Vallgrödor som fodermedel till grisar

Vallgrödor har traditionellt varit basen i foderstaten till hästar och idisslare, men intresset ökar nu även för användning till gris. Det kan innebära en möjlighet att bättre utnyttja egen vallareal och minska beroendet av importerat protein.

Ensilage
Bild: Dan Sandberg

Till suggor och växande grisar

Forskning visar att ensilage av vallgrödor kan ersätta delar av fodret, främst till suggor men även till viss del växande grisar. Ensilage, antingen som helsädesensilage i foder eller som komplement till halm, har visat att suggor ägnar mer tid att söka föda, böka och tugga. Det ger längre mättnadskänsla och minskar risken för magsår.

För växande grisar är mängden inblandad vallgröda mer begränsad, främst på grund av det höga fiberinnehållet. Däremot kan bioraffinerade vallprodukter – där proteinet extraherats och koncentrerats – vara särskilt intressanta för både smågrisar och slaktgrisar. Den typen av proteinråvara har potential att delvis ersätta importerad soja och därmed stärka gårdens självförsörjningsgrad.

Proteiner och fibrer

Vallgrödor har en gynnsam protein- och aminosyrasyranivå. Dock begränsar det höga innehållet av växtfiber proteinutnyttjandet. En viktig åtgärd är tidig skörd. I unga plantor är andelen blad högre i förhållande till stam, vilket ger bättre proteinkvalitet och högre smältbarhet. Sen skörd innebär mer fiber och lägre utnyttjandegrad.

Öka tillgängligheten av proteinerna

För att optimera användningen till gris är det avgörande att öka proteinets biotillgänglighet. Forskning och innovation pågår kring ökad biotillgänglighet, exempelvis bioraffinering – att pressa vallen och extrahera proteinet till en flytande juicefraktion kan de lösliga proteinerna separeras.

Juicefraktionen kan i sin tur upphettas, centrifugeras och torkas och med denna process kan ett torrt proteinkoncentrat tas fram. Detta koncentrat har ett högt proteininnehåll, balanserad aminosyrasammansättning och är jämförbar med etablerade proteinråvaror.
 

Läs mer här

David Parsons, Elisabet Nadeau, Dannylo Sousa, Magdalena Åkerfeldt, Gun Bernes, Per Hansson, Birgitta Åhman, Cecilia Palmborg, Valentin Picasso, Brooke Micke, Martin Knicky, Katarina Arvidsson Segerkvist, Sanna Bergqvist, Bengt-Ove Rustas, Mårten Lidfeldt, Sebastian Remvig, Johanna Wallsten (2024). Leys from a Nordic perspective (sid. 176 – 184). Sveriges Lantbruksuniversitet, Institutionen för växtproduktionsekologi, Umeå. parsons-d-et-al-20240507.pdf.