Fågelinfluensa

Sjukdom

Fågelinfluensa är en allvarlig virussjukdom hos fjäderfä, särskilt tamhöns och kalkoner, med hög dödlighet vid utbrott. Viruset förekommer i låg- och högpatogen form, där högpatogen variant orsakar allvarlig sjukdom. Sjukdomen är en zoonos men smittrisken till människa är låg. Sedan 2020 har Sverige haft återkommande utbrott, främst av varianten H5N1 och H5N8.

Smittämnen/Smittvägar

Sjukdomen orsakas av influensavirus typ A och delas in i subtyper med olika egenskaper. Viruset har hög mutationsbenägenhet och kan byta genetiskt material. Smittan sprids via direktkontakt med smittade fåglar eller indirekt via exempelvis förorenad utrustning, personer eller fordon. Vilda fåglar är ofta smittbärare och smittspridare, ibland utan att själva visa symtom.

Symtom

Högpatogen fågelinfluensa, där dödligheten kan vara upp till 100 procent, yttrar sig ofta som: 

• Plötslig död
• Nedsatt allmäntillstånd
• Neurologiska symtom
• Andningssvårigheter
• Diarré 

Lågpatogena varianter ger mildare symtom som:

• Hosta
• Minskad aptit
• Minskad äggproduktion 

Vilda fåglar kan uppvisa varierande symtom beroende på art och virusvariant.

Åtgärder

• Fågelinfluensa är anmälningspliktig enligt epizootilagen. Misstänkt fall kräver omedelbar kontakt med veterinär.
• Djur ska isoleras, och inget får lämna anläggningen innan veterinär bedömt situationen.
• Vaccination är inte tillåten i Sverige.
• Bekämpning och övervakning sker enligt EU:s regler.

Förebyggande arbete

Smittskyddsrutiner som att förhindra direkt och indirekt kontakt med vilda fåglar och andra fjäderfäbesättningar är avgörande. 
SVA och Jordbruksverket bedriver övervakning genom provtagning av både tama och vilda fåglar. 
Allmänheten uppmanas rapportera sjuka eller döda vilda fåglar via rapporteravilt.sva.se.

Lär mer om Fågelinfluensa hos SVA här