Strö kan stjälpa eller hjälpa hasorna
Hasskador är något som nötkreatur kan utveckla i både uppbundna och lösgående system. Ströet kan vara en bidragande orsak till problemet, men det kan även vara en del av lösningen.
Ströet har flera funktioner i stallet och det är därför utmanande att hitta en sort som fungerar optimalt. Det ska hålla en god hygien-nivå för att inte riskera juverhälsan. Ströet ska även suga upp fukt, ligga kvar på liggytan och bidra till bekvämligheten för korna. Dessutom behöver det finnas tillgängligt, vara lätt att arbeta med och, sist men inte minst, prisvärt.
Olika strö ger olika risk
Sågspån och kutterspån är associerat med ökad risk för hasskador jämfört med halm. I Sverige har användning av torv visat lägre risk för hasskador. Forskarna är dock ense om att mängden strö på liggytan är viktigare än typ av strö. Erfarenhet från svenska rådgivare säger att byte av strösort och ökad mängd strö är vanliga åtgärder på gårdar som lyckats minska hasskadorna.
Madrass + strö = sant (eller falskt)
I Danmark sägs det att man väljer hur mycket man vill strö i samband med att man väljer madrass. Även på en mjuk madrass kan ytskiktets egenskaper ge upphov till problem. Madrass och strö behöver matchas med varandra utifrån gårdens förutsättningar för att liggytan ska erbjuda bra kokomfort och inte orsaka hasskador.
Exempel på matchning
En vass ytstruktur på madrassen kan ge nötning på huden. För att få en uppfattning om hur det känns kan handens ovansida strykas över ytan. Om madrassen har en skarp yta kommer förvisso korna få gott fäste – och kanske ligger ströet kvar bättre – men risken för hasorna ökar. Erfarenhet från Sverige visar att läget kan förbättras genom att välja ett strö som innehåller en fraktion mycket små partiklar. Torv är ett exempel på strö med små partiklar, som har en förmåga att fylla ut och jämna till ytan – och därmed minska täckdukens strävhet. Likaså krossad halm och vissa spånsorter kan möta ett sådant behov.
Även släta madrassytor kan ställa till problem. Då handlar det inte om nötning, utan om friktion. För att få en uppfattning om risken finns kan man genomföra ett så kallat knäfallstest. Då faller man helt enkelt ned på knä på liggplatsen och känner efter hur det känns. Bränner det till i huden, finns det risk för friktionsskador på djuren. För att balansera upp denna risk krävs rikligt med strö. Danska rekommendationer ligger på minst 500 gram per liggplats och dag.
Hur mycket är 500 gram per liggplats och dag?
Om du strör med kutterspån från balar som väger 25 kilo styck, motsvarar det en bal per 50 liggplatser varje dag.
Om kon får välja
För kon motsvarar ströet lakanen i sängen. Det ska vara bekvämt att ligga på och bytas med jämna mellanrum.
Med denna liknelse kan man lätt förstå att stickigt spån inte är vad kon själv skulle välja. Förutom att det är obekvämt att ligga på, sticker vasst spån små hål i huden. När kroppen försöker läka hålen uppstår en inflammation i huden, som då blir försvagad och mer känslig för andra påfrestningar som fukt, tryck och friktion. På det sättet kan vasst strö starta den onda spiralen mot ett större problem med hasskador.
Det viktiga strö-arbetet
Eftersom en framgångsrik strategi mot hasskador innefattar ströet, behöver strö-arbetet sättas i strålkastarljuset. Denna syssla, som kan verka trivial, lägger själva grunden till friska hasor. Särskilt som orena och fuktiga liggytor är associerade med högre förekomst av hasskador. Erfarenhet visar att bra strörutiner kan kompensera för andra riskfaktorer och dåliga rutiner kan öka andelen hasskador, trots få andra riskfaktorer.
Anställd personal behöver få goda förutsättningar för att göra ett gott arbete, bland annat med tydliga instruktioner och väl avsatt tid. Spara inte på varken tid till strö-arbete eller på mängden strö när ni siktar mot att minska hasskadorna.
I samarbete med
Materialet är producerat av Anna-Lena Hegrestad och Eleonor Hovelius, Växa.
Läs mer
Om hasskador på Lantbrukets kunskapsbank, på ko-nivå, besättningsnivå och kopplat till liggplatsens utformning.
Om strömedel kopplat till juverhälsa Välj strömedel för juverhälsan | Kunskapsbanken
Källor
Bernhard med flera, 2020. Carpal, tarsal, and stifle skin lesion prevalence and potential risk factors in Swiss dairy cows kept in tie stalls: A cross-sectional study. PLOS ONE 15(2).
Brenninkmeyer med flera, 2013. Hock lesion epidemiology in cubicle housed dairy cows across two breeds, farming systems and countries. Prev. Vet. Med. 109, 236–245.
Ekman med flera, 2018. Hock lesions in dairy cows in freestall herds: a cross-sectional study of prevalence and risk factors. Acta Veterinaria Scandinavica, 60:47.
Jewell med flera, 2019. Prevalence of hock, knee, and neck skin lesions and associated risk factors in dairy herds in the Maritime Provinces of Canada. Journal of Dairy Science 102, 3376–3391.
Kielland med flera, 2009. Prevalence and risk factors for skin lesions on legs of dairy cattle housed in freestalls in Norway. Journal of Dairy Science 92, 5487–5496.
Leuenberger med flera, 2019. Genotypes of Staphylococcus aureus: On-farm epidemiology and the consequences for prevention of intramammary infections. Journal of Dairy Science 102, 3295–3309.
Potterton med flera, 2011. Risk factors associated with hair loss, ulceration, and swelling at the hock in freestall-housed UK dairy herds . Journal of Dairy Science, 94:2952-2963.
Roche med flera 2024. Invited review: Prevalence, risk factors, treatment, and barriers to best practice adoption for lameness and injuries in dairy cattle—A narrative review. Journal of Dairy Science 107, 3347–3366.
