Frigående med utevistelse

Systemets uppbyggnad

Basen är ett frigående inomhussystem, ofta i form av ett envånings- eller flervåningsstall, där hönsen har tillgång till rede, sittpinne, ströbädd, foder och vatten. Utöver detta erbjuds daglig utevistelse på ett bete eller rastgård, oftast via öppningsbara utgångshål längs stallväggen. Tillgången ska vara daglig och möjlig under dagsljus, förutsatt årstid och nationellt smittläget.

Betesmiljö och beteende

Utevistelsen ger hönsen möjlighet att sprätta, sandbada, picka och söka föda i en varierad miljö, vilket stimulerar deras naturliga beteenden. Tillgång till skugga, skydd och vegetation är viktiga faktorer för att få djuren att vistas ute i större utsträckning. Träd, buskar och skydd underlättar trygghet och minskar risken för rovdjursattacker, samtidigt som det gynnar rörelse och därmed även benhälsa.

Hälsoaspekter

Att vistas utomhus innebär ökad risk för kontakt med vilda fåglar, parasiter och väderpåverkan. Fuktiga eller dåligt dränerade marker kan leda till belastning med bakterier som E. coli och maskägg. Därför krävs god planering av rastgårdens placering, markstruktur och växelbruk för att undvika att marken blir så kallad ”fågeltrött". 
Förhöjd dödlighet till följd av rovdjur, sjukdom eller stress är dokumenterad i vissa studier.

Produktion och skötsel

Produktionsmässigt kan systemen prestera väl, men kräver mer skötsel. Det är vanligt med fler golv- och markägg jämfört med inomhussystem, vilket påverkar arbetsinsatsen. Ägg som läggs utomhus samlas inte automatiskt, vilket ökar risken för smutsiga eller saknade ägg. En god utformning av reden och tillgång till utegång först efter värpstart kan motverka detta.