Mykoplasmos
Det finns många mykoplasma-arter som kan smitta fjäderfän, men endast några av dessa orsakar sjukdom. Förkylningssymtom är vanligast men hälta, störningar i äggproduktionen och skalförändringar förekommer också.
| Anmälningspliktig sjukdom: | Ja |
|---|
Sjukdom
I dagsläget finns drygt 20 kända mykoplasmaarter som har fåglar som värddjur. Den viktigast är Mycoplasmoides (före detta Mycoplasma) gallisepticum som kan orsaka kronisk luftvägssjukdom med djurlidande och stora ekonomiska förluster som följd. Förutsättningen för handel med fjäderfän inom EU är frihet från denna infektion.
Smittämnen/Smittvägar
Mykoplasmabakterier sprids både genom direkt och indirekt kontakt med smittade djur. Den kan även spridas med damm och droppar i luften över korta avstånd, samt från hönan till kycklingen via ägget. Inom en flock sker smittspridningen mellan fåglarna långsamt och det kan dröja innan symtom syns. Smittan sprids framför allt genom handel med levande fjäderfän och avelsägg. Vissa fåglar kan bära smittan länge utan att själva få symtom.
Symtom
Den mest betydelsefulla, M. gallisepticum, orsakar hosta, andningssvårigheter, näbb- och ögonflöde, svullna bihålor, nedsatt foderkonsumtion och nedsatt äggproduktion. Förloppet i flocken är långsamt och följdinfektioner med andra bakterier, till exempel E. coli, kan förekomma. Dödligheten i en flock med vuxna höns och utan följdinfektioner är låg. Andra mykoplasma-arter (M. synoviae) kan även ge hälta förutom luftvägssymtomen.
Åtgärder
- Kontakta besättningsveterinär för rådgivning
- Bakterien är känslig för antibiotika, men smittan finns ofta kvar i flocken även efter behandling
Förebyggande arbete
- Bakterien är känslig för många desinfektionsmedel
- Bakterien dör efter ett par dagar utanför värddjuret
- Håll avelsdjuren fria från smittan
- Kontrollprogram av kommersiella fjäderfän finns
I samarbete med
