Proteinförsörjning av ekologiska fjäderfän
Skriften 'Proteinförsörjning av ekologiska fjäderfän' finns i Jordbruksverkets webbutik. Skriften finns att ladda ner eller beställa hem som tryckt exemplar.
Läs mer i Jordbruksverkets publikation här: Proteinförsörjning av ekologiska fjäderfän - Jordbruksverket
Sammanfattning av skriften:
Att föda upp ekologiska värphöns och slaktkycklingar ställer höga krav, inte minst på fodret. Det är särskilt svårt att få tillräckligt med protein med rätt kvalitet i ekologiskt foder. Det handlar framför allt om att få rätt mängd av aminosyran metionin, som är viktig för äggproduktion, tillväxt och fjäderdräkt.
Eftersom det är förbjudet att använda syntetiska aminosyror i ekologisk produktion, blir det en utmaning att få fodret att räcka till. Ofta leder det till att man ger för mycket protein totalt sett, vilket kan göra gödseln mer kväverik och ströbädden sämre.
Så här ser förutsättningarna ut:
- Spannmål som vete, korn och havre utgör grunden i fodret, men innehåller för lite protein.
- Andra proteinrika råvaror behövs som till exempelvis raps, soja, solroskaka, ärtor eller åkerböna.
- Många av dessa råvaror innehåller ämnen som kan störa matsmältningen eller smakligheten (så kallade antinutritionella ämnen).
- Ekologiska råvaror med tillräckligt mycket metionin är svåra att få tag på, särskilt i Sverige.
Möjliga lösningar:
- Fiskmjöl är en viktig källa till metionin men kräver tillstånd från Jordbruksverket.
- Musselmjöl och insektsmjöl (till exempel fluglarver) har visat bra resultat, men är fortfarande dyra och finns i liten mängd.
- Potatisprotein och majsglutenmjöl är bra alternativ, men får bara ges till unga djur och får innehålla högst 5 procent i fodret (undantag gäller till 2026).
- Egna gårdsråvaror kan fungera men då krävs komplettering med till exempel fiskmjöl för att nå rätt nivåer av metionin.
Att tänka på som ekologisk fjäderfäproducent:
- Registrera din foderverksamhet hos Jordbruksverket om du blandar eget foder.
- Samverka gärna med andra ekologiska gårdar för att nå kravet på 30 procent egenproducerat foder.
- Analysera gårdens spannmål, då blir det lättare att balansera fodret rätt.
- Håll koll på nya proteinråvaror, framtiden kan innebära fler svenska alternativ.
