Vatten som fodermedel till värphöns

Vatten utgör det viktigaste näringsämnet för fjäderfä, och dess tillgång och kvalitet påverkar både hälsa, produktion och djurvälfärd. Rätt vattenhantering är avgörande under hela uppfödnings- och produktionsperioden. När höns dricker mindre, äter de också mindre, vilket påverkar hälsa och äggproduktion negativt.

Drickbeteende

Värphöns dricker minst 1,6 gånger mer vatten än foder vilket innebär ca 0,2–0,3 l per dag. Fri tillgång till vatten och enkel åtkomst är avgörande. Minskad vattenkonsumtion kan vara en tidig signal om hälsoproblem, och daglig övervakning är ett enkelt sätt att upptäcka avvikelser. Höns tenderar dessutom att öka foder- och vattenintaget timmarna före släckning i ljusprogram, vilket kan utnyttjas vid tillsyn och felsökning.

Vattenkonsumtion

Vattenintag stimulerar foderintag och är nödvändigt för både tillväxt och äggproduktion. Vattenförbrukningen beror på olika faktorer och påverkas särskilt av omgivningens temperatur och vattentemperaturen. Generellt ökar den dagliga vattenförbrukningen när omgivningstemperaturen stiger.

Vattentemperaturens betydelse

Fåglar föredrar svalt dricksvatten. Den optimala vattentemperaturen för dricksvatten till värphöns är cirka 10–20 °C. Vid högre omgivningstemperatur används vattnet också som ett verktyg för att reglera kroppstemperaturen. 

Fodrets inverkan på vattenintaget

Vatten- och foderförbrukningen är nära kopplade. Vid optimal omgivningstemperatur på 18–20 °C är vatten-till-foder-förhållandet omkring 1,8–2:1. Detta förhållande kan öka upp till 5:1 eller ännu högre vid höga omgivningstemperaturer över 30 °C. Värphöns dricker lite men ofta vilket gör att de konsumerar mellan 230-280ml vatten per dag. Fodrets näringssamansättning påverkar även vattenintaget. När fodret innehåller mer råprotein än hönsen kan utnyttja omvandlas överskottet till kväveföreningar som utsöndras via urinen. Detta ökar urinvolymen och leder ofta till blötare ströbädd, vilket kan orsaka hygienproblem och ökad ammoniakavgivning.

Kalcium och fosfor är avgörande för äggskalsbildningen, men om de ges i överskott eller i obalanserade proportioner kan de påverka vattenintaget indirekt genom förändringar i blodets elektrolytstatus. Höga kalciumnivåer i kombination med högt magnesium eller sulfat i dricksvattnet kan dessutom ha laxerande effekt. Natriumnivåer över 0,2 % kan även ha laxerande effekt. 

Vattentilldelning och vattenflöden

Vattensystemet ska vara slutet och skyddat mot yttre kontaminering. Rengöring och desinfektion ska alltid ske mellan flockar och vid behov även under längre produktionsperioder. Kontrollera att systemet fungerar korrekt efter rengöring.

I moderna värphönsstallar används nipplar med droppkopp för att förhindra onödigt vattenspill. Nipplar bör placeras jämnt över hela stallområdet, och botten på kopparna bör hänga i höjd med fåglarnas rygg. Det är viktigt att installera tillräckligt många nipplar för att undvika konkurrens och för att säkerställa att alla fåglar har tillgång till obegränsad mängd vatten. Enligt svensk lagstiftning (SJVFS 2024:8) ska varje höna ha minst 25 millimeter vid användning av raka vattentråg och 10 millimeter per höna vid användning av runda vattentråg. Om nipplar eller koppar används ska det finnas en per 10 hönor. 

Nipplarna bör placeras på spaltgolvet, med nipplar helst framför redena, eftersom detta lockar fåglarna till redet. Avståndet från redena är också viktigt, om drickarna står för nära kan det orsaka trängsel framför redena. Genom att placera nipplar och foderautomater på spaltgolvet uppmuntrar man fåglarna att använda spalten. 

Använd samma typ av vattentilldelning under uppfödning och värpperiod och säkerställ att unghöns lätt kan aktivera exempelvis nipplar. I vuxen fas bör varje nippel leverera minst ca 60 ml/min (fabrikantens data kan ange högre), och tryck/höjd justeras så alla fåglar når vatten utan spill. För värphöns finns kommersiella nipplar som ger anpassat vattenflöde, därmed bör tillverkarens rekommendationer följas. 

Vattenkvalitet

God vattenkvalitet innebär låga halter av skadliga ämnen, rätt pH och frånvaro av biofilm, bakterier, mögel och alger. Vatten från kommunal källa är ofta säkert men kan variera i kvalitet. Brunnsvatten kan kräva behandling och ytvatten ska undvikas helt. Rengör och desinficera vattensystem mellan flockar och vid behov under produktionen. Kontrollera kvaliteten regelbundet, både från källan och från nipplarna för att säkerställa att kvaliteten är tillfredsställande. 

Tabell 1: Kvalitetsparametrar för värphöns, enligt Hendrix Genetics. 

Tabell över kvalitetsparametrar för värphöns, enligt Hendrix Genetics.
(1) För värphöns under 20 veckor
(2) För värphöns över 20 veckor

Textförfattare: Xenia Vincze, HIR Skåne AB

I samarbete med

Ämnesord