Varje has är viktig
Hasskador kan se harmlösa ut men döljer ofta smärtsamma förändringar som påverkar både djurvälfärd och produktion. För drabbade djur ökar chansen till läkning markant om de får tillgång till extra mjuk liggyta eller längre tid på bete.
Varför drabbas just hasen?
Hasen hos nötkreatur motsvarar människans häl- och fotknölsområde. Den saknar nästan helt fettvävnad och muskler mellan huden och skelettet, så det finns inte något naturligt skydd vid tryck eller friktion mot hårda underlag. Dessutom har hasområdet en relativt låg blodförsörjning, vilket gör att läkning av skador går långsammare. Om huden skadas är det nära till leder och senor, vilket ökar risken för infektion och smärta.
Skadan går ofta djupare än vi tror
När det gäller hasskador är det som syns på ytan sällan hela sanningen. Närmare undersökning i magnetröntgen (där alla vävnader tydligt framträder) påvisade svullnad, inflammation och kroniska förändringar trots att det endast syntes små kala fläckar på huden. I flera fall var både leder och senskidor påverkade, vilket innebär att svullna hasor är smärtsammare än man kan tro och därför behöver tas på allvar.
Ha en plan
Tidiga insatser är avgörande för att minska risken för kroniska skador. Att erbjuda svaga och/eller halta kor extra mjuk liggplats kan förhindra att de drabbas av svåra hasskador.
Rutiner och ett tränat djuröga gör stor skillnad – ju tidigare problemen upptäcks, desto bättre chans till läkning.
Ge kon lindring
Vid upptäckt av en has med sår eller svullnad behöver åtgärder sättas in. Dels för att minska smärtan hos djuret, men även för att förebygga att situationen förvärras med infektion. Eftersom skadorna främst orsakas av friktion och tryck, ligger lösningen primärt i att ändra vilken liggyta kon erbjuds. Ju fler dagar kon vistas i miljön som orsakar dessa skador, desto större blir problemen för henne. Tillgång till djupströbädd, sandbädd eller utomhusvistelse öppnar en chans att minska hasskadans effekt på kon, och därmed hennes lidande.
Eventuella sår rengörs med fördel med ett antibakteriellt medel, och det går även att bandagera det drabbade benet. Om kon visar tecken på ledinfektion, såsom hälta i kombination med feber: kontakta veterinär för eventuell behandling.
Utläkning är möjlig
Den viktigaste åtgärden för en positiv prognos är att flytta kon till en extra mjuk liggyta för att ge förutsättningar för läkning. Om kon erbjuds att ligga på sand, djupströ eller gräsmark kan mindre skador oftast läka inom två till åtta veckor. Läkningen går upp till sju gånger snabbare än på madrasser, så chanserna för kon är goda. På nämnda underlag läker skador hos fyra av fem kor så länge skadorna är av mindre allvarlig karaktär. Yngre kor har generellt bättre förutsättningar att läka ut sina skador.
Prognosen är betydligt sämre vid större hasskador med djupare vävnadsskador. Endast drygt en tredjedel av dessa skador läker trots mjukare liggyta. Det är hög risk för att större hasskador blir kroniska, särskilt om bakterier tar sig in och orsakar infektion i området.
Vissa kor löper högre risk än andra
Forskning har visat att det finns riskfaktorer kopplade till det enskilda djuret som påverkar sannolikheten för att kon drabbas av hasskador. Holstein drabbas till exempel betydligt oftare än mindre raser, troligen på grund av deras större kroppshydda och ofta låga grad av underhudsfett. En större och tyngre kropp ger högre tryck mot underlaget, vilket ökar risken för tryckskador. Större kor har dessutom svårare att få plats på liggytan om den inte är rätt dimensionerad. Kor med lågt hull har upp till dubbelt så hög risk att utveckla skador i området, främst på grund av mindre fett som skyddar hasen.
Äldre kor är en annan riskgrupp att hålla ögonen på. Kor i tredje laktation eller mer, löper nämligen upp till sex gånger högre risk för hasskador jämfört med förstakalvare. Risken ökar dessutom under laktationens gång.
| Riskfaktorer för hasskador hos enskilda kor | Anledning | Effekt | ||
|---|---|---|---|---|
| Ras Holstein | - Större och tyngre kropp. - Mindre fett i vävnaderna runt hasen | - Högre tryck mot liggytan och trängre på liggplatsen | ||
| Lågt hull | - Mindre fett i vävnaderna runt hasen | - Sämre stötdämpning mot liggytan | ||
| Hälta/sjukdom | - Ligger ner längre perioder | - Ökat tryck och friktion mot liggytan | ||
| Ålder | - Fler dagar i miljön som orsakar problemet. - Tyngre kropp. - Skada ackumuleras över tid | - Ökad ansträngning av hasorna |
Sjukdom ökar risken
Kopplingen mellan hälta och hasskador är vetenskapligt belagd genom många studier. Teorin är att halta kor ligger ned längre perioder utan att ändra ställning och därmed utsätter hasorna för mer tryck. Ju tidigare hälta eller rörelsestörning upptäcks, desto snabbare kan kon tas upp i verkstol och behandlas. Snabb behandling minskar inte bara smärta utan även risken att en hasskada utvecklas. Djur med rörelsestörning bör alltid flyttas till mjukt underlag, oavsett om problemen beror på klövarna eller hasleden, för att ge bästa möjliga förutsättningar för återhämtning.
Även djur med annan typ av ohälsa kan vara extra utsatta.
Visste du att hasskador kan påverka juverhälsan?
Forskning visar att det finns ett samband mellan hasskador och mastit, särskilt när det gäller bakterien Staphylococcus aureus. Sår på hasen kan fungera som en inkörsport för bakterierna och bidra till spridning av smitta. Förebyggande åtgärder som minskar förekomsten av hasskador kan därför vara en viktig del i strategin för att förbättra juverhälsan på besättningsnivå.
I samarbete med
Materialet är producerat av Anna-Lena Hegrestad och Eleonor Hovelius, Växa.
Läs mer
Om hasskador på besättningsnivå och kopplat liggplatsens utformning och till strö och underlag.
Film om att Jobba smart med de svagaste korna
Källor
Kielland med flera, 2025. Haselesjoner – et større problem enn tidligere antatt. Buskap utgåva 4 2025
Armstrong, 2020. The Characterization and Resolution of Hock and Knee Injuries on Dairy Cattle and The Relationship of These Injuries with Abnormal Locomotion . University of Guelph.
Kielland med flera, 2009. Prevalence and risk factors for skin lesions on legs of dairy cattle housed in freestalls in Norway. Journal of Dairy Science 92, 5487–5496.
Aanestad, Knutzen och Marstein, 2024. Haselesjoner på storfe – en deskriptiv og komparativ case-studie ved hjelp av obduksjon, MR og histologi. Norwegian University of Life Sciences.
Potterton med flera, 2011. Risk factors associated with hair loss, ulceration, and swelling at the hock in freestall-housed UK dairy herds . Journal of Dairy Science, 94:2952-2963.
SVA, 2025. Hasskador hos nötkreatur (hämtad 1 december 2025)
Ekman med flera, 2018. Hock lesions in dairy cows in freestall herds: a cross-sectional study of prevalence and risk factors. Acta Veterinaria Scandinavica, 60:47.
Roche med flera 2024. Invited review: Prevalence, risk factors, treatment, and barriers to best practice adoption for lameness and injuries in dairy cattle—A narrative review. Journal of Dairy Science 107, 3347–3366.
