Inhysning värphöns

Det finns olika inhysningssystem som alla säkerställer god djurvälfärd och effektiv äggproduktion. Unghöns ska födas upp i inhysningssystem som förbereder dem för det system som de ska hållas i som vuxna.

Frigående envåningssystem

Frigående på ströbädd med upphöjd inredning för foder, vatten, sittpinnar och reden. Systemet bygger på att hela stallgolvet är tillgängligt för hönsen. Vid ny-, till- eller ombyggnad med gödseldränerande golv ska mekaniskt utgödslingssystem finnas.  
Fördelar: Möjliggör naturligt beteende och rörelsefrihet.
Nackdelar: Känsligt för störningar. Med kvarliggande gödsel i gödselbinge uppstår risk med höga ammoniaknivåer i stallen.

Exempel på sektionsritning över frigående envåningssystem för värphöns.
Exempel på sektionsritning över frigående envåningssystem för värphöns. Illustration: Andreas Andersson

Frigående flervåningssystem

Frigående på ströbädd med flera nivåer av inredning med tillgång till reden, sittpinnar, foder och vatten. Mekaniskt utgödslingssystem ska finnas. 
Fördelar: Möjliggör naturliga beteenden och rörelsefrihet, yt-effektivt.
Nackdelar:  Risk för fellagda ägg och ökad arbetsinsats.

Exempel på sektionsritning över frigående flervåningssystem för värphöns.
Exempel på sektionsritning över frigående flervåningssystem för värphöns. Illustration: Andreas Andersson

Frigående med utevistelse

Används i både konventionell och ekologisk produktion, basen är en- eller flervåningssystem inne i stallet. Utöver detta har hönorna tillgång till daglig utevistelse på ett bete eller i rastgård, förutsatt årstid och nationellt smittläget. I anslutning till utgångshålen kan det finnas en verandra, ett oisolerat utrymme med tak i anslutning till stallet.  
Tillgång till skugga, skydd och vegetation är viktiga faktorer för djuren så skydd som träd och buskar ökar deras trygghet.

Fördelar: Tillgång till utomhusmiljö och möjlighet till naturligt beteenden.
Nackdelar: Kräver stora ytor av betesmark i anslutning till stallet, risk för smittspridning från vilda djur, risk för rovdjur, väderkänsligt.

Exempel på sektionsritning över frigående envåningssystem med tillgång till utevistelse för värphöns.
Exempel på sektionsritning över frigående envåningssystem med tillgång till utevistelse för värphöns. Illustration: Andreas Andersson

Inredda burar

Små enheter med högst 16 höns/grupp. Utrustade  med sittpinne, rede och strömaterial för sandbad. Burarna ska även vara utrustade med klonötare och ha sidoväggar som är täta. Det får vara max 3 våningar högt med burar.  
Fördelar: Låg  smittrisk och dödlighet. 
Nackdelar: Begränsad rörelsefrihet, minskad möjlighet till att utföra naturligt beteende.

Exempel på utformning av inredd bur.
Exempel på utformning av inredd bur. Illustration: Andreas Andersson

Mobila hönshus

Flyttbara enheter utplacerade på bete under växtsäsongen. Behöver vara isolerade för att klara vintersäsongen, alternativt kompletteras med annan byggnad.
Fördelar: Flexibel placering, naturlig betesgång, stor rörelsefrihet, lägre  investeringskostnad jämfört med andra inhysningssystem.
Nackdelar: Mer  arbetskrävande samt svårare  klimatanpassning jämfört med andra inhysningssystem, risk för smittspridning från vilda djur, risk för rovdjur

Exempel på sektionsritning över mobilt hönshus.
Exempel på sektionsritning över mobilt hönshus. Illustration: Andreas Andersson

Textförfattare: Karin Andersson, Växa Sverige

I samarbete med

Referenser

Ämnesord