Vatten som fodermedel till slaktkyckling

Drickbeteende

Kycklingars drickbeteende liknar deras ätbeteende. De dricker oftast när ljuset är tänt, med högsta intaget precis efter att lamporna slagits på, och därefter är intaget frekvent och jämnt fördelat under dagen. Studier visar att kycklingar tillbringar omkring sex procent av sin tid med att dricka och äta. Det är viktigt att fåglarna har fri tillgång till vattnet och kan röra sig obehindrat mellan foder och vatten. Avbrott eller störning kan minska det totala intaget vilket resulterar i minskat foderintag och tillväxt.

Vattenkonsumtion                                    

Vattenintaget är direkt kopplat till foderintaget och påverkas av bland annat ålder, kön och omgivningstemperatur. Vid 21 °C ligger förhållandet mellan vatten- och foderintag normalt på 1,6–1,8 till 1. Om vattenintaget minskar kan även foderintaget sjunka, vilket i sin tur påverkar tillväxt och hälsa negativt. När kycklingarna blir äldre ökar vattenintaget ytterligare, vilket gör både vattenkvalitet och tillgänglighet avgörande för optimal tillväxt. Kön har också betydelse, då tuppar tenderar att konsumera mer vatten än hönor. En generell uppskattning är att vattenintaget ökar med 6–7 procent för varje grad över 21 °C. För att upptäcka förändringar i vattenintaget, som kan vara tecken på hälsoproblem som sjukdomar eller värmestress, är en vattenmätare ett mycket värdefullt verktyg. Den gör det möjligt att snabbt identifiera avvikelser i konsumtionen och vidta åtgärder i tid.

Ett lågt vattenintag kan minska foderintaget och ge negativa hälsoeffekter, medan högt intag kan leda till mag-tarmstörningar, blöt ströbädd och behov av ökad ventilation. Ett högt intag kan vara en indikator på värmestress eller högt mineralinnehåll i vattnet och bör följas upp med vattenanalys. Mycket högt intag kan öka passagehastigheten genom mag- och tarmkanalen och försämra foderutnyttjandet. Blöt ströbädd ökar dessutom risken för tillväxt av parasiten Eimeria och därmed koccidios.

Vattentemperaturens betydelse

Vattentemperaturen påverkar både vattenintag och viktökning. Den optimala temperaturen ligger omkring 10 °C. Vid temperaturer över 26,7 °C minskar kycklingarnas vattenintag, vilket i sin tur leder till reducerad viktökning.

Vattentilldelning och vattenflöden

I moderna slaktkycklingstall används i huvudsak nipplar för vattentilldelning. Detta minskar risken för sjukdomsspridning, ger renare vatten och kräver mindre rengöring än öppna system. Nipplarna ska placeras så att fåglarna behöver lyfta huvudet för att dricka och de bör sitta något ovanför ryggnivå för att minimera spill. Vid användning av koppar krävs daglig rengöring. Kopparna ska placeras i höjd med kycklingens rygg. Aviagen rekommenderar åtta koppar eller 83 nipplar per tusen fåglar, och vid höga temperaturer eller om fåglarna väger mer än två kilo bör antalet ökas med 50 procent. Enligt svenskt lag (SJVFS 2024:8) är högsta antal djur per nippel 20 vid 0–7 veckors ålder samt 15 vid 8–10 veckors ålder. 

Vattentrycket ökas gradvis med ålder och vikt. En generell riktlinje är att flödeshastigheten ska vara 60 ml per minut per nippel. För fåglar över två kilo kan låg flödeshastighet få särskilt negativ effekt, särskilt vid hög djurtäthet och få nipplar per fågel. Ett enkelt sätt att beräkna flödeshastighet är att multiplicera antalet veckor med sju och lägga till 20 ml per minut.

Det är viktigt att följa tillverkarens rekommendationer både när det gäller placering av nipplar/koppar och vattentryck. 

Fodrets inverkan på vattenintaget

Högt mineral- eller proteininnehåll i fodret kan öka vattenkonsumtionen. Överskottsprotein som inte utnyttjas utsöndras via urinen och kan leda till blötare ströbädd. Även höga halter av natrium, kalium och klorid har denna effekt. Högt kaliuminnehåll förekommer ofta när soja är den enda proteinkällan, vilket kan ge ökad törst och blöt strö.

Vattenkvalitet

God vattenkvalitet är avgörande för kycklingarnas hälsa, tillväxt och produktion. Brister i tillgång eller kvalitet kan få allvarliga konsekvenser. Kommunalt vatten är oftast säkert. Brunnsvatten kan kräva behandling och bör kontrolleras årligen. Ytvatten bör undvikas helt på grund av smittrisk från vilda fåglar. Vattenkvaliteten bör kontrolleras både vid källan och vid nippel eller kopp.  

Vattensystemet ska rengöras och desinficeras regelbundet, alltid mellan flockar och efter vattenburna behandlingar. Under uppfödning bör rengöring ske varsamt för att inte störa utvecklingen av naturlig immunitet. Olika rengöringsmedel kan användas, men dosering, pH och smak måste kontrolleras så att fåglarna inte slutar att dricka. 

Hög vattenhårdhet, ofta orsakad av kalcium och magnesium, kan leda till avlagringar i rör och minska effektiviteten av desinfektionsmedel. Det är viktigt att hålla bakterienivåerna i dricksvattnet låga för att undvika biofilm och patogen tillväxt.

Textförfattare: Xenia Vincze, HIR Skåne AB