Får väljer sitt foder noggrant

Får är små idisslare, tio gånger mindre än nötkreatur. Idisslare har fyra magar och målet med utfodringen är att ge våmmens mikrober en jämn tillförsel av lättillgänglig energi och protein. Får har mindre våmvolym i förhållande till sitt energibehov, i jämförelse med nötkreatur. De behöver därför äta mer per kg kroppsvikt och fodret passerar snabbare genom våmmen. För att fåren ska få i sig tillräckligt med näring krävs foder av god kvalitet. Om andelen fiberrika växtdelar är hög ökar behovet av tid för idissling och tiden för att äta och vila blir kortare. Får har en smal nos och kluven överläpp, vilket är till god hjälp för att selektera bort fiberrika delar i grovfodret och därmed öka andelen näringsrika växtdelar. Om man utfodrar med långstråigt eller sent skördat grovfoder ser man att fåren ratar en större andel. 

Fåren behöver mer tid för att sortera ut smakliga växtdelar i ett senare skördat ensilage. Det foder som fåren ratar har generellt en högre fiberhalt. Ratat foder innebär mer foderspill. Att hacka ensilaget kan minska djurens möjlighet att sortera och därmed ge ett jämnare foderintag och mindre spill.

Det är inte bara grovfodrets egenskaper som torrsubstans, strålängd och smältbarhet som påverkar fårens foderintag. De är också noga med hur fodret luktar och är präglade av tidigare erfarenheter av vad de tyckte var smakligt. Dessutom undviker får att äta foder som de tidigare mått dåligt av.  Hur mycket grovfoder får kan konsumera beror också på ålder, vikt, hull och i vilket produktionsstadium djuret är. Generellt äter får mer då ensilaget är relativt torrt och kort hackat. Likaså främjas foderintaget av högre smältbarhet och sockerinnehåll.

Får ska inte ha dåligt foder som är mögligt eller av olämplig hygienisk kvalitet. De riskerar att bli allvarligt sjuka. I undermåligt ensilerat grovfoder kan jordbakterier växa till och orsaka sjukdomen listerios, som orsakar stort lidande och att djur dör. 

Tillbaka till samlingssidan Grovfoder och dess utfodring till får och lamm – vad vet vi idag?