Fika med Piggfor - grisens matsmältning

Matsmältningen

Munnen
Matsmältningen börjar redan i munnen när grisen tuggar där stärkelsen i fodret börjar brytas ner. Nedbrytningen sker av små enzymer som klipper sönder stärkelsen så att näringen kan tas upp. Grisen är dålig på att tugga vilket ger mag- och tarmkanalen mer arbete.

Magsäcken
Magsäcken är grisens första försvarslinje mot bland annat bakterier. Magsäcken har lågt pH, vilket dödar bakterierna som kommer ner i magsäcken. Det låga pH-värdet har även som uppgift att bryta ner den komplexa strukturen proteinet består av.

Tunntarmen
Fodret fortsätter sedan till tunntarmen och där tillkommer ytterligare en mängd enzymer som bryter ner näringsämnena ytterligare. pH-värdet i tunntarmen är högre än i magsäcken och det beror på att de enzymer som finns här inte tål för lågt pH. När enzymerna har brutit ner näringsämnena tillräckligt mycket kan upptaget börja i tunntarmen. Upptag av proteiner i form av aminosyror sker i tunntarmen.

Tjocktarmen
I tjocktarmen tas vätska och mineraler upp.

Störningar i matsmältningen 
När matsmältningen inte fungerar och till exempel diarré uppstår så fungerar inte näringsupptaget som det ska, vilket kan leda till sämre tillväxt och hälsostatus. Grisen kan inte utnyttja fodret lika effektivt som när den är frisk.

Näringsämnen

Energi
I Sverige används nettoenergi för fodernormer och för energiberäkning av råvarorna i fodret. Energin för de saker som grisen inte kan smälta och som passerar ut med avföringen räknas bort och kvar blir nettoenergin som stannar i grisen och som den antingen ska växa eller producera mjölk på.

Är grisen effektiv stannar en stor del av näringen från fodret kvar i grisen för produktion, och inget överskott passerar ut ur kroppen. 

Protein och aminosyror
Grisen behöver aminosyror. I foder finns det ungefär 25 olika aminosyror varav hälften av dessa är så kallade essentiella, det vill säga livsnödvändiga. Dessa kan inte grisen producera själv och därmed måste dessa tillföras till fodret via proteinfodermedel eller rena aminosyror. Rena aminosyror kan grisen ta upp direkt.

Det är olika nivåer av aminosyror i olika foder och nivåerna beror på vad syftet med fodret är och till vilken djurkategori det är avsett för. Till exempel om fodret är till en smågris som ska växa fort eller till en dräktig sugga som ska producera mjölk.

Mineraler
Mineraler är till för att bland annat bygga skelett. De viktigaste mineralerna är kalcium, fosfor, magnesium och natrium. Kalcium och fosfor är viktiga för skelettet, och speciellt för djurkategorier som ska hålla länge, till exempel gyltor. Ett slaktgrisfoder har nivåer av kalcium och fosfor som är optimerade för tillväxt. Grisen är duktig på att ta upp kalcium och det finns mycket av detta i foder och i råvaror.

Spårelement
Spårelement är ämnen i små mängder, till exempel selen och koppar. Detta är ämnen som ofta är giftiga och om beräkningen av dessa blir fel med endast en decimal kan det innebära stora konsekvenser med förgiftningssymptom. Det finns en maxlagstiftning på tilldelning av selen och därmed är doseringen reglerad.

Vitaminer
Vitamin B och E är viktiga för immunförsvaret. För vitamin A och B finns en maxlagstiftning för tilldelning med anledning att för höga värden i organen i sin tur kan innebära för höga värden i livsmedel, som bland annat kan ge fosterskador.

Fodrets prestanda

Smältbart lysin per megajoule (MJ) indikerar på fodrets prestanda. Till exempel har en tillväxtgris som ska växa fort och ansätta mycket muskler under en kort tid stora krav på innehållet av smältbart lysin per MJ i fodret.

Det bästa sättet att analysera hur fodret fungerar är att titta på hur grisen mår och hur väl den smälter maten. En spegling på hur fodret fungerar i kroppen är att titta på foderutnyttjandet, MJ nettoenergi (NE) per kg tillväxt. Detta görs med hjälp av produktionsuppföljning. Foderutnyttjandet beror också på hur välbalanserat fodret och hur lättsmälta råvarorna är.