att det är viktigt att suggan kommer i gång och dricker vatten efter grisningen. Vatten är ett viktigt fodermedel som inte får glömmas bort! Många besättningar har en slang i gången för extra vatten till de nygrisade suggorna. 
 

Digivning

I början av digivningsperioden krävs att suggan producerar mycket mjölk till smågrisarna som vill dia cirka en gång i timmen. Därmed bör fodergivan öka så fort som möjligt, utan att riskera att suggan fodervägrar. Suggorna måste även dricka mycket för att kunna producera. I genomsnitt producerar en sugga 14 – 16 liter mjölk per dag och mot slutet av digivningsperioden är produktionen ännu högre.

Under hela diperioden gäller det att jobba med foderintaget och få henne att äta under hela perioden. Behovet när suggan precis har grisat är 30 MJ och sedan ökar behovet i många fall till 100 MJ. Ökningen bör ske så fort som möjligt. Under hela digivningsperioden är det viktigt att arbeta med foderintaget för att få henne att äta tillräckligt.

När man har kommit upp till den maxgiva som finns i foderdatorn är det inte säkert att man är klar med ökningen. Ser man att suggan vill och kan äta mer fortsätter arbetet med att arbeta med intaget ända fram till avvänjningen. I slutet av digivningstiden avgörs hur många ägg som mognar och som blir färdiga för befruktning till nästa betäckning. Är utfodringen begränsad kan det drabba nästa kull med färre smågrisar. De sista digivningsdagarna tar hårt på suggan och får hon inte i sig tillräckligt kan hon fläka sig eller riskera att inte bli brunstig. Utfodring under hela digivningsperioden är därför viktigt för att öka livslängden på unga suggor.

Vid kullutjämning bör man tänka på att gyltor och yngre suggor inte kan äta lika mycket som de äldre för att de inte har samma fysiska förutsättningar. En gylta kan äta cirka 90 % av den mängd foder hon behöver och belastar man henne med fler smågrisar än vad hon hanterar riskerar man utslagning av unga djur.

• Ett bra digivningsfoder innehåller många råvaror för att näringsförsörja suggan, mycket fibrer, en bra hygienisk kvalité och en hög smaklighet. Val av foder beror på:
• Produktionsnivån i besättningen. Bra är att ha en diskussion med sin fodersäljare vilket foder som behövs för att kunna näringsförsörja suggan på bästa sätt. 
• Hur mycket kullen växer i kg om dagen styr hur fodret ska se ut. 
• Hur många utfodringar som besättningen har per dag. En digivande sugga behöver utfodras minst tre och gärna fyra gånger om dagen.