Frigående envåningssystem

Utformning och funktion

Systemet bygger på att hela stallgolvet är tillgängligt för hönsen och täckt med ett strömaterial som exempelvis halm, spån eller torv. Strömaterialet ska vara av god hygienisk kvalitet och ha bra fuktupptagningsförmåga. 

Inredningen omfattar rede, sittpinne och fodersystem som är strategiskt placerade för att uppmuntra till aktivitet och naturligt beteende. Sittpinnar placeras högre än ströbädden för att efterlikna trädgrenar som höns naturligt vilar på nattetid. Foder och vatten erbjuds ofta via linjesystem, och hönsen lägger sina ägg i upphöjda reden som går att samla in automatiskt.

Djurbeteende och välfärd

Ett av systemets stora fördelar är att det ger hönsen möjlighet till rörelse, sprättande, sandbad och social interaktion. Hönsens benstyrka gynnas av ökad rörelse, vilket minskar risken för benbrott. Dock kan systemet innebära vissa utmaningar som ökad risk för fjäderplockning och kannibalism. Beteendeproblem kan dämpas genom ljusstyrning, berikning och noggrann flockstyrning.

Hälsa och hygien

Eftersom hönsen har direktkontakt med ströbädden och sin egen spillning ökar risken för vissa sjukdomar och parasiter jämfört med burhållning. Luftkvaliteten är ofta sämre i frigående system, med högre halter av ammoniak och damm, vilket påverkar luftvägar och immunförsvar negativt. God ventilation och skötsel av strömaterialet är avgörande för att minska dessa risker.

Produktion och ägghantering

Äggproduktionen i envåningssystem är generellt något lägre än i bur- eller flervåningssystem. Med ett väl fungerande rede och rutiner för skötsel kan dock en stor andel av äggen samlas in automatiskt och hålla god hygienisk kvalitet.